Thomas tankar

Jaaa...., jag kan se ljuset...!!!

En talltitas betraktelse av den nya dagens ankomst.... Thomas

Dela:

Samspråk i vinternatten.....

Under en skidtur i den kalla vinternatten träffade jag på de här figurerna som sampråkade i månskenet... Jag funderar fortfarande på vad de pratade om... Trots att natten var alldeles tyst så kunde jag inte höra deras ord.... Men jag tror att det handlade om att de var nöjda över att få bo i en skog strax nedanför fjället där de inte behöver vara rädda för att skogen en dag är borta.. Väl skyddade i Nipfjället-Städjans naturreservat kan de varje natt pratas vid...

Det enda som ibland stör i natten är någon räv som har vägarna förbi eller någon tokig fotograf som inte förstår bättre..  Som inte förstår att man i denna bistra kyla borde sitta framför brasan med varm kopp kaffe....

Thomas

Dela:

Är det inte läskigt pappa...???

Den frågan fick jag av min nioårige son när de höll på med nattningen klockan tio på kvällen samtidigt som jag själv höll på att klä mig för en skidtur med kameran i den 25 gradiga kylan. Utanför stugan som ligger strax nedanför fjället stod månen högt och fick de frost och snöklädda träden att gnistra i natten. Sagolikt vackert men samtidigt lite skrämmande för en nioåring......och kanske även för en betydligt  äldre pappa.... Men när förhållandena är så perfekta med snöklädda träd och nästan fullmåne så går det inte att låta bli... Det kan ta flera år till innan allting stämmer så bra igen.

För visst kan det kännas det lite pirrigt att ge sig ut i skogen helt själv i den kalla vinternatten. Visserligen inte så långt från stugan men samtidigt ligger den ensligt och långt till närmaste större civilisation. En pirrighet som för mig åtminstone brukar kännas mest innan man kommit iväg och när man väl står därute bland gammeltallar och torrakor är som bortblåst. För i vinternatten långt från störande ljus från städer och bakgrundsbrus från vägar så kan ensamheten bli så otroligt påtaglig men samtidigt rogivande... Inte ett ljud från vinden, bilar, djur eller människor..... Det enda som hörs är skidornas fras i snön och D700:ans slutare...

Så svaret på frågan blir väl: njaeeaa..... eller lite kanske...;-))

Men det är defintivit värt att ta sig ut vilket jag hoppas att bilden ovan visar.....

Thomas

Dela:

I järvens löpa,...igen...

Järvens spår oktober 2009...

Kvällen före nyårsafton 2008 var en riktigt kall kväll där aftonstjärnan och nymånen steg upp över himlen samtidigt som jag kröp omkring i snön för att fånga stämningen och järvens spår som drog genom det fjällnära landskapet. Ett för mig mycket speciellt tillfälle och bildresultatet kan ni se här nedanför. Jag trodde dock att det skulle dröja ganska länge till innan jag så nära min stuga skulle få se järvens spår igen men det tog bara cirka tio månader. I slutet av oktober fick jag återigen se järvens spår bara någon kilometer bort. Järven hade nog passerat natten före och dragit igenom en renflock utan att, så vitt jag vet, slå någon ren. Man kan naturligtvis inte låta bli att fundera på om det är samma järv men det troligaste är väl att det är en annan.

Spännande är det i alla fall att få visstas i järvmarkerna och kanske, kanske kan jag någon gång även få se den..... Det känns åtminstone som om att det börjar närma sig...

Järvens spår december 2008

Thomas

Dela:

Brytningstid....

Vårgårdatid är brytningstid......

När större delen av Sveriges naturfotografsskara drar till Vårgårda vid All Helgonahelgen har jag de senaste åren gjort tvärsom.. Istället för att dra söderut har jag och familjen åkt norrut till norra Dalarna och vårt lilla paradis Klutsjön... Veckan före All Helgona är höstlovsveckan i skolan och detta har vi utnyttjat för kunna komma iväg en sväng under hösten för att ladda om inför den mörka tiden innan julruschen sätter in..... En fin tid att kura framför brasan på kvällarna då vindarna viner runt stugan eller himlen fylls av gnistrande stjärnor. Det är kanske inte den tid på året som de flesta kan tänka sig att åka till svenska fjällen men det är verkligen en magisk tid på året däruppe....

I månadsskiftet oktober/november står årstiderna och väger i norra Dalarna. Ena dagen är det höst och nästa dag kan det vara midvinter. Tio plusgrader på dagen kan över natten vändas till 15-20 minus morgonen därpå... Tjärnar som ena dagen är öppna och omgivna av barmark kan nästa dag vara täckta av en tunn isskorpa och ett snötäcke... Och det svaga senhöstljuset kan vara förföriskt...

Just denna brytningstid och det svaga ljuset fascinerar mig... Stämningen som råder så här års är något alldeles extra.. Stillheten och ödsligheten är på något sätt som tydligast nu och det ligger en skön melankoli i luften bland gammeltallar och nysnö.... En skön tid att strosa omkring i skogen med barnen och kameran och känna den analkande vinterns kyla breda ut sig.... Det är lätt att bli överromantisk.. men det kan man väl kosta på sig..??i

Bilden ovan tycker jag symboliserar brytningstiden på ett bra sätt. Eftermiddagssolen har nyss sänkts sig bakom Grundagsvålen och färgar molnen rosa. Den rosa lite varma färgen kontrasterar mot den kallt blå isen och bergssidorna som är täckta av vinterns första riktiga snö...... Och den sista vaken på Klutsjön har fått böja sig för nattens drygt tio minus... Kan det bli tydligare att Kung Bore har tagit över sitt landskap igen...???

Den enda nackdelen med att åka upp hit är att det krockar med Vårgårda och möjligheten att få träffa alla trevliga fotografer som jag lärt känna virtuellt via FS eller "in real life" genom olika föreningar.... Det är svårt att välja ibland men det är väl egentligen inget problem.....bara en möjlighet......

Hoppas vi ses

Thomas

Dela: