Reflektioner och upplevelser

En dimmig värld...

 ...vaknade jag i denna morgon.

Väl nere på vägen anade jag att solen skulle tränga igenom dimmorna.

Ja, just det, där är den ju!

Och det är inte bara den som lyser.

Men nu är det grönt igen.

Och inne bland höghusen kan man redan ana solens värmande färg.

Lite senare passerade jag en katt. Tänk att det fortfarande dyker upp nya motiv!

Och det är inte bara jag som skall till jobbet...

SLUT.

Dela:

I morse var det dags.

Partiellt infrusna bilar med glacerade isrutor, förlåt glasrutor. Att morgonsolen färgade det hela vackert gladde fotografen, men knappast den som skall skrapa. Det är skönt att gå till jobbet.

Den här isen såg elekartad ut, hård och svårskrapad, ingen lätt morgonfrost. Det regnade visst igår.

På rad står dom och morgonsolar sig, riktigt genomlysta.

Även busskuren var glacerad och genomlyst. Och långt bort. 

Men min vattenpöl var fortfarande vattenpöl.  Fast i den här bilden är det den lille gossen som är huvudpersonen. Jag möter honom och hans pappa ibland, på väg till dagis. När han ser mig stannar han alltid tills jag passerat innan han fortsätter, och tittar fascinerat på mig. Jag minns första gången vi möttes, det var bland träden i bildens bakgrund. Då tvärstannade han, inte bara stannade, och han tittade inte, han stirrade, och när jag passerat kunde jag höra hur han frågade sin pappa: "Vad var det där?" Kanske dags att klippa det yviga skägget? Numera nickar vi åt varandra som hälsning, men stannar gör han.

När jag passerat trampade han glatt ut i vattnet.

Dela:

Skuggor, reflektioner och lyktor
också en sorts gatufoto?

Soffor i all ära (som jag fångade i går morse) men jag fångade även några andra motiv när jag gick till jobbet igår.  Ibland kan höstsolen få det att se ut som man går i en skuggvärld:

Svårfångat och svårfixat med alla sina kontraster och nyanser, speciellt i högdagrarna. En utmaning för den lille (S70, kameran alltså). Och för fotografen som tycker detta är svårt. Inte att se motivet alltså, men att få till ett hyfsat resultat efteråt.

Det blev ett par lyktstolpar under vandringen också. Här är den fösrsta:

Och  lite senare en till

Godmorgon!

Nu går jag strax igen.

Dela:

morgonsoffor

God morgon på er, så här om aftonen, men det var soffor som mina ögon föll på i morse. Morgonen var plötsligt ljusare än de senaste veckorna och solen sken. Morgonskuggor var det gott om, men innan jag upptäckte dem passerade jag soffan. Ja den passerar jag ganska ofta, den står ju nära hemma, en bit från husets nedre gavel.

Jag har fotat den flera gånger, men aldrig blir det bra. Inte idag heller, men den födde idén om morgonsoffor.

Ned för trappen, genom gångtunneln och se där, nja inte soffa, men väl sittplats. Det får duga. Det blänker ju fint i asfalten.

Och på andra sidan husen finns en lekplats. Där gjorde jag också ett fynd.

Röd och grann var den i alla fall. Sedan tappade jag intresset för att göda morgonsoffeidén med konstgjord andning, när det dök upp en massa annat spännande morgonljus., som föll offer för min lilla kamera. 

Inget av det i detta inlägg dock, för strax före jobbet kom ett par sittplatsförsedda glasburar i min väg, och nog kan vi väl kalla det soffor. Eller är det bänk?

Glasbur till vänster, morgonfik (som fastnat på andra bilder) till höger.

Nästa besoffade glasbur (den sista)

Tack för idag!

Dela:

Nyanser av brunt

Några gånger de senaste dagarna har jag tyckt att "Nyanser av brunt" skulle kunna vara en bra titel. Mycket av det hittills gula, gröna, röda, granna börjar bli brunt, skönheten och grannlåten är över och sönderfallet och senare förutttnelsen börja ta över. Dags att skildra det, som det är eller som en allegori. Det finns ofta en allegorisk klang i mina bilder och betraktelser, även om den inte alltid är tydlig. Jag gillar många gånger det finstämt antydda mer än det burdust tydliga. Men jag kan vara tydlig. Om jag vill. När jag vill.

Det kanske började med denna anhopning av löv, som jag plötsligt noterade var mer brun än gul, som den varit tidigare. Kanske var det är jag började fundera på nyanserna. Eller kanske var det just här som det bruna tagit över så mycket att det blev uppenbart.

Det överblivna, förbrukade samlas i hörnen, undanskuffade där det inte syns och är i vägen.

Halvdränkta ligger de där. Men är det någon som ser det sköna?

Men är det någon som ser det sköna?

En del bevarar fortfarande sin skönhet och lyskraft, och sticker ut bland de andra.

Och en del riktigt glittrar det om.

Ha en bra lördag!

Dela: