Reflektioner och upplevelser

Snart kan man ana hur det kommer att se ut
vill man inte se kan man gömma sig i en tunnel
- en liten bildkompott

Jag var alldelses för flitig  igår när jag testade fotograferande utan sökare i mitt sökande efter svaret på min sökarproblematik.  Solen sken, våren var varm och det blev ett helt kaleidoskop av bilder, när jag egentligen inte jagade bilder utan undersökte den sökarlösa ergonomin, med zoomen på.

Blev jag något klokare? Ja, kanske.

I vissa situationer upplever jag större precision i komponerandet med en sökare till ögat, än med en blänkande skärm. Men sedan är det ju fråga om det är en vanesak, i andra situationer upplever jag ju att jag har bättre kontroll med skärmen. Kanske bra att ha båda.

Här blev det en bild på hotellbygget, med eftermiddagssolen som scenbelysning. Det går nästan att ana hur den nya gatubilden kommer att te sig, med en byggnad som alltid kommer att finnas där i fonden.

När jag nu hade tele, ja största bränvidden på zoomen alltså, kunde jag rikta mig uppåt och få mer av närbild och inte bara överblick över bygget.

Här kände jag mig mest larvig utan sökare, som om jag stått med vilken mobil som helst.  Det kändes mer som höftskott, även om jag hade kameran ovanför huvudet, än som ett planerat fotograferande.

Ännu mera uppåt, ännu mer av underifrån-perspektiv.

Men det var mer färgerna i solen som lockade mig.

Skulle jag nu ta sådaan här bilder med lite kvalitetskrav skulle jag ju ta med mig stora systemkameran, men nu ser jag väl mest detta som ett uppåtriktat gatufotande á la dagliga observationer, men då vill jag också känna fröjd i själva fotograferandet, en glädje som inte får grumlas av kantigheter i utrustningen

Jag fotograferar främst för att det är roligt, inte för att åstadkomma något, råkar jag göra det får det komma som en icke ovälkommen bieffekt. Och så behöver jag något att blogga om, för skrivandet är också roligt.

Nedanstående bild kan också ses som en del av hotellbygget, man var tvungen att flytta på krafteledningen längs en sträcka, några hundra meter lång.

Sprillans ny stolpe blänker i solens sken. Jo, det var blänket och kontrasterna som fångade blicken.

Gillar man inte solen kan man gömma sig i tunnlarna

Motiven finns ju inte bara i skyn, så vi kan ju ta lite underjordisk verksamhet som kontrast. Men ljuset tränger ner dit också och lämnar mig inte ifred. Jag måste fotografera där med.

Här var det mönster och linjer som fångade blicken. Resultatet blev inte som jag hade hoppats. Ibland blir bildens skönhet skönare än verkligheten, här blev det tvärtom.

Några steg längre bort möttes jag av skönt ljus i den mest obstinata tunneln, den som inte vill låta sig fångas på bild och bara gör motstånd.

Den här gången fick jag hjälp av ljuset.  Samarbete kan löna sig. Det blev ett hyfsat skott.

Fyra scener från en tunnel

En bieffekt av sökarsökandet. Jag hade zoomen på och kunde styra perspektivet.

Exponeringarna är avsiktligt valda för att ge de uttryck de ger.  Bilderna är tagna vid ett tillfälle, under en minut eller två, och visas i tidsordning.

Bara ett spontant experiment.

1.

2.

3.

4.

Hur det går med sökarfunderingarna?

1. Jag saknar ibland sökare till min Olympus PEN

2. En eletronisk sökare kostar c 2000:-

3. För att kunna använda sökaren behöver jag också en ny kamera

4. En Panasonic G2 går att få för 4000:- Då är sökaren inbyggd och på köpet får jag en sådan där vinklings- och vridbar skärm (som jag redan vet användningsområden för).

5. hm.....

Dela: