Mycket snack och lite verkstad

Samlarens mardröm: Jag provar Noct-NIKKOR 58/1,2 AI-S

Inom alla tekniska områden finns produkter som är såpass bra och ovanliga att de når kultstatus. Om hajpen är tillräckligt stor skjuter priserna i höjden och produkten ifråga blir ett samlarobjekt, vilket gör att just samlare dammsuger marknaden och låser in dessa produkter så att ytterst få dödliga någonsin får veta hur de faktiskt fungerar. Samlare har nämligen ofta den märkliga egenskapen att de inte använder det de samlar på.
Själv avskyr jag samlande. Jag klarar inte av att äga saker som jag inte använder. Det får mig att må psykiskt dåligt och tur är väl det. För saker är till för att användas.

Om vi nu begränsar oss till det tekniska området fotografi, så finns där objektiv som anses så bra att de – idiotiskt nog – blir uppköpta och undanstoppade så att ingen kan använda dem. Nikon Noct-Nikkor 58/1,2 är ett sådant objektiv, och jag har ett här framför mig.

-------------------

Noct-Nikkor utvecklades på mitten av sjuttiotalet och var avsett att i första hand användas i lågt ljus och vid full bländaröppning. 1977 kom det ut på marknaden och har sedan dess dreglats över av allehanda fotografer, inklusive mig. Jag vet inte vad det kostade nytt, men en titt på Ebay kan få vem som helst att sätta kaffet i halsen. Ett i nyskick går för ungefär $5000 och kanske nedåt två tredjedelar av det för ett slitet.

Nu är jag varken så rik eller galen att jag köper en sån här pjäs utan att veta mer om det. Nej, istället har jag faktiskt fått låna objektivet av en annan FS-medlem som jag mötte upp i eftermiddags. Då jag ännu inte vet om han vill vara med i bloggen så får jag blott ödmjukast uttrycka min stora tacksamhet för att det finns människor som hyser så stort förtroende för mig, trots att vi aldrig träffats förut.

Men är det så bra som det sägs då? Låt oss se efter!

f/1,2

Jag gick min vanliga promenad i närområdet och den här gången kändes det faktiskt inte betungande att släpa på klunskameran. Man kan bara inte gnälla när man får använda ett objektiv som är såpass legendariskt.

Direkt kunde jag konstatera att skärpeplanet var väldigt snävt jämfört med mitt eget 55/1,2 som ni ser till höger i första bilden. Knappt tillstymmelse till ”glöd” kan ses vid f/1,2 och därför blev det också smärtsamt klart att fokus måste sitta helt perfekt. Men när den väl gör det, är resultatet minst så bra som det sägs.

f/1,2

Detta tycks dock bara gälla ett ganska begränsat område från mitten och ut till kanske 2/3 av bildytan. Där utanför blir det mest en enda gröt. I gengäld är den lokala kontrasten oförskämt bra och de flesta aberrationer är väl under kontroll.

Bakgrundsoskärpan är ett eget kapitel och en nog så stor anledning till hajpen. Och visst är den fin, i alla fall för ett såpass gammalt objektiv. Sen fotar jag oftast på mycket större avstånd än alla test-nissar, så jag är inte fullt lika imponerad på den fronten som en del andra.

Om man bländar ner händer faktiskt inte så mycket. Skärpan verkar pika vid f/2,8 i mitten medan hörnen möjligtvis faktiskt blir sämre vid mer nedbländning. Kontrasten ökar dock förstås tack vare begränsning av interna reflexioner mellan de stora linsytorna.

f/2,8

Färgerna upplever jag som typiska för Nikonobjektiv. Det finns ett svagt grön-stick och jag behöver arbeta mer med filerna än med Zeiss. Inget att gnälla på dock.

f/2,8

Ska man fota sånt här så gör Noct:en ingen skillnad mot andra gluggar. Jag tror att ett 50/1,8 AF-D för strax över tusenlappen klarar sig minst lika bra. Nej, här ska man uppenbarligen hålla sig till full glugg och där förbli!

f/1,2

Om man bara håller det som är i fokus till mittre delen av bilden så blir det som sagt oerhört bra. Skarpt, krispigt och med en förnämlig bokeh utan särskilt mycket störande oegentligheter vad gäller färgerna. Longitudinell kromatisk aberration är förvånansvärt låg; alltså det som innebär att man annars kan få gröna eller lila glorior i oskärpan.

f/1,2

Som ni ser är förmågan att isolera subjektet från bakgrunden mycket bra även på så stora avstånd som här, vilket var uppskattningsvis 10 meter. Oskärpan är då visserligen rätt stökig, men det är inget ovanligt. Just för den här typen av motiv kan jag inte nog rekommendera Zeiss 50/1,4 Planar istället, vars bokeh mjuknar ju större avståndet är.

Om man nu mot allt förnuft vill använda 58/1,2 som allround-glugg så går det naturligtvis också. Men räkna inte med bättre resultat utåt hörnen än från vilken superbillig normal som helst.

f/2,8

Här ser man faktiskt i detta miniformat att trädet och slangen till vänster är avsevärt oskarpare än båten. Och det beror inte på skärpedjupet, då avståndet var ganska stort.

För att riktigt förstå relationen mellan skärpa och oskärpa måste man hitta motiv som betraktaren känner till storleken på. Hade bakgrunden bara varit liiiite mjukare så hade bilden nedan kunnat tas för mellanformat.

f/1,2

Nu kanske du undrar hur jag kan sitta och uttala mig så säkert efter bara en liten kort runda. Men betänk då gärna att jag haft och provat i stort sett alla normalobjektiv för Nikonbajonett som gjorts. Jag vet ganska snart hur en glugg funkar. Men mer ingående tester kommer också, var så säker.

f/2

Såhär i rond ett måste jag säga att hajpen inte är helt ogrundad. Men om Noct-Nikkor 58/1,2 är värd de priser den brukar betinga vete fanken. Kanske, om man verkligen vet att det passar ens fotograferande. För kassaskåpsfyllning hade jag hellre valt guld.

Jag återkommer snart med mer material. Vi ses!

Dela: