Bilder jag aldrig tagit förut, trots att jag gått där så ofta

En gång i tiden, då när jag fortfarande arbetade och gick till och från jobbet, om jag inte cyklade, och oftast hade en kamera tillgänglig under vandringen, passerade jag ofta i närheten av detta motiv, men jag tror inte jag fångat det förut. Kanske för att det krävde en liten avstickare från rakaste vägen och inte var tillräckligt lockande. 

Kanske hade motivet ändrat utseende, så att det lockade mig nu, kanske har jag ändrat seendet.

Det  här motivet var dock nytt.

Sådana träd och sådant ljus har jag fotat, men inte här, nu var det röjt och rensat, på den tiden jag brukade gå här var här risigt.

Här fanns ej ensmotivet om jag minns rätt (rätta mig om jag har fel), ett pompöst staket och där bakom  nybyggd lyx i stället för tidgaregistna  förkrigskåkar.

Staketet fick bli svartvitt också, men då fick jag göra gröna grönskan grönare för att inte det mesta skulle bli svartaste svart. Annars är det exakt samma bild som den i färg.

Här har jag passerat tusentals gånger, men aldrig förut har jag ens upptäckt  motivet.

Aldrig tagit förut?

Nonsens när det gäller den här bilden, här har jag fotat mycket, jag gillar vägens kurvatur. Däremot har det försvunnit träd så motivet har ändrats.

Här har jag också fotat mycket.

Alltså är det ljug i rubriken Men alltid blir det någon liten variation. Nytt staket kanske?

Nytt ljus!

l

Trädpromenaden som blev en upptäcksfärd med tiden, om än i litet format.

Jag fortsatte min trädpromenad bland asfaltstråkens träd.

Vart var jag på väg? Ingenstans egentligen. Eller kanske snarare längs nya vägar, sådana jag aldrig trampat förut, men möjligen  passerat med bil eller buss och då inte sett det som flimrar förbi.

.

Upptäcktsfärd i hemkommunen kanske. Det finns fortfarande (för mig) ogångna och ofotograferade gångvägar, för att inte tala om gångtunnlar . De verkar växa på trän.  Inte för att jag är någon samlare, jag bara konstaterar.

Jag prövade att gå genom tunneln och hittade då ett träd, som likt konstapeln  mitt i gatan står.

Jag tror det var gamle Herr Björk.

Det är roligt med nya tassemarker, även om det är helt urbana sådana. Vet aldrig var man hamnar.

Men alltid finns det träd. Kanske. Får leta efter trädlösa bilder någon gång också, kanske. Här blev det cyklist med träd. Kanske växer de också på träd, de har blivit så många numera.

Nu hamnade jag här, det stod gångväg på en liten skylt, så jag löd...

... och fortsatte vidare. Där var det också metallrör, men för andra transporter.

Det fick bli en variant i färg också, för den blev (minst) lika fin tycker jag.

Strax efter det jag tagit bilden pluppade det ut en pappa genom hålet.

Ett välkänt hotell sticker upp i bakgrunden, men är det inte ett torvtak i förgrunden?

Jag kan säkert fortsätta promenera ett bra tag och göra nya fynd. Den här gången satt det en vidvinkel på kameran, får kanske sitta på ett tag, jag har ju kört "begränsat" ett tag, med lite längre brännvidd och mindre utsnitt av verkligheten i bilderna. Omväxling förnöjer och håller liv i fotografen.

söder -- med och utan konstigheter

Blått.

Det var det blåa jag såg, alla de blå fläckarna, inklusive övergångsställena. Bakgrunden som inte var så intressant fick bli blek och oskarp så att intresset dras till förgrunden.

Mera blått. Men här fick himlen bidra.

En ganska stökig bild på ett sätt, men det är det också i verkligheten  med alla bilar som klämt in sig. Inklämda är också några små scener i bilden, det är nog de som ger liv i bilden.

Stadsbildens arkitektoniska blandning.

Ingen "kliniskt ren" komposition, ville snarare återge den i mitt öga  sköna blandningen.

Också en gata?

I alla fall hade den här vägstumpen egen gatskylt.

Flata blomställningar, duger till flädersaft.

I ett fönster.

På andra sidan gatan. Då och nu på något sätt.

På en annan gata.

En bit bort på gatan ligger en fotoaffär. Jag slank in där och kände på en kamera. Den var mindre i handen än jag trodde, och sökaren var tillräckligt bra.  Så nu vet jag det.

.

.

Träd, vad vore vi utan dem?

Här stod för några år sedan en tät klunga av halvdana träd

Nu är det snarare skön ängsmark.

Vänder jag mig om ser jag större släktingar

En ärevördig tall

Den har gett plats för nytt liv i sitt sköte, en främling har slagit sig ner.

Tallens tallkompis.

En bit bort står lite mer avlägsna släktingar.

Jag tyckte den kunde få skönt sommarljus kring sig.

Men den passar bra i svartvitt också.

Bara för att motbevisa mig själv

Jag skrev ju i förra inlägget  att jag gjorde bilderna svartvita, för att de inte skulle bli något bra i färg, men när jag idag tittar  på färgbilderna igen förstår jag inte vad jag talade om.

Nu tycker jag visst att de är användbara. Konstigt vad som kan ske om man sover på saken.

.

Skatan, mannen och termosen.

... och så en tjock bok.

Kontraster är alltid kontraster.

Och kyrkan ligger kvar där uppe, även i färg.

Sofia Kyrka.

Och det gröna har med avsikt blivit mer eller mindre sagolikt i färgen. Uttryck, kanske.

-