Fristående fortsättning kanske, eller mer från samma plats. Utan så mycket vatten

Seghet i skrivhjärnan fördröjer produktionen av blogginläggen, medan bilderna samlas på hög. Ibland  bara trillar  orden  ur mig, men nu får  jag tvinga fram dem, och det som kommer ut  kanske  inte ens är de rätta orden, så att  det bara  blir en surrogatberättelse. Eller är det bara förändringstakten som  är för snabb, så att orden är gamla, redan när de  kommer på pränt.

Trädet och  barnen.

Trädet kanske är en  symbol för  det bestående medan barnen får symbolisera  framtid  och förändring. Men det visste  jag inte när  jag tog  bilden.

Eftersom det här är ett gammalt  järnbruk finns gamla längor för smederna.

Men idag är smederna borta och nu är det en plats för pensionärer, turister och flyktingar.

Dotterns pojkvän rekognoserar.  Är man turist om  man bara gör en dagsutflykt? Kanske en staffagefigur.

.

.Höstfärger i parken.

Viloplats med utsikt över vattnet

En väg  därifrån.

En bro får markera en  paus i bloggen, tills jag  vilat  och  hittat nya ord, de som kommer nu är  så trötta  och sega att de  nästan snubblar innan de når sin  plats i texten.

God  natt.

2016-09-26 22:10   Dubbelolle

Vackra miljöer ni besökte, säkert en fin dag, första bilden är riktigt vacker, ha det så bra, Mvh, LO

Besvara