Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Visst går det att framkalla diafilm hemma!

Härom dagen gjorde jag mitt första försök att framkalla diafilm i hemmet, helt utan specialutrustning. Det brukar sägas vara alldeles för svårt, så därför var det extra spännande. Varför ens försöka, kanske du undrar? För att det antagligen går, är mitt självklara svar.

Rent tekniskt funkar det ungefär som med negativ färgfilm, fast även i den här enklaste typen av kemi är det ytterligare ett steg inblandat, nämligen färgframkallare. Så allt som allt är det fyra vätskor plus sköljning mellan varje steg. Temperaturen är 38°C/100°F plusminus en halv grad Fahrenheit (vad det nu blir i Celsius?), vilket ju är sällsynt snävt!

Voigtländer Bessa III @ f/22


Detta är första bilden på rullen och jag hade inte en tanke på hur extremt litet dynamiskt omfång diafilm har. Det svarta i förgrunden är en skugga som jag inte ens reflekterade över, men den ligger väl kanske 4 steg under fasaden.

Omfånget är inte den enda anledningen till det här, utan jag har också troligen underframkallat filmen i första steget då den var ganska mörk i allmänhet. Men ändå fullt användbar, som synes.

Andra bilder var det värre med!

f/3,5


Man brukar säga att det är bättre att underexponera än överexponera diafilm, så den här bilden är ett helt steg underexponerad. Något som blev "en aning" mörkt med den påföljande underframkallningen. Jag tycker ändå att det ger bilden en trevlig stämning.

Den här bilden blev betydligt bättre, vilket får mig att misstänka att det är lika mycket exponeringsfel som framkallningsfel som är boven.

f/5,6


Jag kan ju inte påstå att färgerna är i närheten av korrekta, men jag tycker heller inte att det ser särskilt märkligt ut. Det var sent på eftermiddagen och i skugga, vilket ger kalla färger. Jag har naturligtvis petat lite med dem i efterhand, så det är värre på själva filmen.

Sista bilden på rullen blev riktigt lyckad!

f/5,6


Här passar den extremt höga konstasten väldigt bra eftersom motivet var ganska grått och trist. Det hade varit svårt att pressa såhär mycket färg ur en bildfil från en digitalkamera faktiskt.

En till rulle av samma film – Fuji Provia 400X – sitter i kameran och jag är strax påväg ut för att ge den en match. Nästa framkallning får bli en skvätt längre och jag ska akta mig för att underexponera i onödan. Blir det fortfarande inte riktigt bra så får jag nog kalla experimentet för avslutat och skicka filmen till ett labb istället. Jag har försökt och visat att det faktiskt går, vilket är det viktigaste.

Inlagt 2011-08-25 15:04 | Läst 2578 ggr. | Permalink



(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?

Jag är imponerad - men samtidigt fattar jag inte hur du pallar! ;-)
N Thomas Meldert   2011-08-25 16:23
Man måste ju bara undersöka de vita fläckarna på "vanliga" fotografers karta. Äventyret kallar och man pallar =)
Joakim K E Johansson   2011-08-25 16:33
Hahaha - fyndigt där. Jag har faktiskt framkallat dia några gånger. Jag har fortfarande mardrömmar! ;-)
Svar från Makten   2011-08-25 21:04
Thomas har fattat! Hur kul är det att bara göra saker man redan kan hela tiden? Och sen måste ju NÅN vara tillräckligt knäpp för att prova, så varför inte jag? ;-)
Förut var det betydligt vanligare att folk framkallade E-6 i hemmet än att de slabbade C-41, men det kanske snarare berodde på att det stod maskiner som kunde framkalla C-41 i stort sett överallt, medans man med C-41 i allmänhet var tvungen att skicka iväg filmen för framkallning.

Själv är jag som jag skrivit tidigare för slö för att hålla på med analogt över huvud taget, fast jag är lite sugen på att åtminstone återuppta svartvit analog fotogradering lite grann :)
Svar från Makten   2011-08-25 21:07
Det kanske är så också att om man har en apparat, så varför inte köra E-6 när man ändå kan? Det är ju ett kanonbra sätt att visa bilder på duk dessutom, som nästan är bortglömt. Det vore jäkligt kul att prova det med mellanformat. Jag kan tänka mig att det är en ganska enastående upplevelse.

Svartvitt är busenkelt, men att efterbehandla filerna är desto bökigare. Jag tycker dock att det är såpass trevligt att jag gärna håller på med tidsödande aktiviteter som dessa:-)
Nästa utmaning är att framkalla dia i fält. Jag läste om en dykfotograf på 80-talet som började på varje ny plats med att göra ett provdyk. Sedan gick till sin van och framkallade diafilmen för att se om man behövde byta färgkorrigeringsfilter... Sen fotograferade han på allvar.

Och när du gjort det får du försöka blanda ihop Kodachrome-kemi och framkalla...
Anders F Eriksson   2011-08-25 17:24
Kanske inte så lätt att få tag på Kodachrome längre, men har man väl fått tag på filmen är det förstås en baggis att soppa den ;)

Jag vet inte hur kodachromeprocessen ser ut, men med tanke på storleken på de maskiner som användes gissar jag att den inte var helt simpel ...
Svar från Makten   2011-08-25 21:10
Magnus; det är nog inga problem alls om man har tillgång till rinnande vatten och el för uppvärmningen (bilbatteriet duger nog). Men man kan fråga sig vad vitsen är.

Något som är riktigt hardcore är "wet plate" och storformat, där man MÅSTE framkalla direkt efter exponering. Det finns faktiskt folk som fortfarande pysslar med det. Jag kan rekommendera ett besök på det här forumet: http://www.largeformatphotography.info/forum/forumdisplay.php?f=30
Man måste registrera sig för att se bilder som är uppladdade direkt på forumet, vilket jag tycker att det är värt. Maken till inspirationskälla är svårt att finna. Det finns förstås massa skit, men också helt enastående arbeten av okända fotografer.

Anders; en "vanlig" E-6-apparat är väl rätt stor också? Den process jag kör hemma är mycket förenklad där man har flera processer i samma steg. Jag tror det brukar vara 6-7 olika bad i vanliga fall. Samma sak med C-41 förresten. Ändå är det många som påstår att det blir minst lika bra, men det beror nog på att man alltid kan vara säker på att kemikalierna är i gott skick om man har koll på grejerna.