Ingers blogg

Världens snällaste hund

Idag skulle världens snällaste hund ha fyllt sexton år - om hon fortfarande levt. Det är sex år sedan hon sällade sig till skaran av "frånvarande vänner". Saknar dig, Hella!

Dela:

Nio år

Idag fyller min Savannahs första kull nio år. Grattis på er vovvarna! 

Dela:

Vinnaren i mars månads utmaning

Vinnaren i mars månads utmaning, Ronny Eriksson, ställde upp på att förekomma i en artikel här. Själv förknippar jag honom främst med kattfotografier, men det visar sig att han har många vänner bland djuren.

 Ronny är uppvuxen med husdjur sedan barnsben. Hundar, katter, höns, kossor och gris fanns i föräldrahemmet. Där fick han lära sig att respektera och värdesätta djur. ”Den lärdomen och glädjen av att leva med  husdjur har följt mig vidare genom livet,” säger han. ”Sedan jag bildade familj för en sådär trettio år sedan, så har alltid hundar och katter ingått i familjen, och kommer så att förbli för obestämd tid. Det skulle kännas mycket tomt utan ett endaste husdjur. Husdjur som ger så mycket glädje, trofasthet och sällskap är värt varenda uppoffring. Uppoffringen är förövrigt mycket ringa emot vad man får tillbaka.”

 Emil röjde runt med sin favoritleksak på gräsmattan en 
fin majdag. Jag ville gärna ta en bild på honom, men jag 
han inte med. Min chans kom när han plötsligt tröttnade 
och somnade sött med leksaken som huvudkudde. Jag 
lade mig ned på gräsmattan för att det blir oftast bättre bilder i samma nivå som djuret man ska avbilda. Jag zoomade in för att fylla ut bildytan med mestadels hunden, samt även få med en del av sommargrönskan. Jag förfokuserade på Emils ansikte för att sedan låsa fokus där, och flyttade sedan kameran för att få den kompositionen jag tyckte skulle passa, för att sedan trycka av och ta en bild. Efteråt så tycker jag att solljuset blev en aning för starkt mot vad jag skulle ha önskat på den färdiga bilden. Men att jag fick möjlighet att fånga den något komiska situationen är jag nöjd med.

I sitt bildskapande söker Ronny det nöjda djuret – det lyckliga, välmående djuret och lekfullheten i de avslappnade stunder som speciellt katter är experter på.

Utomhus är favortimiljön för fotografering, ”i vacker grönska på en plats där solljuset faller precis lagom för att lysa upp djurets ögon så att det blir bra skärpa och färg på dem,” säger han. ”Gärna även få djurets pälshår att liksom skimra som likt en gloria av det infallande ljuset.”

De här Norska Fjordhästarna fick jag syn på under en tur. Det såg så fridfullt och sällskaplig ut dem emellan, och det ville jag gärna ta några bilder på. Från ett avstånd av ca 25 m stående vid ett stängsel så tryckte jag av en bild, och det blev enda bilden på dem tillsammans, för de fick syn på mig och visade sig vara ganska blyga, så de kutade iväg in i buskaget längre bak.

Ronny bekräftar dock mitt intryck när han självklart nämner kattungar som något som triggar igång hans fotolust. Kattungar eller hundvalpar som just har börjat med att upptäcka omgivningen. Behaglig utetemperatur med vackert ljus i en fin natur. Men  harhan turen att råka på något vilt djur så kan även det komma att förevigas.

Kattungen Hero knappt två veckor gammal hade nyligen öppnat ögonen, och tittade sig omkring på omgivningen. Jag hade haft kameran i beredskap och suttit där en bra stund, när han äntligen tittade upp ur sin bädd. Det blev en ögonblicksbild för det var inte lång stund han orkade
hålla upp huvudet. Jag han precis med att fokusera på hans ögon och ta en bild. Bilden är något beskuren i efterhand för att få enligt mig en bättre komposition, och mera fokus på kattungen.

Jag frågade om Ronnys perfekta djurbild och han svarade: ”Miljön skulle vara en klippstrand med ljusa klippor och sandstrand. Tidpunkten skulle vara omkring midsommar när solen är på väg ned. I förgrunden skulle några halvstora hundvalpar tumla omkring och leka, samt längre bort uppe på en mindre klippa sitter två fullvuxna hundar (typ golden retriever) tätt ihop och tittar ut över vattnet på en vackert stor rödfärgad sol som halvvägs är på väg ned i vattnet. Solens rödskimrande ljus skulle delvis färga vattnet gyllenrött samt lysa upp hundarna och valparna samt strandmiljön en aning, men inte mer än att man precis anade hundarna på stranden. De skulle mest ses som skimrande siluetter.”

Kattungen tog jag med ut en kort stund för att se hur den
reagerade på utemiljön. Naturligtvis hade jag kameran i beredskap för att föreviga ögonblicket. Jag la mig ned på behörigt avstånd till kattungen, och försökte påkalla uppmärksamhet så att hon kom emot mig. Det gjorde hon, men det var andra saker som var betydligt intressantare än mig. Bilden sparade jag för att för mig visar den på kattungens nyfikenhet och samtidiga rädsla för det okända. I fotoögonblicket var det ett gammalt löv som blåste upp och prasslade som fick kattungen att reagera.

Han ägnar sig sällan åt att photoshoppa i någon större utsträckning – uppskärpning, färgjustering, öka eller minska kontrast, öka eller minska exponeringen, vitbalansering och ljusa upp eller mörka ned vissa partier. Är en bild misslyckad, osakrp eller tokigt komponerad försöker han inte rädda den.…

Om sitt eget fotograferande säger Ronny: ”Jag har varit intresserad av fotande under lång tid, och fotat mycket analoga familjebilder i början. När det digitala blev möjligt så blev det förstås ännu flera bilder och även mera bilder på djur och natur. Fortfarande så är många av bilderna jag tar familjebilder omkring 60% tippar jag på. I mitt jobb ingår det att jag ska fotodokumentera föremål som ska ingå i  samlingar. Det blir många bilder på döda ting. Ofta hundratals på en vecka. Dessa bilder ska behandlas för att sedan läggas in i databasen. Denna procedur blir ganska enahanda när man har sysslat med det under lång tid. Jag gillar verkligen att fotografera men då helst på motiv som jag har valt själv, och det brukar jag som kompensation syssla med ganska ofta på min fritid för avkoppling och nöje.”

Bilden togs in i kattungelådan och är egentligen inte i det
utsnitt jag hade önskat. Där inne låg fem kattungar och myste med sin mamma. Lådans öppning gjorde att jag bara fick med tre ungar och en del av mamma katt. Jag sparade bilden för att jag tycker det i vart fall att den ger en viss känsla hur det kan vara för kattungar hos sin mamma. Bilden visar även att förlossningen gett mamma katt spår efter den, som det blev ganska besvärligt för henne innan det läktes.

Att då och då vila från kameran är Ronnys tips om man tappar insipration. Det finns ingen mening med att tvinga sig, utan då kan man hellre ägna sig åt något annat en tid. Förr eller senare så kommer fotolusten igen, det får ta den tid det tar.

 ”Periodvis finns det annat som man hellre sysslar med,” säger Ronny.

Inger Nilsson

Dela:

Epilepsi

För många år sedan hade jag en hund med epilepsi. Han hade en hel del sjukdomar till, men även epilepsi. Det var inget kul...

Nu drog jag visst en nitlott igen för i lördags föll min yngsta ihop i krampanfall av väldigt obehaglig natur. Det gick rätt snabbt över och hon var oberörd när det hela väl var över - låt vara lite misstänksam när vi passerade platsen i skogen där det skedde. Men det är olustigt.

Just känslan av att det kan hända när jag inte är hemma och vad som då händer i flocken. Jag tror inte de skulle ge sig på henne, men man vet ju aldrig. Sådant händer. 

Det blir väl ytterligare en sådan där sak som man bara måste acceptera vare sig man gillar det eller inte. Gilla läget alltså.

Vilken himla tur att jag inte använt henne i avel...

Dela:

Utmaningens vinnare, del 2.

Så var det dags för en liten presentation av den andra vinnaren i februaris utmaning - Tina Johansson. Hon berättar att hon alltid haft ett stort djurintresse och är uppvuxen på landet med föräldrar och morföräldrar som hade gård. Hon var inte mer än 7 år ungefär när hon själv tog ansvar för sina kaniner, lamm och kycklingar. 

"Häst och hund har jag hållit på med "alltid" även hela mitt vuxna liv", säger hon. "Jag jobbar sedan-85 som djursjukvårdare dessutom."

Tina fotograferar gärna i lantlig miljö och vill att djuret ska se avslappnat och harmoniskt ut och visa upp sin bästa sida. Hon fotograferar många olika hund/hästraser och vill då få fram det rastypiska hos varje individ. Helst fotografera hon utomhus i skog, hagmark eller vid vatten. Det räcker med vackert väder och fina djur för att väcka fotolusten.

Tina låter stunden och tillfället bestämma och planerar inte vilka bilder hon vill ha. Dessutom redigerar hon sällan eller fixar bilderna i efterhand – det skulle vara lite ljus och skärpa i så fall. Det hon alltid är nog med är att ha en så ren och snygg bakgrund som möjligt och sedan är det tålamod som gäller..

"Jag är ingen tekniskt duktig fotograf utan jag har nog bara en hyfsad blick för att få fram "det" hos vissa individer, tror jag."

(Alla bilder är Tinas)

Inger Nilsson

Dela: