Reflektioner och upplevelser

Jag hamnade på en gräsmatta utanför ett hus i Uppsala och fortsatte mitt oskarpa sökande och hur jag blev skarpare hemma

Jag var hos min dotter i Uppsala och hälsade på, en dag när hon var ledig från arbetet i gruvan och det var stekande varmt och gassande sol. Det var dags för fika så vi tog kaffet med oss ut på gräsmattan mellan husen. På gräset fanns inte bara vi utan också massor av små vita blommor (Bellis Perennis) som en del tycker är ogräs och jag gillar.

Skarpa blommor och skarpt solsken. Det lockade mig till oskarpt sökande efter bilder.

Massor av bellis och en rikblommande lilja i bakgrunden. Lite skarpt gräs i nederkanten, för att ha en grund att stå på. Men allt det var mer intuitivt när jag låg där på magen och tittade i sökaren. Vad jag sökte var känslan av sol, ljus, sommar, värme och en skyddad plats att njuta detta. 

Det handlar inte om att skapa identifierbara former, som jag skrev om i ett tidigare inlägg utan att skapa något annat som man som människa kan identifiera sig med eller känna igen.

En av många. Mångfalden i form av ett diffust moln av blommor i bakgrunden.

Eller så låter man allt bli lite diffust för att lämna mer utrymme åt fantasi och känsla.

Väl hemma hos mig hittade jag självsådda vita Digitalis (fingerborgsblommor) i springorna på min lilla uteplats.  

Den här gubben har slarvat lite när han rakade sig. Det finns lite strån kvar där på ena sidan.

Ett par prästkragar fångade jag också

Och här är det både prästkragar och fingerborgar.

Det blå i bakgrunden? Det är grannpojkens leksakbil som syns genom springorna i planket.

En liten lek med inramning kostar jag också på mig...

(Det är en prästkrage)

Men just nu är det så stånkigt så jag längtar efter lite svalkande regn.

Och regnet ger bilderna en annan lyster...

Sen måste jag ju erkänna att det är lite historieförfalskning i texten ovan. Det var inte när jag kom hem, utan en eller två dagar senare jag plåtade blommorna hemma hos mig. Och jag tänker inte så mycket som det verkar av texten, när jag fotograferar. Det kommer efteråt. Som i morse, när jag satt och åt frukost efter att ha varit i tvättstugan och laddat maskinerna, då kom orden över mig, och sedan var det bara att försöka komma ihåg orden tills jag satte mig framför datorn.

Teknik:

Bellis i Uppsala med 70-200 IS.

Blommor hemma med 100 mm makro.

Samma kamera i båda fallen: Canon 40D.

Och fri hand. Det passar mitt sätt att fotografera. Speciellt när det är så här ljust.

Och fri hand är mycket lekfullare än stativ och jag fotar ju för att det är skoj och föra att jag söker. Med stativ blir allt tråkigare, seriösare och mer prestationsinriktat, och sökandet och känslan försvinner. "Life is too serious to take seriously" har någon vis man sagt (ja, det kanske är fler) och detsamma kan jag säga om mitt fotograferande och bildsökande. Vilken inte handlar om att jag är o-seriös, mer om mitt sätt att vara.

Dela: