Reflektioner och upplevelser

Bilder på vägen dit -- eller var det ett objektivtest?

För att motivvalet inte till sist ska bli oemoståndligt tråkigt måste man kanske variera sig. I alla fall käns det ibland så för mig, att de gamla vanliga bilderna nästan står mig upp i halsen, mycket förstås beroende på att mitt vardagsfotograferande mest sker på väg till eller från jobbet.

Nu har jag börjat ta SL till hjälp, deras fordon får hjälpa till med lite transportsträckor, och på köpet med nya motiv, t.ex. en hittills knappt fotograferad gångtunnel vid en busshållplats.

Jag har ju ett nytt objektiv, som jag knappt använt, kanske inte alls, fast jag har haft det sedan i somras, normalobjektivet som följde med min G2:a. Kameran köpte jag ju för husera mina gamla manuella objektiv, som jag inhandlat för ett par spottstyvrar, och objektivet har bara blivit liggande, men idag tillbringade jag ett par stunder tillsammans med det. Dels på morgonen och dels en stund mitt på dagen. Jag har ju gnällt lite på att jag (eller mina ögon) inte alltid hänger med att fokusera manuellt, och efter fotomässan började jag fundera på att skaffa Olympus nya ljusstarka m4/3-tele (45 mm/1.8), dels för ljusstyrkan, dels för autofokusen, men så kom jag ihåg den här normalzoomen. Den har ju i alla fall autofokus, och det var ljust idag (i alla fall ett tag).

Alla står inte i väntkuren och väntar på bussen, kan det månne bero på pågående samtal? En del tycks alltid prata i telefon...

Men det stod någon inne i kuren också.

Och vips! (när bussen väl kom) var vi snabbt framme vid bussterminalen i Kista, den som är så idylliskt placerad under tunnelbanans betong...

En helhetsvy för er som inte varit där. Det är därinne i det relativa mörkret jag tagit en del bilder: Duvor, människor och betong i samklang, kryddat med lite sparsamt ljus. Men nu stod jag utanför och testade objektivet i stället.

Vänder jag mig om i ett ögonblick när solen riktar spotlighten rätt hinner jag kanske också fånga in ett tunnelbanetåg.

Objektivtestet då? Så här långt fungerade det bra, men jag överansträngde det knappast. Lättjobbat är dock det minsta man kan säga. Dessutom hittade jag idag ett gammalt test på kameran, så nu kan jag också få veta om det är en bra kamera jag köpt.

Men de bästa bilderna idag tog jag nog senare på dagen, tidig eftermiddag, när solen började dala. Testandet fortsatte alltså, men inga tegelväggar eller uppspikade dagstidningar, jag föredrar det praktiska testandet, att använda objektivet.

Panasonic G2+ kitobjektivet 14-42 mm.

.

Dela: