John Svensk - min fotoblogg
Det var en gång en hovfotograf
Detta utspelade sig på magnesiumblixtarnas tid, då en fotosession kunde bli ganska sotig av magnesiumröken. Hovfotografen Aron Jonason hade varit flitig under en porträttsession med den dåvarande kungen, och kungen anmärker på att fotografen blixtrar så mycket.
- Fotografen replikerar då snabbt: "Blixtrar den ene så Oscar den II:e"
Det sägs att Aron Jonason blev utnämnd till "Storvitsir" av Oscar den II:e, och det var väl en passande titel!
Dela:
Om fördomars inverkan på hörseln, och Sladdslynan förevigad
Ibland undrar man... Jag var på Elgiganten i Barkarby igår för att köpa mer koncentrat till min läskmaskin, när jag sprang på en stackare som stod med ett EOS 7D-hus i näven och förtvivlat sökte efter personal som kunde assistera honom. Jag tänkte i mitt stilla sinne att "där kan du stå till döddagar", körde fram till mannen och sa "Vill du titta på en fungerande 7D får du gärna titta på min!". Han fick något jagat i blicken och förklarade att han inte tillhörde personalen. Jag skrattade lite och sa att "Jo det förstod jag, men om du vill titta på en fungerande EOS 7D får du gärna titta på min" och lyfte upp kameran från knäet för att göra det hela lite tydligare. Mannen såg då fullständigt livrädd ut, skrattade besvärat och sa "Fin kamera!!" med ett tonfall som om jag vore en fullständig idiot, och försvann med blixtens hastighet runt ett hörn. Det enda som fattades var att han skulle ha klappat mig på huvudet... Det är inte första gången jag har stött på en människa som inte förstår vad jag säger, trots att jag inte har ett spår av talfel, det är bara benen som inte riktigt lirar.
Frågan är: tolkade han det faktum att jag sitter i rullstol som att "den här snubben är förståndshandikappad och har ett gravt talfel, så han är omöjlig att förstå", vilket är min teori eftersom sådant här aldrig hände mig innan jag fick min rullstol, eller är det Stockholmssyndromet "tilltala för helvete aldrig en främmande människa på allmän plats" som slagit till igen? Tja, den som det visste...
För någon vecka sedan satt jag på ett av Kulturhusets kaféer med min vän Sladdslynan, alias Anneli, klämde på hennes Leica och visade de senaste bilderna ur min portfolio när hon konstaterade att "jag blir aldrig bra på bild". Uttalandet var så tvärsäkert att jag tog det som en utmaning... Att ta en porträttbild av en fotograf känns lite som att bjuda hem en duktig kock på middag, men det var en utmaning jag bara inte kunde motstå...
Här är två av de bästa bilderna från session ett, vi har lite idéer på förbättringar inför session två när det nu blir...
Varför kallas hon Sladdslynan? Förklaringen finns här...
Dela:
Vådan av att anmäla sig till en fotokurs...
För snart två månader sedan anmälde jag mig till kursen "Ditt personliga bildspråk" på Fotografiska. Den verkar intressant, och jag känner att jag behöver hitta ett eget spår i mitt fotograferande. Som den teknikfetischist jag blivit de senaste åren behöver jag hitta känslan igen, nerven och glöden jag hade som 20-årig gatufotograf... Att den enkla handlingen skulle sätta igång så mycket tankar och funderingar hade jag aldrig kunnat ana!
Som duktig student ville jag förbereda mig lite och plöjde igenom ett gäng fotoböcker. Efter att ha läst Ilkka Jaakolas "Naturfotografens digitala resa" kände jag mig inspirerad och glad, men rätt säker på att naturfoto inte är min grej. David duChemins "Within the Frame" är en kanonbok för den resande människofotografen! Michael Freemans "The Photographer's Eye" gjorde mig irriterad; en massa tekniksnack och han sågade det kvadratiska bildformatet fullständigt? Nej, den åkte tillbaka i bokhyllan. Började sedan läsa Susan Sontags "On Photography", och det var där det tog stopp.
Jag läser fort, kan med lätthet plöja igenom en normal roman på en tretimmars tågresa, men här fastnade jag en gång per sida och bara funderade på vad foto är för mig. On Photography är en fantastisk kritik av fotografiet som konstform, dokumentär teknik och minnesbärare för turisten. Har inte tagit till mig tillräckligt av boken för att ge någon närmare bedömning ännu, men den har nästan fungerat som en sorts psykoterapi... En hel del funderingar på vad jag vill säga med mina bilder. Jag återkommer när jag kommit på något... ;)
Dela:
