Blå timmen blues II......

Mitt först blogginlägg här på FS handlade om Blå timmen blues och här kommer en liten uppföljare...

Den här gången en bild från vintern och det är lika kallt som det är blått..... Även denna gång så är en av huvuddelarna i bilden en gammal torraka... Och fortfarande tycker jag att det inte finns någon annan tid på dygnet som är sååå mycket blues som blå timmmen....

Thomas

Landskap med kort skärpedjup- en utmaning.....

Utmaningarna snurrar vidare och börjar ta lite annan inriktning och ställer lite andra krav på fotografen... Från Årets bild 2009 till nu landskap med kort skärpedjup. Christer och Claes  har redan visat framfötterna och nu har stafettpinnen kommit till mig.... En inte helt lätt utmaning för jag fotar i regel landskap med stort skärpedjup.. Varför?? Troligen för att jag har varit så vidvinkelfixerad så länge och stor bländare på den ger oftast en halvmesyr till kort skärpedjup i landskap. Åtminstone är det min erfarenhet men det kan ju bero på bristande kreativitet och kunnande m.m.......   Men med ett tele så blir ju förutsättningarna lite annorlunda och man kan få en detalj att poppa fram ur landskapet men ändå behålla strukturer som ger en känsla av ett  landskap.... Och det här är något som jag brukar praktisera vid djurfotografering. Jag vill gärna placera ett djur som en del i dess miljö och ett sådant exempel är den här bilden.

Bilden finns redan med i en av mina bloggar. Bilden föreställer en kricka vilket jag egentligen inte tycker spelar någon roll i detta fall. Fågeln är bara en viktig detalj i landskapet där stämningen och kompet med vattnet, krickan och träden i dimman förhoppningsvis samspelar på ett bra sätt..... Vore intressant att veta hur andra ser på bilden... Är det en landskapsbild eller är det en fågelbild...??? Eller både och...??? 

Jag skickar vidare pinnen till Bente som jag tror är sugen på uppdraget....

Thomas

Min bästa bild 2009

Min gode vän Christer startade denna stafett med att välja ut sin bästa bild från 2009 och utmanade mig att göra detsamma.... Hur fasen väljer man ut sin bästa bild...???? Men jag har i all fall gjort ett försök....

Jag har valt ut en bild från årets tjäderspel. Äntligen efter många års väntan kom jag ut på tjäderspel igen men det var inte helt utan förvecklingar vilket den som orkar kan läsa om i min blogg. 

Varför har jag då valt denna bild? Att det blev en fågelbild var väl inte helt otippat även om jag inte ser mig själv som en utpräglad djurfotograf. Men visst är det något speciellt när det är ett djur framför linsen..... Jag vill gärna fånga djur i sin miljö och helst även fånga en del av känslan och stämningen från tillfället och inte minst miljön. Gärna med en komposition eller på ett sätt som kanske inte från början känns helt givet men som får bilden att växa efter hand. Det här en lite udda tjäderbild, tagen sent på morgonen för tjäderspel och tuppen har börjat dra sig undan från centrum på spelplatsen. Det första riktiga solljuset silar in bland tallstammarna och i gluggen därborta kan man se att dagen håller på att börja..... Jag tycker det finns både ett samspel och en motsatts mellan tjädern och gluggen mellan träden.... Bilden visar lite av tjäderns skygghet men samtidigt undrar man om den ska våga sig fram .....eller...??? Själv tycker jag att de ingredienser som jag söker finns i denna bild, stämning, känsla, komposition, djur och fin miljö... Men det är jag och jag är nog lite färgad..;-))

För mig blev detta den bästa tjäderbilden från 2009 års spel. Och snart är vi där igen......

Jag vill passa på att skicka stafettpinnen vidare till två andra kompisar här på FS som jag vet brukar blogga en del: Lars-Göran och Claes. Hoppas att ni vill dela med er av era tankarfrån 2009! Extra spännande för ni är två duktiga fotografer med helt olika motivområden.

Thomas

Från det analoga arkivet I

Det var länge sedan jag rotade bland de gamla diabilderna men jag fick anledning att göra det härom dagen.... Vilken nostalgitripp det blir och vad synd att de gamla bilderna inte riktigt får komma upp till ytan.... Så mycket minnen och upplevelser de gömmer. Visserligen mest an intresse för en själv men, men.....

Jag funderar på att göra lite nedslag emellanåt och skaka fram någon bild att skriva till här i bloggen och tranorna här ovan är den första i raden.

Bilden är från 1996 och är tagen på ett orrspel som jag brukade följa hemma i Orsa. Det många år sedan jag var dit men förmodligen ser den lilla myren ut som den gjorde då och troligen finns det något tranpar där nu med. Det här paret ställde sig alldeles framför gömslet och trumpetade precis när solens först strålar lyste upp dem. En bild som jag är nöjd med och som fortfarande är en av mina absolut bästa tranbilder. Det är så här jag vill uppleva tranan......Nu börjar vårlängtan att komma....

Thomas

Är det inte läskigt pappa...???

Den frågan fick jag av min nioårige son när de höll på med nattningen klockan tio på kvällen samtidigt som jag själv höll på att klä mig för en skidtur med kameran i den 25 gradiga kylan. Utanför stugan som ligger strax nedanför fjället stod månen högt och fick de frost och snöklädda träden att gnistra i natten. Sagolikt vackert men samtidigt lite skrämmande för en nioåring......och kanske även för en betydligt  äldre pappa.... Men när förhållandena är så perfekta med snöklädda träd och nästan fullmåne så går det inte att låta bli... Det kan ta flera år till innan allting stämmer så bra igen.

För visst kan det kännas det lite pirrigt att ge sig ut i skogen helt själv i den kalla vinternatten. Visserligen inte så långt från stugan men samtidigt ligger den ensligt och långt till närmaste större civilisation. En pirrighet som för mig åtminstone brukar kännas mest innan man kommit iväg och när man väl står därute bland gammeltallar och torrakor är som bortblåst. För i vinternatten långt från störande ljus från städer och bakgrundsbrus från vägar så kan ensamheten bli så otroligt påtaglig men samtidigt rogivande... Inte ett ljud från vinden, bilar, djur eller människor..... Det enda som hörs är skidornas fras i snön och D700:ans slutare...

Så svaret på frågan blir väl: njaeeaa..... eller lite kanske...;-))

Men det är defintivit värt att ta sig ut vilket jag hoppas att bilden ovan visar.....

Thomas