Jeppe
Guldmedlem
Fotosidan.se:s PrylbloggSemester och gråväderJa, vad gör man. Ute är det grått och regnigt. Det fina sommarvädret är som bortblåst och han där uppe har öppnat kranen rejält. Men, inget ont som inte för något gott med sig. Det öppnar upp för lek inomhus. Jag är egentligen ingen stor anhängare av överarbetade HDR bilder. Eller egentligen extremt tonmappade bilder. Men ibland är det kul att bara leka med sina bilder. För oavsett om man är motståndare till manipulering av bilder så är HDR inget nytt. Redan i mörkrummet så pysslade man med split-filter framkallning, pjattning och efterbelysning. Allt för att skapa lite extra "punch" i bilden. I datorn är det lätt. Lätt att överarbeta, men även lätt att ångra. Jag har investerat i Photomatix, som är ett av de mest använda tonmappningsprogrammen. Det är inte ofta jag använder det, men ibland tar jag till det, för att skapa det lilla extra i bilden. Eller så blir jag bara helt galen och vrider på ordentligt. Något som jag inte har sett så mycket (i varje fall inte lika mycket som färgbilder) är svartvita tonmappade HDR-bilder. perfekt när det är regnigt och grått. Ibland tänker jag svartvitt, redan innan jag tagit bilden. Jag försöker bortse från färgerna och skapa mig en bild hur den blir utan färger.
Photomatix gör entré och med hjälp av mjukvaran kan man förändra bilden (bilderna) så att det helt plötsligt blir overkligt. Vackert - men overkligt. Nästan som en illustrerad bild. Men det gör inget. Målet är allt, vägen dit är obetydlig.
Jämför bilderna, se så mer uttalade alla detaljer blir. Inga kontrastfattiga reflexer. bara kul och väldigt enkelt, med rätt verktyg. Photomatix kostar $99 för programmet och då ingår plug-in modulen till CS2/3/4. Ni hittar programvaran på www.hdrsoft.com . Jag håller på att skriva en artikel om just HDR och tonemapping. Så håll utkik de närmaste veckorna efter den om ni är intresserade av HDR och tonemapping. Konsten att välja (rätt?) stativ.Ibland så kostar erfarenhet. Stativval är en sådan erfarenhet som brukar kosta massor av pengar. Varför? - Jo, av den enkla anledning att man köper ett för litet, ett för enkelt eller ett för vekt. Därför brukar det efter en tid bli ytterligare investering och således blir stativvalet oftast en dyrköpt erfarenhet. Naturligtvis beror det helt på vart man vill komma med sin fotografering. Det är inte någon idé för den som inte vill sitta timmavis i gömsle, eller som inte spenderar varje vaken timme med att titta genom sökaren, att investera i ett stativ för tiotusen kronor. Likväl är det ingen idé för just denne fotografen som känner att de kommer att lägga ner mycket tid på sin fotografering att börja med att köpa ett billigt och enkelt stativ. Tro mig, jag vet.
För att göra en lång historia kort så... Jag har inte varit en stativmänniska under större delen av min fotografiska bana. Men 2002 så blev det ändå inköp ett manfrotto 190NAT med en 486 RC2 kulled. Det kostade mig 2300 kronor. Jag valde mellan lilla 190 och storebror 055. Vikten på 055:an fick mig att välja 190:an, vilket såhär i backspeglen visade sig vara ett felaktigt val, varför? - Jo, det var naturligtvis för kort. Men det fick gå, ända tills jag insåg att nej, jag måste ha ett högre stativ. Kolfiber var inte att tänka på år 2003. Jag hade sett hur en fotokompis hade arbetat med sitt Benbo och tänkte att ett sådant skulle nog passa, men de var ganska tunga så jag siktade in mig på den lättaste modellen, Benbo Trekker Mk3, till det facila priset av 1600 kronor. Förvisso bara något högre än 190:an, men lite annorlunda konstruerat. Men det inköpet blev rätt så kortvarigt. Jag trivdes inte alls med Benbo. Nej, det fick bli Manfrotto igen. Det blev ohållbart i längden. Stativet blev helt enkelt för jobbig att ha med sig. Två år senare, 2005 så passade jag på att köpa ett kolfiberstativ av Sergelfoto innan de slog igen butiken. Ett Velbon El Carmagne 630 för fyndpriset 2100 kr (normalpris 3000 kr). Där kapade jag 800 gram bara på stativet och då passade det sig naturligtvis inte med ett så stort och klumpig kulled. Nej, det behövdes en matchande kulled. Manfrottos 468MG RC4 blev, efter många om och men den kulled som kändes bäst. Vikt: 800 gram. Nu var jag riktigt nöjd. Jag hade ett högt stativ, med en riktigt bra kulled som inte vägde bly.  Nu borde ju historien sluta här, eftersom jag var nöjd. Okej, det var inte helt perfekt, det fattades fortfarande någon centimeter och mitt EF 500/4L fungerade utmärkt på kulleden. Men så var det en snäll fotograf som påpekade för mig att jag borde ha en Wimberley Sidekick till ett så stort objektiv. Jo, den hade man ju hört talas om. Men den passade naturligtvis inte i kulledens snabbfäste och förundersökning för inköp av ny kulled påbörjades. Ganska snabbt utkristalliserades några tänkbara kandidater. Valet föll på Arca Monoball Z1 till det facila priset av 4700 kr komplett med plattor, moms och tullavgifter. Allt var frid och fröjd, tills min fotokompis kom med sitt nyinköpta Gitzo 3531LSV 6x Carbon. Då insåg man lite varför gitzo kostar som de gör. Det är inte bara namnet man betalar för. Jag testade det lite och klämde på det och det räckte. 2 veckor senare var man många tusenlappar fattigare. Men så här i efterhand kan jag numera konstatera att det var väl spenderade pengar. Att montera mitt AF-S 400/2.8 på Sidekicken känns nästan löjligt bra. Kulleden är en av de bästa på marknaden och den håller 6 kg utan att man ens behöver dra åt låsningen hårt (maxbelastningen för kulleden är så löjligt hög att jag utan problem hade kunnat ställa mig på den). Den har en fantastisk finkänsla och man kan komponera med fingertoppskänsla. Summerar man hela min stativresa, så har jag köpt stativ och kulleder för samma summa som många lägger på hela sitt kamerasystem. Man skulle lite elakt kunna säga att min nuvarande kombination har kostat mig tiotusen kronor mer än om jag köpt rätt från början. Fast som jag nämnde i början, vad är rätt? En fotograf som skaffar en instegskamera eller till och med entusiast som skaffar en Canon 50D, Sony A700 eller en Nikon D300 (eller varför inte en Pentax K7). Ska de springa och köpa ett Gitzo med värsta kulleden? Svaret kan bli både ja och nej. Det handlar mer om vilken intention man har med sin fotografering. Vill man spara pengar när man köper stativ, så köp dyrt och tänk efter vart du vill. Annars blir det onödigt dyrt. Det finns naturligtvis inget som säger att man inte kan använda ett Gitzo kolfiberstativ med en Arca kulled för mer än vad hela kamerapaketet kostar, men det är lite onödigt spenderade pengar. Så här kommer jag med lite olika förslag. 1000 kr 2000 kr 3000 kr 4000 kr 5000 kr Prisklass över 5000 kr För de som vill prova lite andra alternativ så finns det ett stativ som heter Feisol och är i kolfiber. Jag har inte provat det själv, men det sägs vara av bra kvalité. Köps med fördel på ebay och kostar från tre tusen kronor och uppåt. Nikons framtid avslöjad?Det finns en ny lista på Internet. Nikons framtid heter den. Den sprids som en löpeld på forum världen över. Själv är jag något mer återhållsam. Ett sådant dokument är det allra hemligaste och heligaste en tillverkare har. Därför kan man snabbt avskriva avsiktliga läckor. Personligen tror jag att det är någon med djupa Nikonkunskaper som skapat en relativt trovärdig framtidsutveckling för Nikon. Men det finns både negativa och positiva saker med en lista som den här. Det positiva är att det skapar rubriker och diskussioner. Det negativa är att det helt plötsligt blir sanning för väldigt många och därmed besvikelse när det inte uppfylls.
Däremot är D3000 lite mer överraskande. Siffrorna antyder en enklare kamera än den nuvarande D5000 och det kan förstås behövas, med tanke på prisbilden på D5000. Förmodligen en fast skärm och ännu enklare utförande än D5000. 2009 – Q4 Fyra nya objektiv i Q4 enligt listan. Det första som nämns är AF-S Nikkor 24-135mm f/3.5-5.6G ED VR, alltå en uppdaterad version av det befintliga AF-S Nikkor 24-120/3.5-5.6G ED VR. Tveksamt är min första reaktion. Nästa objektiv är mer troligt, då detta legat på många fotografers önskelista och många Nikon-FX användare är missnöjda med hörnskärpan. AF-S Nikkor 70-200/2.8G ED VR. Det enda som är lite motsägelsefullt här är att de ändrat filterdiametern från 77mm till 82mm. Något sorts försök till förklaring till den vad man får förmoda förbättrade kantskärpan i det nya objektivet. Sjäv ser jag det som tveksamt att Nikon skulle ändra frontlinsens storlek. mer glas, större konstruktion = Dyrare. Men objektivet i sig är förmodligen under utveckling. Uppdatering av de två fasta objektiven AF-S 35/1.4 och AF-S 85/1.4 har legat på önskelistan hos många Nikon-fotografer. Det är möjligt att Nikon nu bestämmer sig för att släppa dessa, som efterfrågades redan när D3x lanserades. Men varför skulle D700x vara den avgörande faktorn när inte D3x var det? Objektiven är inte billiga i sin nuvarande skepnad och nya AF-S motorer och nanocoating är inte gratis. Jag är skeptisk. 2010 - Q1 Nästa objektiv, AF-S Nikkor 120-450/4.5-5.6G ED VR II. En ersättare för gamla, utskällda 80-400/4.5-5.6 VR. Här har vi ett troligt objektiv. Canon har lyckats bra med sitt EF 100-400/4.5-5.6L USM IS som är ett av marknadens bästa zoomar i den här klassen. Till skillnad då mot Nikons variant. Att Nikon skiftat omfånget till det längre, utan att ändra det totala omfånget är logiskt. Folk vill ha långa brännvidder och då är 450mm mer användbart än 80mm. 1480 gram enligt listan är inte orimligt. Canons dito väger 1380 gram. 82mm filterdiameter är också troligt med tanke på ljusstyrkan, om än lite snålt tilltaget. Men säg att den faktiska brännvidden är 440mm så är 82mm en rimlig filterdiameter. Likaså är nästa modell av Dxxx-serien, D400 inget man behöver vara raketforskare för att förstå att den kommer. Det är väl i så fall bara frågan om när den kommer. Bara för att D300 lanserades samtidigt som Nikon D3, så betyder de inte att modellerna följs åt i framtiden. Även om Nikon beslutar sig för att släppa D300s i år, så tror jag att D400 inte kommer fören tidigast Q3/Q4 2010. 2010 – Q3 Fotomässa 2009 - GöteborgFör första året på länge anordnades en fotomässa på "Sveriges framsida". Det är alltså enligt samma koncept som den mässa som anordnades på Älvsjömässan hösten 2008. Det var lite tveksamt hur denna mässa skulle tas emot av allmänheten, men eftersom fotomässan på Elmia blev inställd så var detta enda chansen för konsumenter och återförsäljare att träffas, om man inte vill vänta tills hösten. Fredagen, som var första mässdagen, bestod till viss del av sura miner och allmänt kaos i entrén. Många fick stå en hel timme ute i minusgrader i väntan på att bli insläppta men trots detta så kom det mer än 4000 besökare under fredagen. Under lördagen, då jag befann mig på plats, var det om än möjligt, ännu trängre. Nytt rekord med över 5000 betalande besökare - succé. Men tyvärr blev det återigen stundtals lång väntan på att få komma in. Inne i mässhallen så var det ganska ont om plats och man fick tränga sig fram genom folkmassorna. Det påminde mycket om Photokina-mässan i Köln. Men med den enkla skillnaden att Photokina är ungefär 10-15 gånger större. Alltså bör nog mässarrangörerna tänka om till nästa år och boka den stora mässhallen, som var upptagen av en ridsportsmässa.
Trängslen var trots en helt öppen monter stundtals påtränglig i fotosidans monter. David & Co sålde slut på alla exemplaren av det senaste nummret av Fotosidan Magasin redan under lördagen, vilket förstås var lite snopet. Men efterfrågan på tidningen är stor och det är ju kul att det blivit sådant intresse för en tidning som inte har några prylar alls i, utan bara bilder och fototeknik.
Imagedesk fortsätter att utvecklas och fler och fler blir intresserade av den enkla och kompletta lösningen som Imagedesk erbjuder. I vanlig ordning sköljdes mandelskorporna ner med en kopp espresso, från den lilla maskinen som fick arbeta hårt under mässdagarna.
Prylar fanns det gott om på mässan och numera har fler och fler börjat sälja saker på mässan. Både Japanphoto, Foto&Video och Scandinavian Photo var där med mässerbjudanden. Appropå väskor ja, så lyckades jag faktiskt att inte köpa någon ny, även om Anders F Eriksson , tittade lite suspekt på mig när jag stod och rotade bland crumplerväskorna hos Scandinavianphoto, som de reade ut.
Det hade ju varit lite jobbigt att komma hem med ytterligare en väska till samlingen.
Nu var det förstås inte bara de tekniska prylarna som lockade. Nej, Neva books var där och sålde böcker till mässpriser och intresset var stort. Kanske det är så att den värsta teknikvågen har lagt sig nu och folk börjar intressera sig för bra bilder? Det fanns alltifrån rena läroböcker om Lightroom, Photoshop och andra program till bildböcker, som alltid är trevligt att bläddra i.
Scandinavianphoto lockade förstås med grymma erbjudande på uddavaror och äldre hårdvara, samt då förstås väskor (nej, det är sant. Jag köpte faktiskt ingen).
Bara för att ett känt märke har fått uppmärksamhet, så betyder det förstås inte att allt annat är kopior. Benro tillverkar både en sidekick och ett stort gimbal-huvud (precis som wimberly), men till ett något lägre pris. Likaså är stativen mycket lika Gitzos. Men precis som man kan misstänka att Benro har sneglat på Gitzo, så finns det en handfull andra som sneglat på Benro.
Leica har sin fasta men lilla kundgrupp vilket tycks räcka för dem. Fortfarande dyra, men det är kanske det som är hela grejen.
Nya Tokina 12-24/4 har fått ny multicoating och klarar dessutom av DX-beskärningen hos Nikons FX-kameror, någonting som gamla versionen inte klarade av.
Profoto visade upp sina blixtar och passade på att ge en inblick i bilfotograferingens värld. Fyra olika ljuskällor och en Volvo S40, itusågad på mitten, utan lack och knappt ihopskruvad. Men vad gör det när resultatet från Hasselblad H3D blir såhär:
Det är alltid montrarna med stora blixtar och snygga modeller som drar till sig fotografer. Mycket av den studioutrustning som visades upp på mässan är knappast för vanliga amatörfotografer. Vi snackar softboxar och beautydiskar i samma prisklass som en enklare systemkamera.
Det märks så tydligt på mässor, vilka märken som är stora och vilka som är små. Fast Pentax var på mässan, till skillnad mot både Sony och Olympus. De kanske trodde att folk inte skulle intressera sig för konsumtionsvaror nu i dessa dagar. Så fel de hade.
Ibland undrar man hur de tänker? Men fulsnygg var den, eller åtminstone annorlunda. Fast det finns ju värre saker att göra med en systemkamera.
Det var tänkt att det skulle vara gratis A2, men efter fredagens anstormning, så blev det A3 istället. Men det är gott nog, det var ju gratis. Men kön till att lämna in sin bildfil var upp emot en timme.
Yfo hade mässerbjudande på bland annat Epson Pro 3800. Samma skrivare som bland annat Fotovideo hade erbjudande på under Älvsjömässan. Men kronfallet och den starka yenen har satt sina spår. Priset för en Epson Pro 3800 låg på 11.195 kr ex moms, eller 13.995 kr inkl moms. Det är några tusenlappar dyrare än i höstas.
Intresset för Canons kameror och objektiv var som vanligt stort och många passade på att prova och ställa frågor om hur kamerorna fungerar. Tyvärr saknades nya TS-E 17/4L, men prislappen på över 35000 kronor verkar vara lite väl tilltagen, trots valutaraset.
Canons största och tyngsta objektiv väcker alltid uppståndelse. Nya EF 800/5.6L (längst till vänster) är naturligtvis längst, störst och dyrast, och med ett butikspris på närmare 134.000 kronor så är och förblir det en ouppnålig dröm för de allra flesta.
Sin vana trogen så erbjöd både Canon och Nikon på Check and Clean och kön på tre timmar visade att det var en hel del som lämnade in sina kameror för kontroll och rengöring.
Linhof hade ett antal storformatskameror och intresset finns, även om det inte är så stort. Vi pratar kvalité - vi pratar otymplighet - vi pratar pengar. Men det finns ett behov, inte minst för studiofotografer.
Jag var in om en sväng och pratade med Lasse om nya D3X och vi lekte lite med bildfilerna. Vi skar och vi skar och skrev ut i A2. Det verkar som om bildfilerna rymmer hur mycket information siom helst. Vi delförstorade en yta som var ca 1500x1000 pixlar och skrev up på en A2. Blev hur bra som helst. 1,5MP - i A2 format! Passade även på att testa Nikons PC-E 45 Tilt shift och man kan verkligen leka och vara kreativ. Som t.ex. bilden ovan, där jag har lagt skärpeplandet diagonalt genom bilden och skärpan löper även på djupet genom bilden. Imponerande och kul. I det stora hela tycker jag att det var en lyckad mässa, med många besökare och en helt fantastisk bildutställning som Martin förevigade och rapporterade om. Visst var det problem med köerna och trängslen. Men jag tror att mässarrangörerna drar lärdom av detta och ser till att anordna mässan i stora hallen till nästa år. Jag tycker det är en lyckad mix att ha en mässa i Stockholm och en i Göteborg. På så vis så täcker man in merparten av Sveriges befolkning. Fotomässan i Jönköping är jag mer tveksam till om den kommer att återkomma. De senaste åren har besöksantalet legat ganska stadigt på ca 5000 besökare för alla mässdagar, något som fotomässan i Göteborg knäckte redan under första mässdagen. Nikon D3X - För bra?Det finns en nackdel med att jobba med att testa kameror. -Nackdel? säger ni helt oförstående. Ja, just det, nackdel. För varje kamera man testar så finns alltid risken att ens standard höjs. Inte allt för ofta så känner man att -Ja, den här var ju bra, men det finns bättre. Eller så uppstår någon sorts "good enough-känsla" där man efter att ha skrivit ut bilden i A2-format känner sig rätt nöjd. Jag är nöjd... Jag är nöjd med min Nikon D3. Kanske inte så konstigt, det är en av de mest populära modellerna just nu och med 12MP kommer man långt. Pixlarna är oerhört tåliga när det gäller interpolering. Tonomfånget känns bra och lika så kontrastomfånget. Jag testade Sony A900 med 24MP i höstas och nu nya Canon 5D MkII, bara för någon vecka sedan. Mycket bra kameror, men i jämförelse med D3:ans 12 megapixlar så uteblev WOW-effekten. Varken EOS 5D MkII eller A900 är dåliga kameror. Tvärtom är de mycket bra kameror som levererar större och bättre bildfiler än min D3:a. Sony A900 levererar inte toppresultat när vi pratar höga ISO-känsligheter, vilket 5D MkII gör. Jag är nöjd... Jag är nöjd med min D3:a, tills nu. Nya Nikon D3X fullkomligt sopar banan med konkurrenterna. Det är inte ofta som jag blir lyrisk över en kamera, för det är ju trots allt, bara en kamera. Men Nikon D3X levererar löjligt detaljrika bilder. För bra detaljrikedom, finns det? Jag vill nog häda att ja, det finns det. För när min dotter fick agera modell så gav Nikon D3X så detaljrika bilder att varje liten hårsäck, varje liten pormask syntes. Som tur är, så försvinner en del av denna fantastiska detaljskärpa när man skriver ut på bläckstråleskrivare. Det flyter ihop lite och ger ett fantastiskt slutresultat. Min Epson Pro3800 skriver ut i 360DPI och då räcker inte ens bildfilerna från D3X till en A2. Men det avhjälper man snabbt med lite interpolering.
Skämt å sido så är jag fortfarande nöjd med min D3:a, men mina referensramar till vad bra detaljrikedom har flyttats, en bra bit. Jag påstår att skillnaden mellanNikon D3 och EOS 1Ds MkIII nästan är lika stor som skillnaden mellan 1Ds MkIII och D3X. Förmodligen ligger en stor del av sanningen i det svagare AA-filtret hos D3X och sedan ligger en del i Zeiss 50/1.4 som är en riktigt bra glugg. Men i jämförelse med Canon EOS 1Ds MkIII och EF 50/1.4 så är det inte snack. Nikon äger, som ungdomarna hade sagt. Ett 100% utsnitt (1024x1024) finns här Testet mellan 1Ds MkIII och D3X är på gång. |
 |
Kategorier |
