SE BILDEN: Gatufoton med bokeh – inget för mig

Kalla mig gärna gammalmodig och mossig, men gatufoton med bokeh är något jag har väldigt svårt för. Tyvärr har detta otyg bara blivit vanligare och vanligare känns det som. Förmodligen på grund av moderna digitalkameror som snabbt klarar av att sätta fokus på rörliga motiv - och fega fotografer som använder tele.

Att köra med hyperfokal och långt skärpedjup har helt enkelt blivit omodernt för många. Men för mig handlar gatufoto om konsten att balansera motivets alla delar till en delikat och fungerande helhet. Det är en väldigt stor del av hela grejen och det långa skärpedjupet tillhör helt enkelt gatufototraditionen.

Att använda kort skärpedjup blir också en fuskmetod för att slippa ta hänsyn till bakgrunden, liksom en effekt som imponerar på många okunniga. I mina ögon är det inget annat än en genväg som vissa tar till för att slippa anstränga sig på riktig. Ungefär som att använda socker i sin matlagning.

Enda gången bokeh funkar är när det gäller gatufotoporträtt eller bilder tagna i svagt ljus – annars nej! Följande ska därför bli ett av mina dogmalöften framöver: ingen bokeh!

I fredags hivade jag upp min senaste gatufotoutställning på restaurangen Sjörök Spis & Bar här i Karlskrona. Visserligen inget stort och flashigt men ändå tolv bilder i en lokal som besöks av tusentals personer i veckan.

Jag var där idag för att ta bilden här ovanför och passade samtidigt på att prata med personalen. Glädjande nog hade många gäster uppskattat utställningen, gått fram och tittat och diskuterat innehållet. Att höra det triggade mig ordentligt.

Annars kan jag känna en ganska kraftig desperation ibland.En småstad erbjuder tyvärr väldigt få möjligheter för en gatufotograf. Framförallt finns inga likasinnade att träffa och diskutera med. Den yttre stimulansens som bara går att få bland andra människor saknas.

Men tack och lov finns ju fotosidan. Tur för mig.

SE BILDEN: Funkar Bresson som förebild ännu idag?

Så var det då dags att grotta in sig i ämnet Henri Cartier-Bresson igen. Denna nästan mytiska person och fotoikon som av många påstås vara gatufotografins fader. Inte bara för att han tog enastående bilder utan också för att han formulerade ett speciellt förhållningssätt till den ädla gatufotokonsten. 

Men hur står sig Bressons syn på gatufoto idag – och hur funkar hans typ av bilder jämfört med det som produceras i nuläget? Kan man säga att hans stil fortfarande känns modern, eller har tiden sprungit ifrån honom? Är Bresson helt enkelt en inaktuell förebild numera? 

Nej, det tycker inte den kinesiske gatufotografen Fan Ho som jag läste en intervju med nyligen. Visserligen tillhör knappast 75-årige Fan Ho de unga påläggskalvarna inom gatufotosfären, men han sa ändå en intressant sak; nämligen att Bresson i hans ögon fortfarande är samtida och relevant. 

Personligen kan jag inte annat än hålla med Fan Ho. Bresson känns fortfarande modern och hans förhållningssätt till gatufotografin fungerar ännu. Samtidigt upplever jag att mycket av det som Bresson och andra tidigare fotografer sa och förmedlade kring gatufotografin har glömts bort av många av oss som nu för tiden harvar omkring på gatorna.

Inte minst då den konstnärliga medvetenheten och känslan för finess som fanns hos Bresson. Det handlar om allt från att se i flera lager och att fånga det avgörande ögonblicket till tydliga och starka kompositioner. Alltså den där helheten som Bresson talade om när bildens viktiga beståndsdelar i ett mycket kort ögonblick faller på plats.  

I det här blogginlägget har jag valt ut tre av mina egna bilder där jag har inspirerats av Bresson. Det är svårt, för att inte säga mycket svårt att försöka gå i hans fotspår. Men det är samtidigt extremt lärorikt och roligt. Om man sedan lyckas eller inte är en annan femma.  

Den nionde mars öppnar för övrigt en stor retrospektiv utställning om Henri Carter-Bresson på Fotografiska i Stockholm. I samarbete med bildgruppen Magnum kommer närmre 300 bilder att visas upp. Enligt Fotografiska ska utställningen innehålla både hans mest välkända klassiker liksom ett antal tidigare aldrig visade verk.  

Slutligen - om du är intresserad av gatufoto är du varmt välkommen till min sida på facebook: Joakim K E Johansson Street Photography

SE BILDEN: Att fixa utställning och ny fotosida på fejjan

Igår fick jag grönt ljus för att ställa ut på en av stans mest välbesökta restauranger här i Karlskrona. Det blir min tredje fotoutställning på mindre än ett år vilket känns väldigt roligt. Speciellt med tanke på att jag tidigare bara har ställt ut en enda gång under alla år som jag hållit på.

Som vanligt är tricket att vara proaktiv. Jag har därför i förväg kollat upp lokaler som kan funka (mycket snokande ;-) och sedan legat på, frågat, visat mina bilder och så vidare. Så om du själv är sugen på att ställa ut rekommenderar jag dig att göra samma sak. Man kan inte få mer än ett nej, som det heter.

En viktig sak som jag vill nämna i sammanhanget är att reflektera över vilken stil ägarna verkar gilla. Inte minst för din egen skull. Dina fotografier ska helst komma till sin fulla rätt samtidigt som de såklart också måste funka i lokalen som sådan. Om du har tänkt på detta i förväg ökar dina chanser att få ställa ut - det är jag rätt säker på.

Jag har skrivit ut några nya bilder som nu ska ramas in. 

I början funderade jag på att gå runt med en bunt schysta printar som jag kunde visa upp och det var nog inte helt fel tänkt. Men jag har märkt att det går lika bra med en surfplatta eller en bärbar dator. Så spar på krutet och lägg din energi på rätt grejer, det är ett tips.

Att ha några av sina bästa bilder snyggt presenterade på webben är däremot väldigt bra. Liksom bildexempel som visar hur dina fotografier ser ut inramade och klara. Ännu bättre är det om du dessutom har bilder som visar hur det sett ut på dina tidigare utställningar - om du haft några.

Varför är detta viktigt? Jo, för även om du träffar någon på plats så brukar det alltid vara flera personer som är inblandade i beslutet. Många restauranger och kaféer har olika delägare och även andra som vill var med och bestämma. Så den du pratar med brukar nästan alltid vilja visa dina bilder för de andra innan du får ett svar. Därför ska du inte glömma bort visitkorten heller. 

Häromdagen sparkade jag förresten igång en ny sida på facebook. Jag tänker använda den som en snabbare kanal än bloggen och dela med mig av fotoinriktade filmer, blogginlägg, bilder och annat smått och gott som jag hittar på nätet, men självklart också mina egna alster och annat som rör mitt gatufotograferande.

Så om du delar detta intresse kring framförallt gatufoto och dokumentärfoto är du varmt välkommen till sidan som finns här: Joakim K E Johansson Street Photography

Det har aldrig varit enklare att göra en fotohemsida

Nu i dagarna har jag suttit och knåpat ihop en ny hemsida åt mig själv. Det har nog aldrig varit enklare vilket inte minst beror på WordPress. Helt utan kostnad kan man ladda ner och installera deras publiceringsverktyg och sedan välja mellan hundratusentals teman med alla tänkbara utseenden.

För många år sedan byggde jag mina hemsidor själv, men sedan WordPress dök upp är det ganska meningslöst att sitta och knacka kod i flera veckor för att få ihop en sajt. Samtidigt är det ändå bra att kunna HTML om man vill finjustera utseendet och lägga till vissa avancerade funktioner.

Min nya hemsida är som ni ser extremt avskalad och helt utan lull-lull. Tanken är att bilderna ska dominera och att bara den absolut viktigaste informationen ska finnas med. Jag har också fokuserat helt och hållet på mitt gatufotograferande och tagit bort alla andra typer av foton. Det är ett sätt att strama upp min bildmässiga profil på webben.

Eftersom jag har jobbat en hel del med webbutveckling och som webbredaktör har jag lärt mig vikten av att tänka till före. När jag planerade min nya hemsida hade jag därför nedanstående punkter som en slags checklista. Om du själv tänker skaffa dig en hemsida rekommenderar jag att du gör något liknande.

1. Bestäm din målgrupp
Vem eller vilka är det som kan tänkas vara intresserade?

2. Ta reda på målgruppens behov
Hur ser deras behov ut – vad vill de få ut av en hemsida?

3. Bestäm ditt eget syfte?
Vad vill jag själv visa upp? Vad är viktigt för mig?

4. Tänk bild
Det ska gå att se bilder snabbt och enkelt – det är trots allt en fotografs hemsida.

5. Välj funktion framför utseende
Överdrivet snygga lösningar brister nästan alltid i funktion. Dessutom riskerar det att dra fokus från bilderna.

6. Tänk användarvänlighet ur ditt eget perspektiv
Hemsidan ska vara lättskött och enkel att uppdatera. Om den känns jobbig att sköta är det lätt att tappa sugen.  

7. Se framåt
Se till att den funkar på läsplattor och telefoner.

8. Var försiktig med sociala medier
Koppla inte på för många sociala medier utan bara dom där du verkligen är aktiv. 

Min första kamera gjorde mamma förbannad

Jag kommer aldrig att glömma när jag köpte min första egna kamera. Jag var 15 år och hade jobbat en hel sommar på ett tryckeri strax utanför stan. När lönen ramlade in på kontot gick jag till en av fotohandlarna i centrum och köpte mig en liten pocketkamera. Den gick på en femhundring ungefär, om jag inte minns helt fel.  

Glad i hågen åkte jag hem och visade kameran för min mamma. Resultatet blev att jag fick mig en rejäl utskällning. Hon kunde över huvud taget inte förstå att jag hade lagt så mycket på en kamera. Vad skulle jag med en sådan till? I min mammas ögon var det slöseri. Jag borde ha köpt något vettigare för mina pengar.

Tja, på den vägen är det. Jag kan ärligt säga att mina föräldrar nog aldrig riktigt har förstått mitt fotointresse och var det kommer ifrån. Men jag var redan fast och gav inte upp. Ett par år senare fick jag tillfälligt jobb som museifotograf, sedan en kort praktik på länets största lokaltidning. Efter det gjorde jag lumpen som fotograf i flottan. 

Sedan rullade det på. Jag frilansade fram och tillbaka och hade även några anställningar som fotograf, fast jag blev aldrig fotograf fullt ut. Istället utbildade jag mig i journalistik och kommunikationsvetenskap och idag jobbar jag som flera av er vet med kommunikation. 

Ibland undrar jag vad som hade hänt om mina föräldrar istället hade varit uppmuntrande och intresserade av mitt fotograferande? Samtidigt är det inget att grubbla över. Det är som det är och jag plåtar fortfarande för fullt - engagemanget är minst lika starkt idag. 

Till mina föräldrars försvar ska jag också säga att den där Leican som jag köpte i höstas på sätt och vis var en 40-årspresent från mamma och pappa. De gav mig pengarna till kameran. Så något har de förstått i alla fall.

Just nu är jag inne i en fas där jag jobbar med gatuporträtt. Jag har bestämt mig för att lägga så mycket fokus som möjligt på det framöver. Vanliga gatufotobilder har jag redan ganska många av och det blir säker ännu fler innan jag är färdigfotograferad i slutet av det här året. Gatuporträtt saknar jag däremot och det är något som jag känner behövs för att projektet ska bli riktigt bra i slutändan. 

Det svåra med gatuporträtt är enligt min mening att på kort tid upparbeta kontakten med de man fotograferar så bilderna får den där äktheten och närheten som är så viktig i sammanhanget. Jag är inte riktigt hemma när det gäller det ännu, men pusselbitarna håller på att falla på plats. Den senaste tiden har jag börjat förstå hur det hela ska angripas. 

Så ett filmtips. Jag hittade förlagan till Bruce Gilden. En småstadsfotograf vid namn Mark Cohen som bland annat körde närgångna bilder med blixt. Inledningen på filmen är hur konstig som helst, men efter ett par minuter blir det bra.

Här finns en film på tyska också.