Mycket snack och lite verkstad

Plastiga normalzoomar har sin charm

Det har startats ett par trådar i Fotosidans forumdel om huruvida bra utrustning ger bättre bilder. En fråga som är helt galet ställd, eftersom kameran aldrig ”ger” några bra bilder om inte fotografen vid rodret är kapabel till det. Ändock kan jag inte låta bli att förvånas över hur många som propagerar för att bra utrustning är onödig, trots att de själva ofta sitter med topprylar.

På sätt och vis har de naturligtvis rätt. En kapabel fotograf kan ta en bra bild med vilken skit som helst. Men den kommer samtidigt i de flesta fall bli bättre med bra utrustning. Och bra utrustning är oftast dyr. Om vi talar om ren bildkvalitet alltså.

-----------------

Jag är nu inne på min tredje vecka på semestern och denna loja tisdag mitt i tidens ingenmansland beslöt jag mig för att försöka strunta i det där med bästa bildkvalitet. Förutom kamerahuset och mitt lilla, relativt skarpa standardobjektiv, tog jag därför med mig den mycket enkla, plastiga och lätta normalzoomen också. ”I fall att” liksom, men även med en bakomliggande plan om att försöka ta bra bilder med den.

Jag började promenaden med ”pannkakan” på kameran.

Olympus OM-D E-M5 med Panasonic 20/1,7 @ f/2,5

Kombinationen av kamera och objektiv är otroligt kompakt och den kan ledigt hänga på bröstet i timmar utan att man ens märker dess existens. Det är så jag vill ha det.
I den här bilden kan jag som sjukligt kräsen objektivkonnässör se att bakgrundsoskärpans karaktär är ganska stökig och ful. Men det ser nog ingen vettig människa och det är ju förhoppningsvis formen och färgen som räknas här, och med en kompaktkamera med ännu mindre sensor hade det över huvud taget inte gått att få en oskarp bakgrund.

Uppe i Bellevueparken vid Roslagstull finns en ålderdomlig miljö bevarad med bland annat Carl Eldhs ateljémuseum, som är en fantastisk byggnad i trä med stora fönster mot Brunnsviken i norr. Inget jag bemödade mig med att försöka fotografera, men en sliten gammal skylt kom med på bild.

Panasonic 20/1,7 @ f/3,5

Hur jag än drar i spakarna så får jag aldrig fram den detaljrikedom och färgupplösning som jag är van vid från dyrare manuella objektiv på det något större sensorformatet i Sony NEX-5N. Men frågan är om det spelar nån roll.

Jag gick mot Karolinska och bytte till plastmonstret. En egendomlig manick som har skapligt stort omfång, motorzoom (eller manuell om man vill), makroläge och vädertätning, i ett paket som bara väger 211 gram.

Avstigning för samtliga, ändstation!

Olympus 12-50/3,5-6,3 @ 25/5,1 och något beskuren

Här har jag dragit ner färgmättnaden för att förstärka den ödsliga känslan. Lustigt nog hamnar jag ofta vid 25 mm när jag ställer mig där perspektivet känns bra och sen beskär genom att zooma. Det är lite längre än vad jag trott, och beror sannolikt på att man får med mer på höjden än med 3:2-formatet.

Rent optiskt är objektiv hyfsat, särskilt med tanke på den låga vikten. Men man måste blända ner mer om man vill ha ordentligt bett, och då får man väga det mot en viss uppmjukning av detaljskärpan på grund av diffraktion.

Håller man in en liten knapp och trycker zoomringen framåt så kommer man till makroläget, som låser objektivet vid 43 mm brännvidd och tillåter att man fokuserar mycket nära.

Olympus 12-50/3,5-6,3 @ 43/6,0 (full bländaröppning)

Jag blir inte klok på färgerna. Allehanda olika färgprofiler har laddats ner och provats, men grönt blir bara nån slags neon-elände som jag inte gillar alls. Men som sagt, nu handlade det ju om att ta bilder där själva bildkvaliteten inte är avgörande.

Zoom är verkligen inte dumt egentligen. Vore alla zoomar lätta och ljusstarka hade jag inte brytt mig ett skvatt om fasta brännvidder.

Olympus 12-50/3,5-6,3 @ 50/6,3

Att kunna gå från tele till vidvinkel i ett nafs är något jag helt glömt bort hur smutt det är!

Olympus 12-50/3,5-6,3 @ 12/5,6

Karolinska växer så det knakar och bilden är ett utmärkt exempel på hur sidförhållandet hos sensorn rimmar med hur mina ögon ser motiven. Med 24 mm på fullformat, som är ekvivalenten sett till bildvinkeln diagonalt, hade jag inte fått med toppen på den vänstra kranen. Istället hade det varit massa dött utrymme till vänster och höger.

Marken nedanför måste vara något eländigt dålig med tanke på det hysteriska antalet pålplintar som slagits ned för bygget av Norra länken.

Olympus 12-50/3,5-6,3 @ 16/5,6

Vanligtvis är jag inte det minsta sugen på att fotografera dylika saker, men normalzoomen uppmuntrar verkligen till dokumentation. Och till sådant är den så bra som jag någonsin kan kräva. Nedan ett utsnitt i 100% förstoringsgrad (endast om du klickar på bilden).

Jag har ingen aning om varför, men folk stirrar alltid på mig när jag fotograferar. Jag kan omöjligen komma undan uppmärksamhet, trots att jag gör allt för att inte synas. Det är därför jag inte ens orkar försöka mig på att bli bra på gatufoto. Jag får bara massa arga blickar.

Vid det här laget var jag ganska förtjust i att ha zoomen på kameran och stack in frontlinsen genom stålstaketets spjälor på byggarbetsplatsen vid Torsplan.

Olympus 12-50/3,5-6,3 @ 31/7,1

Mina slutsatser såhär efteråt är att många av dessa bilder inte hade kunnat tas med till exempel en Leica M9. Inte heller hade jag orkat släpa på en kamera med större sensorformat som kunnat ge samma mångsidighet. Det jag har fått ge upp är egentligen bara ett uns bildkvalitet, och jag kliar mig i huvudet och undrar om det inte är värt det. Jag gör ju ändå inget vettigt av bilderna och den största skillnaden ser jag bara själv när jag hemma på datorn tittar på bilderna i mycket större förstoring än vad ni och andra nånsin ser.

Jag har aldrig gillat autofokus, men till och med det är bra att ha, visar det sig. En trött och förvirrad trollslända av större modell behövde lite vägledning bort från en grop, och med hjälp av autofokusen kunde jag faktiskt fotografera den med en hand.

Panasonic 20/1,7 @ f/4

Planen är att fortsätta tvinga mig själv att använda det enklaste jag har. Duger det så måste jag sälja det andra. Jag klarar nämligen inte av att välja mellan massa olika prylar som fyller nästan samma funktion. Dock behåller jag säkert ett par-tre manuella objektiv för framtiden.

Dela: