Mycket snack och lite verkstad

VM i upplösning: Zeiss + D800 (bonus: Samyang fisheye!)

Som jag i slutet av gårdagens inlägg berättade så lånade jag min vän Björns Nikon D800 och tog några bilder med mitt Zeiss 35/1,4 för att utvärdera bildkvaliteten när vi var ute igår. Jag ville också känna lite på kameran och se hur det funkar med det beskurna 5:4-läget i sökaren, medan Björn lattjade med min D700 och Samyang 85/1,4.

Efter lite fipplande med menyerna kan jag bittert konstatera att det beskurna läget inte maskar sökaren som en del påstår, utan det blir bara två linjer som talar om var den mindre rutans gräns går (tillägg: det går tydligen, men inställningen måste vara undangömd på något fiffigt ställe). Därmed försvann nästan allt intresse för kameran, vilket ju egentligen är positivt, för D700 duger gott åt mig.

Jag skulle dock tro att D800 för merparten av alla riktigt kräsna fotografer är en fin uppgradering från D700. Kamerahuset är märkbart lättare och att få 100% vy i sökaren istället för 95% är inte dumt. Den befintliga mattskivan är långt från optimerad för manuell fokus och just detta exemplar var eventuellt inte helt riktigt kalibrerat då både jag och Björn hade vissa problem att träffa rätt. Dock måste man betänka att detta inte är några konstigheter. 99 av 100 köpare använder aldrig manuell fokus och det extremt minimala fel som kan förekomma spelar ingen som helst roll när man kör med AF. Min förra D700 fick jag shimsa mattskivan på själv av samma anledning och den jag har nu ligger liiiiiite fel, som jag dock lärt mig kompensera för.

Menysystem och allt annat är nästan identisk med föregångaren så det tänker jag inte gå in på. Vidare till bildkvaliteten! Här nedan ser vi en test bild i synnerligen svårt ljus med stort omfång som fick bli föremål för utvärdering.

Nikon D800 med Zeiss 35/1,4 @ f/5,6 – 1/200 sekund och ISO 100

Rent estetiskt är bilden helt värdelöst och det är väl lika bra egentligen. När man går runt och testar något man är helt obekant med sedan tidigare blir det sällan bra.

I webformat kan ingen jävel se någon skillnad mot D700, men låt oss titta på ett utsnitt av den skarpaste delen av bilden; nämligen nånstans mitt på taket.

Detta är vad man brukar kalla ”100% crop”, alltså att en pixel på sensorn är en pixel på betraktarens skärm. Jag har skärpt bilden skapligt i ACR med 0,5 pixlars radie och mängden 120 för att se hur hårt man kan pressa den utan synliga artefakter, samt förstås vilken upplevd skärpa man kan erhålla. Vi ska strax se att det syns i andra delar av bilden, men det här är extremt bra anser jag. Defaultvärdet 1,0 pixels radie och mängden 25 ger förresten mer ”knök” men inte samma detaljrikedom, så det är ingen extrem inställning jag använt.

Skalar man sen ned bilden till 12 miljoner pixlar, alltså det som en D700 ger, så får man en skärpa per pixel som naturligtvis är bättre än vad just D700 kan leverera. Att fler pixlar skulle vara sämre, är en seglivad myt som manifesteras av folk som inte förstår att nedsampling ger lägre brus och högre skärpa än att ha stora pixlar från början. Två sensorer med olika upplösning som ska jämföras, bör omskalas till samma slutstorlek först om det ska bli rättvist.

Det är som ni ser inte exakt samma ställe på taket och möjligen hade jag kunnat göra nedskalningen mer optimal. Ändå är detta så skarpt att det lätt kan användas som fullstor bild för webformat!

Det är möjligt att slutartiden på 1/200 sekund faktiskt är för lång för optimal skärpa per pixel i originalbilden. Det hade jag inte en tanke på men kan vara värt att komma ihåg för den som är sugen på högupplösta kameror. Det blir ju aldrig sämre än med låg upplösning, men ska man fullt ut utnyttja de fler pixlarna så krävs bra teknik.

Jag trodde att f/5,6 var helt i sin ordning för fullt skärpedjup, men se det var fel! Med 36 miljoner pixlar ser man direkt var gränsen går.

Här kan vi se att visst brus har tittat fram på grund av skärpningen. Knappast något som stör och jag har satt brusreduceringen till noll i ACR, så det går säkert att trolla bort om man vill.

Vad som är märkligt att se är att den tydliga oskärpa som finns på byggnaden i bakgrunden inte på något sätt innehåller sfärisk aberration som annars givit högre upplösning men med en dimmighet. Det tyder på att objektivet vid denna öppning är synnerligen välkorrigerat, och det är ju inte så förvånande kanske. Vi ser också att skorstenen är tämligen oskarp jämfört med tegelpannorna och det hade säkert inte ens märkts med D700.

Jag kan inte svära på att jag satte fokus helt optimalt, men det nedre vänstra hörnet lämnar inget övrigt att önska.

Det var dagens teknikdjupdykning! Jag är mäkta imponerad, men känner faktiskt inget som helst begär efter en D800. Däremot kan jag med gott fog påstå att det är en mycket, mycket prisvärd och trevlig kamera för finsmakaren; vare sig du är proffs eller glad amatör som vet vad du pysslar med.

-----------------------

Nu till dagens bonusavsnitt! Jag köpte nämligen i eftermiddags ett Samyang 7,5/3,5 fisheye för micro four thirds. Senast igår skrev jag undrande vad man ska ha ett sånt till, men just det blev en utmaning som jag var tvungen att anta.

Olympus OM-D E-M5 med Samyang 7,5/3,5 @ f/5,6

Jag lekte runt lite på stan och fann snabbt att man får akta sig så att man inte får med sina egna fötter! Det gäller också att gå extremt nära om det ska bli något vettigt.

Till skillnad från de flesta andra fiskögon är Samyangs olika varianter (finns för vanlig four thirds och även till APS-C) speciella då de ger en projektion som är mycket nära rent stereografisk. Det är något som tillverkarna ofta påstått är helt omöjligt, men som samtidigt har varit något man velat eftersträva då det innebär att perifera detaljer inte blir ihoptryckta, utan endast krökta. Jag ska utveckla detta mer i ett kommande inlägg, men den matematiskt nyfikne kan läsa vidare här så länge: http://en.wikipedia.org/wiki/Stereographic_projection

Det här gör att det faktiskt går att ta bilder där man knappt tänker på att det är ett fisköga som varit i farten.

Olympus OM-D E-M5 med Samyang 7,5/3,5 @ f/5,6

Och där fick jag tydligen med min egen skugga. Suck! Som sagt måste jag lista ut vad fasen jag ska göra med objektivet. Men det ska bli kul!

Olympus OM-D E-M5 med Samyang 7,5/3,5 @ f/3,5

Jag kan direkt säga att det är riktigt skarpt och fint samt saknar de enorma problem med kromatisk aberration som nästan alla andra fiskögon har. Samyang visar återigen att de vet vad de pysslar med!

-----------------

Nu ska jag äta middag. Sedan en vecka tillbaka kör jag så kallad LCHF och jag har inte ätit sen klockan ett utan att bli det minsta hungrig förrän nu. Är du trött på att misslyckas med att gå ner i vikt så är det en mirakelkur som förmodligen kommer att få dig att må bättre på alla plan. Du kan äta precis hur mycket du vill och när du vill, men det kommer du inte ha någon lust med. Gör bara precis tvärtom mot vad alla fåniga dietister säger; ät skitmycket fett och så lite kolhydrater det bara går. Om du vågar;-)

Tjingeling!

Dela: