Min resa genom livet
Min vandring på Routerburn Track dag 5 & 6
Dag 5 – I den minsta av byar
Jag vaknade upp sent och insåg att jag bara hade två timmar på mig att handla mat och saker till vandringen, hämta mina biljetter och posta kort. Jag packade snabbt och sprang ned till stan. Som tur är så är jag nu van vid dessa förberedelser och trots att jag blev ledd runt hela stan för att de saker jag behövde inte fanns tillgängliga, hann jag gott och väl till min buss klockan tolv. Då jag nådde hit till Glenorchy ( den minimalt lilla byn med 200 invånare) var jag glad att jag tvingats övernatt i Queenstown, för här fanns nästan ingenting alls att göra förutom att stanna på campingen och rida. Det var nästan som att komma tillbaka till den lilla byn Hofterup i Sverige ;). Jag tog mig tid till att tvätta, packa och äta middag. Det blev nudlar med kyckling och söt honungssås. I påse då alltså. Sen kröp jag ned tidigt i sängen och skulle sova. Jag hann knappt sluta mina ögon då ljud, som fick hela huset att skaka, väcka mig. Det var som en grupp flyende elefanter sprungit in, men det visade sig att det var fyra killar från Israel som kom hit efter att ha vandrat 42 km på en dag. Vilket man också kunde känna på doften. Det tog dem lång tid att packa upp allt de hade i sina ryggsäckar (med lyset på). Jag kunde inte sova alls (undrar varför) så jag började prata med dem istället. Efter allt strul bad de om ursäkt och alla sprang iväg och tog en dusch, vilket jag var väldigt glad för. Det tog mig inte lång tid att somna efter det, och jag måste ha sovit väldigt djupt eftersom jag inte hörde när de kom tillbaka.
Då jag hör ordet ”Nya Zealand” kommer jag bland annat att tänka på får. Jag ser framför mig en bil som ska köra på en väg men blir stoppad av får som ska ta sig över från ena sidan av vägen till den andra. Något liknande hände oss, fast det var en ko som stod mitt i vägen och stirrade på oss med nyfikna ögon. Till sist gled bussen sakta förbi. Runt omkring oss fanns höga berg, det var bara det att vi endast kunde se deras rötter för molnen var så låga och fyllda med vatten som föll ned på oss. Det verkligen öste ned. Men jag var förberedd och hade noga kollat varningarna på väderleksrapporten. Stigen bar av uppåt genom en magisk grön skog. Utan att stanna gick jag mina 1,5 timmar (6,5 km) till stugan. De enda hindren på min väg var små översvämningar jag var tvungen att vada över. Då jag nästan var framme slutade det att regna. Jag kom med den sena bussen, så folk var redan där då jag anlände. Där var bl.a. ett pratglatt par från Frankrike, en kanadensare som funderar på vilket nytt jobb han ska söka då han återvänder hem och en familj från Tyskland som bara hade en vecka kvar i Nya Zeeland. Jag hängde upp mina blöta kläder på strecket och fördrev tiden med småsysslor. Dagen gick till ända och det blev mörkare och mörkare runt omkring oss. Himlen skiftade från grå till rosa.
Dela:
Mvh Rickard