Mycket snack och lite verkstad

Ny Nokton och justering av mätsökaren

Jag inhandlade idag ett Voigtländer 35/1,4 Nokton till min M8, av en trevlig FS-medlem. Jag hade tidigare beställt ett sådant från Robert White i England, men då de sölade något eländigt med att skicka mig fakturan (i form av banköverföringsuppgifter) så fimpade jag ordern och köpte denna istället.
Jag har läst på som en tokig om alla möjliga ljusstarka trettiofemmor för Leica M, och den här verkar vettigast för pengarna.

Efter en kort provtur efter jobbet kunde jag konstatera att objektivet fokuserade fel. Inte mycket, men tillräckligt för att det skulle vara störande. Typiskt! Men så mindes jag att det också enligt uppgift ska ge rejält fokusförskjutning vid nedbländning, och efter lite provande så kom jag fram till slutsatsen att det fokuserar perfekt vid f/2,8. Men det är jag föga intresserad av.
Vid närmare eftertanke så hade jag också tyckt att min 28/2 fokuserar lite för nära vid full glugg, men verkar perfekt vid f/2,8.

Här låg en björn begraven! Jag grävde, letade och läste om "rangefinder adjustment" på internet, och fann både vatten och vin. Några hävdade bestämt att det är omöjligt att justera detta själv, medan någon annan ansåg det vara en barnlek. Och sånt kan ju inte annat än göra en teknisk dåre som jag taggad:-)

Det ligger tydligen till på så vis, att man måste justera sökaren för att vara optimerad för det man fotograferar. Både gällande objektivval och bländare. Och med tanke på årstiden så är det full glugg som gäller. Så jag greppade insexnyckeln och skred till verket.
På den lilla arm som "läser av" objektivets avstånd, finns en rulle för själva anliggningen mot en fläns på objektivets innertub. Denna rulle sitter på en excenterskruv, som kan justeras. Det var nu denna jag vred på, och vips (efter några olika försök förstås) fick jag fokus "dead on" vid full glugg! Dessutom på båda objektiven:-)

Detta tilltag kommer säkert att straffa sig när man ska blända ner, men jag kompenserar hellre då, än vid full bländaröppning. För det är ju vidöppet som det är känsligast var fokus hamnar.

-----------------------------

Så till objektivet ifråga. Jag brukar inte vara så förtjust i 50 mm på FF, vilket detta motsvarar (om än ett uns kortare). Men, med mätsökaren så ser man ju utanför denna ram, och upplevelsen blir så annorlunda så att jag tror jag stormtrivs med brännvidden ändå. Det blir ett helt annat tänk, hur klyschigt det än må låta.
35/1,4 Nokton är ett mycket litet objektiv, som utan motljusskydd verkligen gör M8:an rättvisa i sitt händiga format. Byggkvaliteten är oklanderlig till priset sett, och så även skärpan, av vad jag sett hittills. Jag trodde bokehn skulle vara elak, men icke! Den verkar ganska likvärdig med den man får från 28:an, det vill säga lite "lurig" men oftast mjuk.

Så några bilder, och det här var innan jag justerade sökaren. Så jag har antingen fokuserat lite fel eller försökt kompensera på en höft.
Vi börjar med bokehn vid f/1,4...

Fint va? Den är lite bråkig, men ändå mjuk. Jag gillar den skarpt:-) Sen bländar vi ner lite till f/4...

Ah! Tämligen låg distorsion på M8:an, vilket tydligen inte är fallet på FF. Hörnskärpan är direkt usel vid 100% förstoring, men det bryr jag mig inte mycket om. Trevlig karaktär, skärpa och klarhet. Inte mycket till CA heller, om än mer än vad 28:an ger.
Och så lite felfokus igen. Här ser man tydligt att lampan som jag siktade på, är ur fokus. Och bokehn sen, för tusan hakar!

Mörkret föll (de ovanstående bilderna tog jag på lunchen, direkt efter köpet) när jag knatade från Slussen mot stan, efter jobbet. Slottet är alltid tjusigt på kvällskvisten, men jävligt mörkt. Tur att det går att handhålla M8:an vid ganska långa slutartider. Lite felfokuserat även här, vid f/1,4 och 1/15.

Fokus på hitersta kanonens borte hjul som kompensation. Funkade rätt bra. 1/6 sekund.

Mer korrigering on-the-fly: Fokus på lejonets svans blev bra. 1/6 sekund igen. Jag börjar få kläm på det här tror jag.

Sen stoppade jag ner kameran och åkte hem. Imorgon ska vi se om min justering håller i praktiken. Jag tror det, efter testandet i hemmet. För att kolla oändligheten siktade jag lite på månen (som lägligt ville visa sin nuna), och det stämmer bättre än förr mot objektivens ändlägen. Så även detta bådar gott.

Ska man dra någon slutsats av detta? Pja; att Voigtländer 28/2 och 35/1,4 ger massiv fokusförskjutning, men även att det ganska lätt går att åtgärda om man vill optimera resultaten för användande vid full bländaröppning:-) Jag återkommer med fler bilder inom kort. Gonatt!

Dela: