Mycket snack och lite verkstad
Victor Hasselblad förde mig till Uppsala
Uppsala är en trevlig, precis lagom stor stad i mellersta Sverige, dit man dock kanske inte beger sig utan särskilda ärenden. Det är synd, för stadens arkitektur och gemytliga känsla är väl värt ett besök. Den ganska kompakta stadskärnan gör också att det går bra att se mycket till fots. Det märkte jag när jag var där idag med en vän för att göra affärer.
Förra gången jag var i Uppsala köpte jag en kamera, och trevligt nog var det samma visa den här gången. Jag har länge funderat på att skaffa en gammal Hasselbladare och när jag via en av mina annonser blev erbjuden en sådan plus viss mellanskillnad i utbyte mot min Voigtländer Bessa III, så tog det inte lång stund innan jag frågat min vän Anders om han ville hänga med och sen bokat tågbiljetter till idag.
Jag tyckte att jag för en gångs skull dragit ner på ”god tid innan avgång”, men det blev ändå tillfälle att ströva längs perrongen på Centralen innan tåget gick.
Sony NEX-5N med Zeiss 50/2 Planar ZM @ f/2,8
Naturligtvis hade jag med mig digitalkameran också, ifall att vädret eller ljuset inte skulle tillåta något fotograferande med ”Bladaren”. 50/2 ZM växer för varje gång jag använder objektivet och även om det ger lite snäv bildvinkel på NEX:en så är det nästan min favorit; främst på grund av dess karaktär och skärpa.
Väl framme i Uppsala skedde kamerabytet och jag fick en lektion i hur man laddar film i ett bakstycke. Det verkade rätt bökigt men går nog snabbt när man lärt sig. Vi hade sen tre timmar på oss till tåget hem skulle gå, och började därför knata uppåt domkyrkan för att se vad vi där kunde hitta.
Sony NEX-5N med Leica 28/2 Summicron @ f/4
Då jag gjort lumpen på F16 så känner jag stadskärnan skapligt och har inget större intresse av att ta miljöbilder, så det blev att fota små utsnitt av vardagliga saker, precis som hemma. Men domkyrkan har jag aldrig varit inne i, så in i den var det läge att gå.
Sony NEX-5N med Voigtländer 15/4,5 Heliar @ f/4,5
Vilken byggnad! Om den ser stor ut på utsidan så känns den ännu större inuti. Fullständigt vansinne och galenskap, som alltid när det kommer till storverk uträttade för att blidka en gud som med största sannolikhet bara finns inne i folks huvuden. Tänk om man kunde lägga samma energi och pengar på något vettigt istället.
Fast å andra sidan kanske det är just vettigt att ibland brassa på för allt vad tygen håller bara för att det går. Det var svårt att inte fyllas av andakt och kören som just började sjunga gjorde inte stämningen sämre.
Sony NEX-5N med Voigtländer 15/4,5 Heliar @ f/4,5
Det minimala Voigtländerobjektivet har låg ljusstyrka, men det fungerar förvånansvärt bra ändå i lågt ljus eftersom det är tokskarpt från full öppning. All eventuell oskärpa beror bara på mina egna rörelser under slutartiden, som här var 1/20 sekund.
Anders har nog en liknande inställning till fotografiska motiv som jag, för han fotar gärna sånt som egentligen är helt irrelevant med avseende på platsen.
Sony NEX-5N med Voigtländer 15/4,5 Heliar @ f/4,5
Det är nästan ingen idé att försöka återge volymen i kyrkan på bild. Alltså luftvolymen, inte ljudvolymen.
Sony NEX-5N med Voigtländer 15/4,5 Heliar @ f/4,5
Att fotografera utan stativ i en dylik miljö betyder också relativt högt ISO-tal med påföljande lågt dynamiskt omfång. Här är jag dock mycket imponerad av kameran som klarade det galant vid ISO 1600, med endast takkronorna utfrätta.
När vi utträtt ur Herrans boning tog jag första bilden med den nyinförskaffade mellanformataren. Den är ganska klurig att använda eftersom man tittar direkt ner på mattskivan och därför får en spegelvänd bild att komponera med, samtidigt som det övriga handhavandet är en fröjd med sammankopplade slutartids- och bländarringar. Men mer om det i nästa inlägg när filmen är skannad.
Tidplanen var redan på väg att spricka och det besök vi tänkt förlägga till stadens södra industriområde skulle knappast komma att hinnas med alls, så en tur upp till slottet fick det istället bli innan krubb-paus. Någon bild på själva slottet orkade jag dock inte ta, men vi hittade ett fint och slitet hörn att fotografera på vägen ner.
Sony NEX-5N med Voigtländer 15/4,5 Heliar @ f/8
Här tog jag andra bilden på 12-bildersrullen i Hasselbladkameran. Med den takten skulle jag inte hinna få något att framkalla, så efter maten drog jag upp farten och tog 10 mer eller mindre slarviga bilder på en halvtimme innan tåget gick hem igen.
---------------------
Jag måste säga att dagen blev väldigt lyckad, och nu när jag framkallat rullen kan jag också konstatera att kameran inte läcker ljus och att slutaren verkar ge korrekta tider, då exponeringen ser perfekt ut på samtliga rutor. Om fokus ligger rätt återstår att se och jag ska nog köpa en bättre mattskiva, för originalet är precis som de flesta säger ganska mörk och svår att fokusera med.
Jag hör ett irriterat mummel från läsarna. Ska han sluta inlägget utan att visa vad det är för kamera han köpt?! Nejdå, och håll till godo.
Sony NEX-5N med Zeiss 50/2 Planar ZM @ f/4
En sån här har jag velat ha sen första gången jag såg en. Den är så enkel; ren i sin formgivning och samtidigt ganska kompakt. Faktiskt inte särskilt stor alls med tanke på att man får 56x56 mm filmformat (vilket i dagligt tal kallas 6x6 cm).
Jämför vi med min andra mellanformatare, som har lite större format (6x7), så syns skillnaden bättre.
Sony NEX-5N med Zeiss 50/2 Planar ZM @ f/4
På Pentaxen sitter ett 90/2,8 som är systemets minsta objektiv, medan Hasselbladaren har ett Zeiss 80/2,8 Planar (båda dessa objektiv ger en bildvinkel som motsvarar ungefär 43 mm på småbildsformatet). Sen ska man beakta att skorstenssökaren går att fälla ihop och då blir den högra kameran än mindre.
En sak slog mig under skrivandet, och det är att Hasselblad 500 faktiskt tillverkades i Sverige. Vi har genom tiderna haft en hel del starka varumärken, varav blott fåtalet finns kvar. SAAB är tyvärr dött och Volvo har tappat stinget lite. Vad finns mer kvar av Sveriges forna glans ur ett internationellt perspektiv? Hasselblad är tveklöst med på banan fortfarande och gör tokdyra digitala mellanformatare som dock i mitt tycke är ganska plastiga. 500 c/m är ”originalet”, bara något förfinat över den ursprungliga modellen från 1948 och fungerar faktiskt med digitala bakstycken. Där snackar vi kompatibilitet!
-------------------
Förhoppningsvis kan jag visa några bilder från kameran i nästa inlägg. Som ni vet är mitt motto att visa endast färskt material. Det är en stor del av utmaningen med att skriva blogg. Trevlig söndag, så ses vi snart!
Dela:
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
Trevliga bilder från dig och Nexen som vanligt, kul att se bilder från hemtrakterna.
Jag håller med dig om att Uppsala är precis lagom stort, jag är uppväxt i en stad med ca 4000 invånare och har lite svårt att känna mig lugn i alltför stora städer.
Bladaren verkar mycket trevlig, fäller man ned sökaren är de inte så värst stora, och "klossigheten" gör att de passar rätt bra i väskor etc. En vanlig DSLR med objektiv kanske (tveksamt?) har mindre volym men tar gärna mycket plats i anspråk ändå.
Det klurigaste tycker jag är att fokusera bra på tillräckligt kort tid, men det tror jag har mycket med mattskivan att göra. Det finns en lupp man kan fälla upp inne i skorstenen som underlättar avsevärt, men att komponera med den uppe är nästan omöjligt. Så man måste fälla ner den innan bilden tas om det ska bli bra.
Om det inte vore för att Uppsala saknar både berg och större vatten så tycker jag att staden är ganska optimal. Jag menar inte att man behöver både berg och vatten, men någotdera. Ån är bättre än inget förstås;-)
Klossigheten är helt klart ett plus. Den går ner i en vanlig axelväska utan problem och jag tycker att 80 mm är en perfekt brännvidd om man inte ska ha fler objektiv än ett. Kan dock tänka mig att jag skaffar ett Distagon 50/4 förr eller senare. Fast det beror lite på om jag tänker behålla Pentaxen eller inte. Jag vill inte bygga ännu ett system.
Fina bilder från domkyrkan. Kul att du gjorde lumpen på F16, det gjorde jag också som mek på 5:e kompaniet som hade hand om sk-60 på den tiden.
-affe
Jag låg primärt vid 3:e kompaniet som Viggen-mek, men mot slutet fick jag också hålla till på 5:e, som var grymt trevligt. Väldigt avslappnad stämning där borta och betydligt större ansvar över SK-60-planens underhåll. Jag minns min fascination över de vedervärdiga gamla Turbomeca-motorerna, som ursprungligen var menade att användas stationärt som oljepumpar (!!!), jämfört med de nyare RR-Williams-motorerna som gick tyst och fint:-)
-affe
Jo, på femte kompaniet kände man sig som om man var på ett viktigt jobb, inte i lumpen:-) Jag kom dit vid 6-tiden på morgonen ensam, låste upp hangaren och kollade att allt var okej. Sen förflöt ofta en timme innan teknikern och piloterna behagade masa sig dit, som jag ägnade åt att sitta ute och lyssna på lärkans kvitter över fältet eftersom det var på våren. Så drog vi ut ett, två eller kanske tre plan på plattan och vidtog alla åtgärder som behövdes innan start. Inte särskilt mycket, som du säkert minns.
Lustigt hur jag kommer ihåg precis hur det luktade i hangaren:-) Bra att du tog upp saken, för det är en tid som jag gärna vill minnas.
F16 CTA var en intressant plats - man känner sig bra liten när man sitter i ett segelflygplan från Sundbro och en jaktrote passerar på bara några hundra meters avstånd.
Vertikalbilden på domkyrkans tak på 1/15s är extra fin (tycker jag) - låg du ner för att få det skarpt? Många kyrkobilder f.ö. - jag blir lite orolig :-D
Ha de'
Johan
Jag inser nu att EXIF tydligen går att läsa i bilderna, vilket inte var tanken:-)) Jag stod på knä och pekade kameran rakt uppåt så gott det gick för den bilden, men jag har rätat upp den ett uns i efterhand. Det är halvt omöjligt att komponera exakt om man inte står väldigt stadigt tyvärr.
Prakten i en gammal katedral är knappast tillkommen av gudsfruktan (för att blidka den oresonlige guden). Nej, sådana byggnader är, precis som kungliga slott och moderna bankpalats, maktmanifestationer. Och det handlar om världslig makt, fastän utstyrd i prästkläder.
Behöver vi dessa manifestationer? Nej, men de som har makt frågar inte oss vad vi behöver. De behöver inte. De kan skapa sina skrytbyggen ändå. Men Uppsala domkyrka har i alla fall ursäkten att den är vacker.
Jag tar gärna känslomässig ställning för en viss produkt och kan då i nån slags naivitet tro att jag ska behålla den för evigt. Innerst inne vet jag dock att så aldrig blir fallet, men att intala sig det gör faktiskt förhållandet mycket trevligare, och förmodligen dessutom långvarigare. Kanske något att anamma för folk som ständigt söker ny partner? ;-)
Men sen, i samma ögonblick som jag börjar tvivla så släpper förtrollningen och det känns ganska lätt att göra sig av med det man tidigare gillat så.
Jag gillar fortfarane bälgkameran och den är bland det trevligaste jag fotograferat med. Emellertid är min vilja att komponera exakt och nyfikenhet på nya prylar starkare, uppenbarligen.
Visst har du rätt angående kyrkan och gud. Men det är nog trots allt genom rädsla för gud som man lyckats kuva folket under kyrkans makt. På sätt och vis kan jag tro att folk behöver auktoriteter, men det vore trevligare om dessa faktiskt hade något vettigt att komma med istället för vidskepelse. Jesus verkar ju ha varit en hyvens kille, men det var väldigt sent innan man faktiskt tog fasta på hans eget budskap istället för moraltramset omkring.