Thomas tankar

Lavskrikorna...

En stilla och klar morgon under påskhelgen stötte jag på en lavskrika som satt i en topp på en gammal tall någon kilometer från min stuga i Klutsjön i norra Dalarna. Uppburrad satt den där och lät de första solstrålarna värma sig. Efter en stund dök den ned och fick sällskap av en annan skrika och tillsammans började de en taffatlek upp och ned för tallarna. Så var de plötsligt borta och snopet stod jag kvar.... Men det dröjde inte länge förrän en kom farande förbi igen men nu med lav i näbben... Javisst ja.. Lavskrikorna höll naturligtvis på att bygga bo! Vilken höjdare om man kunde få se ett lavskrikebo! Och strax därpå kunde jag följa lavskrikornas trafik till och från botallen och det halvfärdiga boet.

Ganska snabbt blev jag och skrikorna bundis. Tack vare diverse matbitar så kunde jag följa dem på nära håll under flera dagar runt påsk. Lavskrikorna plockade allt jag bjöd på och for iväg genom skogen och gömde det på lämpliga ställen. Emellanåt så avbröts hamstringen av lite förbättringar på boet.

I helgen var jag åter tillbaka hos lavskrikorna och det var spännande att se om de hade gått till häckning.....

Och mina förväntningar infriades för nu låg honan på äggen och ruvade. De andra lavskrikorna i familjegruppen lät sig dock återigen bjudas på min speciellt införskaffade mat: späck!

Det blev flera mornar hos skrikorna i helgen och totalt har de nog gömt undan närmare ett kilo späck i skogen. Jag antar att den hamstrade födan går åt till att föda ungarna då de kläcks vilket bör vara någon gång i mitten av maj. Och med all det fettet så har de goda förutsättningar för en bra start på livet.....

Ovan ser ni en av bilderna från helgens besök.

Thomas

Dela:

Uppföljning på premiären..

Det blev en tur till tjäderspelet igen. Allt började bra, kvällen var visserligen molnig men lugn. Tupparna bokstavligen brakade in till natträden i skymningen och innan jag somnade kunde jag höra enstaka knäppningar...

Fortsättningen verkade lovande. Redan tio i fyra då det var rejält mörkt drog den närmaste tuppen igång att trädspela. Efter tag fick han ljudligt sällskap av grannkombatanten... Men efter drygt en timmes trädspel hoppade han ner på marken och blev tyst. Ett tag senare tröttnade den andra tuppen och sedan var spelet över för denna morgonen... Surt sa fotografen..... Jag satt kvar och väntade men inget mer hände. Och inte hörde jag några vargar eller trummande tretåiga hackspettar heller.....

Till slut tröttnade jag och klev ur gömslet. Nå´t måste jag väl hitta på ialla fall..... Några bilder med utsnitt ur skogen medans jag väntade på tupparna var allt som blivit i hittills vilket kändes lite futtigt... Ja, jag kan väl alltid göra ett försök med tofsmesarna som jag till och från hört i spelskogen... Kanske har de hittat något björkstubbe  för bobygge..???

Jag drev omkring en liten stund innan jag hittade på tofsmesarna...Och visst höll de till runt en klen liten död björk... Och nog fasen kom väl en ut ur den..??? Jodå, så var det... För andra gången i mitt liv hittade jag på tofsmesarnas allra heligaste och fick en fin stund innan det bar iväg till jobbet...

Så här blev en av bilderna. Och är det inte tjäderhönefjädrar den har i näbben och fodrar boet med...???

 Thomas

Dela:

Premiären avklarad......

Igår morse var det premiär i tjäderkojan... Alltid lika spännande att krypa in i gömslet första kvällen.. Har gömslet hamnat rätt, vilka tuppar finns kvar, hur många är de, ska jag väckas av vargyl i år oxå osv...???? Frågorna och funderingarna är många....

Väderförutsättningarna var ialla fall de bästa. På kvällen innan jag kröp in satt jag och med 500:a telet och gjorde utsnitt i skogsmiljön och solens lek mellan stammarna och lavar. Jag blir allt mer "låst" vid det långa telet och upptäcker ständigt nya sätt att använda den... En skön kväll blev det och en hel del spännande bilder...

Tio i fem väcktes jag av en tupp som satte igång att trädspela en lång stund... Inga vargyl den här natten med andra ord, åtminstone inga som väckte mig..... Totalt var det minst 4-5 tuppar som höll till på spelplatsen denna morgon. Spelet är så stort att det är svårt att höra de som är lite längre bort och därmed svårt att exakt veta antalet. Och har man även en bofink sittande och sjungande för full hals ovanför gömslet hela morgonen är det i det närmaste stört omöjligt...... Den här morgonen höll sig tupparna på behörigt avstånd men det blev lite lägen på fajtande tuppar på håll. Det passade mig bra för inför årets spel har jag tänkt att testa lite svartvita bilder med tjäderna i landskapet. Bilden nedan är ett av resultaten från detta första försök. Tycker att resultatet blev rätt spännande och svarvitt känns bra nu när det fortfrande är rätt mycket snö kvar.

När spelet var slut och jag skulle till att packa ihop grejerna för att åka hem till familjen så började en tretåig hackspett att trumma ett tiotal meter från gömslet. Snabbt var jag ute och jag fick sedan under cirka en timme följa ett par. En av mina favoritfåglar som man nästan bara hittar i de få gammelskogar som finns kvar och som är så orädd att man lätt kan få följa dem utan att de störs. Att det var en hona och hane som revirhävdade bådar ju gott för framtiden och sommaren fotoprojekt.......

Tre bilder tagna från tjäderspelspremiären. All tagna med mitt gamla och manuella 500:a tele. Helt olika bilder men ändå lite av samma karaktär. En detalj i ett större sammanhang/landskap som gör en mycket stor del av bilden. Så här gillar jag att jobba, att försöka få med djur eller andra detaljer i ett landskap som förstärker bilden, ger den ett innehåll och kanske även en känsla. I alla bilder har jag försökt att fånga skogskänslan..... Om jag lyckats....??? Kanske, jag känner nog så... men jag var ju där så känslan från premiären färgar nog av sig....

Thomas

Ps. Kompisen var ute natten efter och blev väckt tre gånger av vargarna...... Det blir spännande nästa gång....  

Dela: