Reflektioner och upplevelser

Därför blev jag aldrig mellanformatare,
men först efter en hel del funderande
(och inte ett ord om midsommar)

Klart den första riktiga kontakten med mellanformat var imponerande. Kvalitet. Bildkvalitet alltså, tänker jag på, även om det finns andra kvaliteter också. Men om det handlar om bilder är det ju bildresultatet som är det väsentligaste, även om det finns känsla i andra kvaliteter.

När jag själv började fotografera var småbild det självklara, dels för att det var en småbildskamera jag vann när jag gick i sjunde klass, dels för att läraren som hade hand om skolans fotoklubb var sann småbildsvän (och dessutom Leica-användare). Givetvis var jag medveten om att det fanns 6 x6 och andra, större format, men det var ju gammalmodigt (och det har väl aldrig tonåringar varit mycket för?).

När började jag då fundera?

Det var långt senare, när jag fotograferat ganska mycket och ganska länge, ett par decennier i alla fall, ja lite till faktiskt. Jag ägnade mig mest åt landskapsfotografering och jag hade börjat fundera på bildkvalitet på en högre nivå än tidigare, och inte minst på hur bilderna skulle presenteras. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk heter det ju,  och då gäller det att inte försumma någon länk i processen.

Vid den tiden hade jag lämnat det svart-vita bakom mig, inte för att jag inte gillade svarvitt utan för att jag inte gillade allt mörkrumspyssel, inte själva bildskapandet utan det praktiska runt omkring, en massa jobb som för mig tog bort glädjen från bilderna. I stället var jag helt inriktad på dia.

Dia-bilder skulle ju visas och så småningom kom jag fram till att det var den svagaste länken i kedjan, det som kvarstod att förbättra för att få och ge den rätta upplevelsen av mina bilder, för andra men inte minst för mig själv. Jag var nog den strängaste kritikern.  Någonstans här såg jag första gången en bildvisning med två projektorer, dvs. där man kunde tona över från en bild till en annan. Jag såg också vid några tillfällen Aseas bildspel i Västerås och andra liknande uppvisningar.

Det väckte idéer och gav insikter och ledde till att jag skaffade mig två projektorer. Det påverkade i sin tur mitt fotografernde på det viset att jag inte bara tänkte på den enstaka bilden utan även hade detta med visningen i bakhuvudet när jag fotograferade.

Mellanformat?

Den andra upplevelsen, något senare, var när jag första gången såg ett bildspel med mellanformatsdia, 6 x 6, och två projektorer. Det var häftigt. Dels detta med större fomat och därigenom den större kvadratiska bilden, som i alla fall gav en upplevelse av högre bildkvalitet. Dels det kvadratiska formatet i sig som jag upplevde positivt och skulle passa mina syften. Dessutom får man ju bieffekten att man slipper välja mellan liggande och höjd-format, vilket kan vara (ja är!) störande vid diabilds-visning. Alltid samma format. Det jag istället gjorde var att (nästan) sluta ta stående bilder med min småbildskamera, och gick in för liggande bilder, för mer harmonisk bildvisning.

Varför blev det då inte mellanformat?

Det finns något dom heter pengar och de växer inte på träd. OK, att skaffa en kamera med ett par lämpliga objektiv skulle väl gå an, men det var den mindre delen. Skulle jag dra nytta av tänkandet jag skisserade ovan krävdes det två projektorer för 6 x 6 och där sprang det iväg, speciellt om de skulle synkas och köras ihop. Där fanns ingen amatörmarknad eller halvproffs-lösningar, det var helt enkelt svindyrt.

Så det fick vara.

Men på vägen var det mycket funderingar, men detta inlägg har redan blivit långt, så det blir nog en fortsättning. Vilken kamera blev det som jag inte köpte, t.ex. Och det hängde ju ihop med funderingar på vilken sorts bilder jag ville ta, och hur jag ville ta dem.

Dessutom lät jag bli att köpa en storformatskamera, men det var andra funderingar.

Och idag har jag en halvformats digitalkamera. Kunde man aldrig ana...

Dela: