Thomas tankar

Ibland får man slita med sig själv...

Äntligen verkar sommarvädret ha kommit och med det längtan ut till skogen, myrarna och tjärnarna för att möta morgondimmorna.... Varma dagar varvade med svalare nätter som får dimmorna att lägga sig tät över dalgångar och myrgölar. Den kanske mest spännande fototiden är här, åtminstone i mitt tycke...

Det finns bara ett aber, vilket inte är så litet.. Man måste pallra sig ur sängen så vansinnigt tidigt. Just nu är det som bäst att fota mellan två till sex på ett ungifär. Sedan blir solen för varma och kör effektivt undan all dimma.

Igår morse hade jag klockan ställd på 03.00 och ambitionen var att komma ut en sväng före jobbet. En snabb kalkyl över den närmaste tiden hade visat att något mer tillfälle för lomfotande skulle inte bjudas inom de närmaste två veckorna... Och då vet man ju inte ens att vädret är det rätta.... Med andra ord var det bara att bita i det sura äpplet och pallra sig upp. Men som vanligt ångrar man sig inte efteråt....

Fem timmar senare satt jag åter vid skrivbordet på jobbet med frid i sinnet, några hundra bilder rikare och en kanske lite svagt simmig blick under hängande ögonlock.... Så här blev en del av bilderna...

Morgonövning...

Möter gryningen...

Familjelycka..

Dela:

Trevlig midsommar...

...... och hoppas ni alla får en liten sillabit med valfritt tillbehör!

....(och inte en spiggbit som tärnan....).

Thomas

Dela:

Du och jag....

Smålomsharmoni...;-))

Dela:

Det ser inte så ljust ut....

... för "mina" smålommar...

För två veckor sedan hittade jag på smålomsparet i en liten skogstjärn utanför Falun. En lite långsträckt tjärn, omgiven av skog och kanske inte den klassiska smålomstjärnen som ofta ligger omgiven av myrmark. Här står träden nästan in till strandkanten men den långsträckta formen gör att lommarna får tillräckligt lång startsträcka.

På de här veckorna har jag besökt tjärnen vid tre tillfällen, två på morgonen och en på kvällen. Vid alla tillfällen har lommarna legat tillsammans ute på tjärnen när jag kommit och större delen av tiden på något tiotal meter från mitt gömställe. Att de hela tiden ligger tillsammans har förbryllat mig en del för de borde väl ändå ligga och ruva vid denna tid?? Möjligen om häckningen hade kommit igång mycket tidigt så skulle ungen kunna vara kläckt, men det känns nog för tidigt.... Jag har inte heller kunnat notera att de är speciellt intresserade av någon tuva i strandkanten som skulle kunna vara boplatsen.

Jag har även noterat att den ena av lommarna verkar lite hängig och när den simmar så ser det lite stappligt ut emellanåt... Den har inte riktigt smålomstuket på huvudet med näbben riktad snett uppåt, lite uppnäst. Ofta så ser jag den sluta ögonen lite grann och hålla näbben lite sänkt som på bilden ovan ...

Jag kan naturligtvis inte låta bli att fundera på vad som har hänt eller vad som håller på att hända? Har häckningen misslyckats?? Har boet blivit rövat?? Är den ena fågelns så dålig att detta är förklaringen?? Eller kan det vara så att de ännu inte har lagt ägg???? På den senare funderingen så tror jag inte att så är fallet, för nog borde de ha lagt äggen redan.  Eller är det så enkelt att fågeln som ser lite konstig ut är "äggsjuk" och ska lägga..??

Vad det än är så leder det mig in på en reflektion om varför jag håller på naturfoto. För mig är naturupplevelsen mycket viktig och att få ligga vid tjärnens kant och få följa de ostörda lommarna är en stark upplevelse. Visseligen kan det bli tämligen enahanda när de under någon timme ligger och sover något tiotal meter bort men rätt var det är så reagerar de på någon överflygande artfrände som ska motas bort eller något annat som inte jag ser... Då gäller det att vara med och ha kameran redo. Det gäller att ha tankar runt möjliga kompositioner med ljus, speglingar, alternativa exponeringar färdiga för att kunna fånga stämningen på platsen....  Just kombinatonen naturupplevelsen och att arbeta med bilden gör naturfoto så spännande. Att arbeta med bild är inget jag klarar av utan tekniska hjälpmedel som kameran. Utan den är jag helt tafatt och kan inte med någon som helst trovärdighet få ner en naturteckning på ett papper. Men kameran gör det möjligt att även för mig försöka ta mig in i den värld som annars är andra förunnade som har kunskapen att kunna fästa intryck på papper...

Men slutligen åter till lommarna.. Just nu känner jag att det sker något i tjärnen som jag inte förstår men som jag hoppas kunna förstå med tiden... Jag kommer att följa lommarna med jämna mellanrum för att se hur det går för dem och förhoppningsvis har jag hittills misstolkat situationen..... Tills dess får jag kanske fler möjligheter till spännande händelser bakom kamoflaget, lågmält och stillsamt fajtandes med mygg och knott.....

Dela: