Kiwibussen, Maorikrigare och så lilla jag i Bay of Island på NZ

Äntligen, äntligen en hel grupp med ryggsäcksbärande människor. Jag hann knappt komma till gruppen, då någon ställt mig frågan om jag skulle ta Kiwibussen. Resledaren Avril sa, att jag inte fanns med på listan. En sekund hann jag bli rädd, men så såg jag upp i hennes leende ansikte. Jag var med och jag skulle verkligen få uppleva det hela. Vid fönstret satt en ensam söt tjej och jag satte mig bredvid henne. Victoria, som hon heter, och jag kom bra överens direkt och vårt ivriga samtal avbröts av Mike (Chauffören) och Avril som välkomnade oss.

 En penna skickades runt och alla fick skriva sina namn på fönstret där man satt, och trots det kan jag knappt hälften av alla namnen än. Vi körde hela dagen men stoppade på ställen för att äta och köpa vatten. Då vi kom till campingen skulle grupp Kai (betyder mat på maori) laga maten. Långbordet fälldes ut och mat plockades fram. Alla i gruppen Kai hjälpte till med maten, trevligt.

På kvällen skulle de som valt att gå på maorikonsert åka iväg. Nästan alla hade skrivit upp sig på listan. Konserten öppnades med att tre frivilliga blev valda till gruppledare och skulle leda gruppen till det stora röda maorihuset. Huset var täckt av utsnidade människor som stirrade ner på en. Framför huset stod tre muskulösa män målade över hela kroppen och de bar höftskynken. Hoppandes och viftandes med vapen kom de fram mot våra tre ledare och la blad framför deras fötter. Det är ledarens uppgift att plocka upp dessa utan att släppa blicken mot krigaren. Om han misslyckas anses han vara svag och inte välkommen in. Alla tre ledarna klarade testen och gruppen började gå mot stora porten till ljudet av maorisång som sjöngs av kvinnorna. Skorna lämnades kvar utanför porten. Showen handlade om deras kultur och levnadssätt. Man hade svårt att ibland låta bli att skratta (de kunde ibland se roliga ut då de dansade med vida stora ögon och tungan helt ut) men samtidigt var man väldigt fascinerad över alla regler och seder. Enligt kulturen förr i tiden då maorierna hade gäster de inte helt litade på, höll de ut tungan som varning. Med det ville de säja att om man inte passade sig, kunde man råka illa ut och det skulle smaka gott för maorierna att äta deras kroppar.  Ögonen är för att visa respekt och tillit.