Kajsa Kavats blogg

Varje fotografs dröm (?): en fullformatare!

Först och främst måste jag poängtera att jag inte är någon tekniker och i ärlighetens namn är jag heller inte speciellt intresserad av teknik. Men i och med mitt foto-intresse har jag ”tvingats” lära mig lite om min kamera och den teknik som behövs för fotografering. Jag är på ingalunda sett fullärd, det finns mycket, mycket mer att lära för mig.

Trots ovanstående tänkte jag i detta inlägg berätta lite om hur jag upplevde att fotografera med en fullformatskamera (Nikon D3S), som jag fick låna under en månads tid i somras. Min vanliga kamera (Nikon D7000) råkade ut för en fallolycka och efter att ha haft den inlämnad halva sommaren fick jag först låna en D90 och senare just denna D3S. Tack, Scandinavian Photo, det var verkligen fin service och en kul foto-upplevelse!

Kameran fick följa med lite varstans.

Hemön, Västmannaöarna på Island:

Vulkanen Eyjafjallajökull på isländska fastlandet.

En stor nackdel med D3S är storleken och vikten. Storleken kan ju vara bra ibland, liksom visa ”här kommer en fotograf!”, men det går ju inte att ta bilder i smyg precis, man SYNS med en sådan kamera! Men att bära omkring på 1,3 kg (som D3S väger) jämfört med 0,8 kg för D7000 märks! Min axel tog stryk efter en vecka, det kanske man dock kan stå ut med, men själv avskyr jag att bära tungt!

Det kvadratiska formatet som D3S har gör att den känns så stabil och stadig, och jag skulle tro att den skulle kunna tåla lite tuffare tag och kanske tom en mindre fall-olycka (vilket som sagt min D7000 inte gjorde). D3S är också vädersäkrad mot extremt väder.

Något som D3S gör klart bättre är att man kan få ett ännu kortare skärpedjup vid makro och porträtt samt man kan utnyttja extrema vidvinkel-objektiv till fullo. Nu hade jag i och för sig enbart ett 24-70 mm optik till den D3S jag fick låna. Till min D7000 har jag ett Tamron 90 mm makroobjektiv som jag använder för växter och porträtt, men jag har knappt lyckats fota något med största bländare 2,8 (vet dock inte varför?). Med fullformataren lyckades jag ännu bättre. Både porträtt och makroblommor fick en alldeles särskilt skön oskarp bakgrund. 

Arholma utanför Norrtäljes kust:

Ser du hjärtat?

Nu använder jag sällan blixt och det behövs knappt sommartid (när jag hade fullformataren till låns), men värt att notera är att det finns ingen inbyggd blixt i D3S. Däremot så finns det ju möjlighet att använda sig av ett osedvanligt högt ISO. Jag testade att fotografera en eldshow på natten med högsta ISO (25 600) och det märks knappt något brus alls. Nu hade jag i och för sig inte min D7000 att jämföra med, men jag är säker på att den inte skulle lyckats alls särskilt bra under de förhållandena.

Om man inte av en eller annan anledning gillar att använda stativ, så är D3S perfekt! Vid fotografering under skapligt normala förhållanden hade jag inte alls problem med skakningsoskärpa, vilket jag annars har problem med (klarar bara knappt 1/60 s med D7000).

Näva i botaniska trädgården i Visby.

D3S hade en fantastisk funktion, som var till stor hjälp för mig som har lite synfel (undrar just om det är åldern som börjar ta ut sin rätt?). När man bläddrade bland tagna bilder i monitorn visade den en liten markering där skärpan i bilden fanns. Det gjorde det väldigt lätt att redan i kameran sortera bort bilder med "fel" fokus bland likartade bilder. Denna funktion är nog den jag saknar allra mest i min D7000.

Den större bildsensorn på D3S (2,5 gånger större) gör ju att man inte blir besviken när man ser den tagna bilden. Man får ju med exakt det man ser i sökaren. Antar att det är därför det kallas en fullformatare.

Så, ja, en fullformatare är i alla fall en dröm för mig, särskilt om jag slipper bära den! Finns det kamera-caddies att hyra?

Ha en härlig kväll!

/Kajsa Kavat

Dela:

Tomten ...

eller Midvinternattens köld är hård är en dikt av Viktor Rydberg, som alltid betytt mycket för mig, speciellt vid juletid. Min pappa brukade förr recitera den på julafton, vad jag minns helt utantill.

När man läser dikten lite snabbt och ytligt kan det verka som om den beskriver en idyll, hur tomten går omkring på gården och ser till att djuren har det bra och att husbondfolket sköter om sin gård ordentligt. Men där finns också en gåta, som är svår att lösa, men tomten går och funderar på den och jag har alltid trott att den handlat om livets mål och mening. Vad tror du?

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

(Hm, nä, inte ens tomtarna är vakna, de har ätit för många lussekatter!)

Hoppas att ni alla har och har haft en riktigt god juletid, den varar ju ända till påska!

/Kajsa Kavat

Dela:

"Man tager vad man hafver ..."

... är ett berömt ordspråk av min namne Cajsa Warg. Nu sa hon kanske inte precis så. I hennes kokbok "Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber" används istället ett helt annat uttryck.

 På ett flertal ställen står uttrycker "Man tager, om man så hafva kan". Och det är ju en helt annan sak.

Hur som helst, nu i kväll anföll verkligen lusten att fotografera. Jag tror att flera kan känna igen känslan. Jag vill, men det är mörkt ute och inne finns inget att fotografera, eller ...? Jag rannsakar hjärnan på lämpliga objekt. Hittar inget. Letar lite till. Det får bli Melkers favoritleksaker: Playmobil.

Figurerna är kanske inte så vackra, men de tål i alla fall att lekas med. Till och med hästens träns är i plast och tål allt. Det finns dock en nackdel, som man i alla fall som förälder kan se, det finns så oändligt många olika figurer... Jag ska inte ens nämna antalet riddare, pirater, hästar och vagnar som vi har här hemma, men en sak är säker och det är många vi "hafva har".

Ha en skön kväll!

Kajsa Kavat

Dela:

Soliga söndag

Solen har lyst så vackert över tillvaron den här helgen. Det gör verkligen underverk för livsandarna, speciellt som idag, då jag fick tillfälle att ut och lufta kameran. Det blev en utflykt till Riddersvik vid Mälaren. Jag ville försöka fånga solens strålar, även om det var mycket skarpt ljus. Till slut "gömde" sig solen precis bakom en trädstam och jag fick fatt i solens strålar.

Lärkträdens speciella trädkronor avtecknades sig skarpt mot den blåa himlen.

I strandkanten lyste vassen nästan guldgult.

Jag brukar inte så ofta få tillfälle att fotografera mina barn, men idag fick jag i alla fall en bild av vardera son. Först Mattias:

och här kommer Melker:

När vi så återvänder till Riddersvik gård får jag se att det fortfarande finns rosor i blom i trädgården:

Det finns hopp om livet!

Kram

Kajsa Kavat

Dela:

Hos skräddaren

Det är en alldeles speciell känsla att komma in till en skräddare i Vietnam. Där finns tyger längs väggarna i alla möjliga färger och material; siden, bomull, ull...

Det råder en stilla men ändå effektiv verksamhet i butiken.

För att kunna beställa något plagg måste alla möjliga kroppsmått tas.

Det tar lite tid...

Sedan ska tyg väljas och sömmerskorna göra sitt...

Sen är det dags att prova sin nya, skräddarsydda sidenpyjamas.

Siden är ett fantastiskt material, som konstigt nog kan vara varmt när det är kallt och svalt när det är varmt. Det är också helt underbart skönt mot naken hud. Själv fick jag ett par uppsättningar nya kläder i vietnamesiskt siden, samt kimono och nattlinne i djupaste rött. Nattlinnet var så fint att det liknade den allra vackraste aftonklänning (men det får ni inte se på bild).

Om du någon gång har möjlighet att gå till en skräddare och få kläder uppsydda i precis exakt rätt storlek så gör det! Det är en alldeles underbar känsla att allt sitter helt perfekt!

/Kajsa Kavat i Vietnam

Dela: