Fasansfullt friska fläktar för fotografens frusna fingrar föder fram fräscha fotografier

Egentligen var det tvärtom, orden föddes före bilderna, plötsligt när  jag satt där med tidningen och och löste  korsord, rann orden till och jag skrev ner dem  i marginalen. Med lite  extra ordvrängande föll alliterationen  på plats. Men egentligen föddes allt redan dagen före, igår alltså, när det blåste  i mörkret när jag gick hemåt och det var småkallt och jag inte ville ta upp kameran och plåta. 

Så idag  på eftermiddagen beslöt jag mig för att ta några passande bilder, när ju redan rubriken fanns där och pockade på ett innehåll.

Det var kallt nere vid sjön, så lite lätt frusna bilder gick ju att fixa även om inte vattnet var fruset.

Kanske  en aningen varmare bild, eller  åtminstone mindre kall med de skymningsröda tonerna i fjärran

En tredje variant på förgrund  blev det innan jag vände vattnet ryggen.

Och en utan förgrund.

Sedan gav jag mig in på det där med  skärpedjup, som en bildskapande  metod. Eller ska vi säga att det är oskärpan som skapar bilden. Vilket ni vill. Eller kanske prov utan värde, som det kunde stå  på försändelser förr i tiden. Finns det fortfarande?

Vare sig ett Ginnungagap eller ett svart hål.

Skärpa och oskärpa här  med, för att skapa en bild.

Jag vände ryggen mot vattnet och nosen mot bilen, för nu började  fotografens fingrar reagera på temperaturen igen. Men han såg något grannt på vägen så han var tvungen att ta vägen om.

Och greps av lite oskärpeskapande hysteri igen.

Sedan rullade fotografen, kameran  och bilen hemåt, men det varade inte så länge. Det blev en avstickare.

2014-10-23 23:40   Khalad

Fick en känsla av att du först såg trädet och fotade, gick närmare och fotade igen, så ut på grenen för att fota kvistskotten längst ut, så....plums låg du där i vattnet! Men tydlige inte, du var torr nog för att ta ett par riktiga närbilder också - kul serie!/ Björn T

Besvara

Svar från janolof 2014-10-24 07:49

Ja, lite så var det ju med de första fyra bilderna, vid den fjärde stod jag med tårna vidd vattnet.
Tack Björn/J-O

Svara