Reflektioner och upplevelser
Bilderna blev mörka, det var mörkt
ändå fanns lampor i fönstren
men solen var Värmländskt skön
Vi lämnade Nora en kylig augustimorgon, någon hade avläst ynka tre grader på morgonen, en klar och solig morgon med blå himmel, och med en rejäl frukost i magen för färden västerut var vi rustade för nya upptäckter. Minst sju järnvägskorsningar senare (en och samma bana) och fyllda av vackra landskap i våra sinnen, stannade vi bilen och klev in i mörkret.
En hytta som var i gott skick, och som stod öppen så att det bara vara att trava in. Den frestelsen går ju inte att motstå. Här står dottern och läser. Men hyttor är mörka inombords när inte fyren är tänd och endast lite ljus sipprar in. Med lite stöd av rejäla väggar fixade jag det ändå, trots bristen på stativ. Kanske skulle jag gått ut i bilen och hämtat normalen, så hade jag haft 2 bländarsteg till.
Dottern har samma röda tröja som i Nora, så det syns att det är hon.
Så där i mörkret kan ju hemligheter avklaras och just här fick jag lära mig vad som händer med järnets kristallstruktur inne i masugnen och och vad som händer med densamma när man härdar. Det stod inte i min kemi-bok. Man lär sig mycket när man är ute och reser, speciellt i bildat sällskap.
Personalrum?
Ljuset verkade nästan scenograferat när det föll in i de små rummen intill masugnen.
Eller var allt bara en teaterscen? Det är 86 år sedan verksamheten las ner, men platsen vårdas av det lokala byalaget. Och det var inte bara masugnen de vårdade. Det var välskött runt om också.
Blir man trött finns till och med en säng.
Kanske masugnsmästarens rum?
Som sagt, det fanns lampor i fönstren, men ändå var det mörkt inne i hyttan. Kanske kan det bero på att lamporna fanns i ett annat hus.
Men tittade man i andra fönster kunde man hitta annat.
.
Dörrar kan också vara fina.
Har åldrats med verklig skönhet.
.
Två broar och en dotter i solen
Nu hade vi hunnit till till det femte landskapet på vår lilla mellanssvenska odyssé. Innan dan var slut skulle det bli tre till, men det visste vi inte ännu. Däremot hade vi blivit hungriga så vi åkte till Degerfors och åt Kina-buffé till lunch.
Hyttan ligger däremot strax norr om Karlskoga och heter Granbergdals hytta. Den första hyttan på platsen togs i drift 1642 och den nuvarande masugnen är från 1909.
Vi träffas nog igen, söder om Degerfors.
.
.
Dela:
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
Sedan måste jag säga att det är roligt när byalag och hembygdsföreningar tar på sig att sköta om sådana här minnesmärken. Och man hoppas att de får stå som de gör utan att bli vandaliserade. För det är riskabelt när de är lämnade olåsta. Å andra sidan har det hänt att vandaler helt enkelt bränt ned gamla minnesmärken också, och mot det hjälper ju inga lås. Usch ja.
Jo, dottern är materialvetare, det är därför hon fått sitt första jobb i Sandviken. Det ger en helt annan dimension åt gruv- och hyttbesök att ha henne med. Det ger fler dimensioner åt Bergslagshistoriken, än den mer allmänt hållna informationen.