Mycket snack och lite verkstad

Vardagskvällen är full av möjligheter

I afton har jag klurat lite på om jag ska framkalla en mellanformatfilm, gräva i arkiven eller kanske trotsa vädret och gå ut. Och nu såhär dags har jag klurat så länge att det är för sent för alternativ ett och tre, så det får bli en tillbakablick med lite digitalt fångade bilder som jag kommit att glömma i all yra över det analoga.

Dagarna innan påsk var jag ute med min lilla Sony NEX-5N, normalobjektiv och stativ, för att grundligt utforska mina närmaste omgivningar.

Leica 28/2 Summicron

Uppe bakom Salkhallen finns väl inget kul att hitta? Jodå! Det finns vackra motiv precis överallt. En algangripen betongmur är inte alls dumt om man bara lyckas hitta ett vettigt utsnitt. Precis som den trista väggen på kontorsbyggnaden med murgröna måste inramas på rätt sätt för att bli intressant.

Leica 28/2 Summicron

För två helger sedan, alltså strax efter påsk, var jag ute en sväng med en kompis och hittade återigen meningslösa men fascinerande motiv.

Zeiss 50/2 Planar ZM

Det kalla, grå stålet i små, ordnade trupper på väg mot den eviga vilan som obevekligen kommer att möta upp och försegla dem, när de omges av cement i gjutformar och byggnationer.

Polarn hade ett arbetspass att passa, så jag passade på att promenera hem från Liljeholmen i solskenet.

Leica 28/2 Summicron

Sol kan väl ingen ogilla, men jag gillar inte solbelysta motiv att fotografera. Nej, små skuggiga hörn är mycket intressantare. Och när man jobbar på dagarna så får man oftast nöja sig med en liten tur på kvällskvisten istället.

Förra veckan var tung och tråkig. Egentligen hade jag tänkt träffa Mahdad för en lokal fototur och lite allmänt skitsnack, men ork till socialt umgänge fanns helt enkelt inte och jag plågade mig istället med att cykla en långtur per kväll, helt fokuserad på att trötta ut mig till max för att få sova ordentligt. Kameran följer dock alltid med.

Leica 28/2 Summicron

Norr om Bromma flygplats är det riktigt skräpigt och härligt. De resande har flyttat sina alltid tillfälliga boningar till bakom Solvalla istället och lämnat diverse bråte efter sig. Du kanske noterar att jag nämnde resande i förra inlägget också. Jag både fascineras av dem och känner samtidigt en viss frustration över att de tycks stå över lagen eftersom de skräpar ner något fruktansvärt utan att någon vågar göra något åt saken. Det är helt enkelt inte politiskt korrekt att ställa samma krav på alla människor i detta land.

Innan jag vände hem tog jag en bild på sopstationen, som låg ironiskt gyllene och skinande mot den blå kvällshimlen.

Leica 28/2 Summicron

Jag har sedan dess försökt mig på några promenader efter jobbet, med visst men ganska klent resultat. Oftast är jag så trött att jag bara vill hem och sova, men just därför tvingar jag mig att stanna ute. Hemma finns inget att hämta.

Leica 28/2 Summicron

Imorgon blir det digitalt eftersom jag har två filmer att framkalla. Att fylla på med mer analogt skulle bara ta udden av hela saken. Det gäller att bilderna är aktuella, så att jag fortfarande har något att berätta om dem.  För jag tycker sällan att de håller helt på egen hand. Det krävs ett sammanhang.

------------------

Hur svårt och tråkigt det än känns så försöker jag göra vardagskvällar till min primära fotograferingstid. Det är då jag kan göra vad jag vill, med eller utan ork. Men jag vet också att om jag intar en fånigt positiv attityd så blir det bra. Bättre än när jag är utvilad under helgen.

Dela: