Kajsa Kavats blogg

Tankar om allt och inget, stort och smått från en nybörjare i fotograferingens ädla konst, som vill lära sig allt, helst nu, på en gång

En sällsynt fågel

Jag har alltid fascinerats av ordspråk, talesätt och citat, hur de kom till och vad de innebär. I detta blogginlägg tänkte jag illustrera några med några av mina bilder från helgens besök på Skansen.

(För er som inte ser vad bilden föreställer, så är det en lite lattjo fisk som har ögonen ovanför vattenytan, men jag minns inte vad arten heter.)

Det gäller att ha ögonen med sig (och hjärnan på) när man simmar omkring i livets lömska vatten.

Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

(Jordekorre)

Egen härd är guld värd - Ett hem som man kan kalla sitt alldeles egna är lika ovärderligt som guld och gröna skogar!

(Jordekorre)

Den som spar han har (... fast kanske inte alltid så särskilt roligt under tiden, men sen ... klackarna i taket!!!)

(Grå häger)

Syns man inte så finns man inte. Varför är det så himla viktigt för alla att synas så himla mycket? Det räcker väl om några ser mig eller framför allt att just DU ser mig. Så, hmm, det räcker väl om jag gömmer mig så här lite lagom?

(Grå häger)

Ingen är perfekt i allas ögon. Men alla är perfekt i någons ögon.

Bättre fly än illa fäkta kan man tolka som ett råd om att inte ge sig in i strid med en överlägsen motståndare, men det kan också handla om att låta bli att engagera sig i någonting där man har små möjligheter att lyckas.

Om det är förnuftet som formar människan, så är det känslan som leder henne.

Att stå med vatten upp till fotknölarna är aldrig kul. Bättre att vara ute på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja (Robert Broberg). För visst är det härligt med människor som ser till det positiva först och främst...?

En sann vän är som en sällsynt fågel, man blir glad av att ses och höra den sjunga!

Hoppas att du också har en sann vän!

/Kajsa Kavat

Postat 2012-02-29 10:28 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Är det fusk ...

...att fotografera djur i bur?

Nja, det är ju inte precis någon sport, kan jag tycka. Jag beundrar er som kan sitta dag ut och dag in för att fånga det där rätta foto-tillfället i skogen. En dag ska jag också skaffa mig tillräckligt tålamod för att kunna göra det.

Just att fotografera något levande, något som rör sig lite oberäkneligt tycker jag är sååå spännande. kanske för att det också är så svårt!

I helgen "fuskade" jag. Fördelen är ju att man kan komma hem med några skapliga bilder på djur man annars aldrig skulle stöta på. Skansen är en utmärkt plats att "fuska" på så här års, lugnt och stilla, och djurvårdare som gärna berättar om djuren (gissar att de, helt förståeligt, blir ganska less på att berätta samma sak om och om igen under sommarhalvåret).

Järven är ju bara för söt, ser ut som en liten nallebjörn, men när man kollar in de breda tassarna med kraftiga klor och ser dem kalasa på stora köttbitar kommer man ju snart på andra tankar.

Ensam-djuret lo-katten rör sig så graciöst vackert och är man katt-älskare kan man inte annat än att bli förtjust i dessa skygga djur, som är svåra att få syn på i de svenska skogarna även om den är ganska vanlig.

Att möta en varg-hane med blicken, det känns, nackhåren nästan reser sig!

Mantelbabianen med stränga blicken, hm, nu känns det verkligen som om man har gjort något ofog och borde skärpa sig!

Det var för kallt utomhus för att få se på några av de söta lemurerna, men personalen tröstade oss med att det fanns krokodil-bebisar, hm, javisst de är ju ganska söta när de är små, eller nja kanske inte ... den blicken och de huggtänderna ... hua!

Surikaten är ett fascinerande djur på det sättet att de bildar små samhällen med upp till 30 individer i en grupp, hur kan de bara hålla sams? Artens framgång i Kalaharis ogästvänliga öken i Botswana beror på samarbetet inom gruppen. Genom att alla håller ihop kan de t.ex jaga bort rovdjur, som är mycket större än de själva.

Tänk om vi människor kunde samarbeta lite bättre, vad skulle vi inte då kunna åstadkomma? Fred på jorden och ett gott liv till alla?

Ha en varm kväll!

/Kajsa Kavat

Postat 2012-02-27 19:43 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Semmel-tider

Nu börjar snart den där för många efterlängtade semmel-tiden, nästan lika helig som påsk och jul för en del. Jag själv är väl egentligen inte stormförtjust i dem, även om de naturligtvis är goda, men jag tycker verkligen att jag upptäckt något nytt i och med att jag kommit på något som jag kallar matens kemi.

Det finns ju några slags kemiska formler som är viktiga vid matlagning för att konsistens och struktur ska bli den rätta. I nyare recept av vetebröd används inte ljummen degvätska utan kall, smöret ska vara rumstempererat, inte smällt och inte kylskåpskallt och sedan får brödet jäsa lite längre. Prova dessa råd och du får ett helt annat vetebröd! Jag provade med lussekatterna i julas och de brukar ju bli så evinnerligt torra ganska snabbt, men med dessa förändringar i receptet, jisses, vilken skillnad! Idag blev det semmel-bak på detta recept:

Degen görs av 50 g jäst för söta degar, 3 dl kall mjölk, 150 g rumsvarmt smör, 3/4 dl vit sirap, 3/4 msk kardemumma, 2 krm salt, 8-9 dl dinkelmjöl. Arbeta degen i hushållsmaskin 15 min, låt jäsa under bakduk 30 min.

Ta upp degen på mjölat bakbord, dela i 30 delar och rulla till runda bullar som tillplattas lätt, jäs på plåt 50 min, pensla med ägg och grädda i 200 grader i 8-10 min.

Fyllningen görs på 200 g sötmandel som hackas för hand och blandas med 1 dl socker, inkråm från bullarna och lite mjölk.

Lägg en klick fyllning i varje semla, på med två klickar grädde, semmel-locket och sedan lite florsocker på toppen.

Garanterat en succé, prova själv!

Ha en fortsatt söt kväll!

/Kajsa

Postat 2012-02-19 21:40 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Varje fotografs dröm (?): en fullformatare!

Först och främst måste jag poängtera att jag inte är någon tekniker och i ärlighetens namn är jag heller inte speciellt intresserad av teknik. Men i och med mitt foto-intresse har jag ”tvingats” lära mig lite om min kamera och den teknik som behövs för fotografering. Jag är på ingalunda sett fullärd, det finns mycket, mycket mer att lära för mig.

Trots ovanstående tänkte jag i detta inlägg berätta lite om hur jag upplevde att fotografera med en fullformatskamera (Nikon D3S), som jag fick låna under en månads tid i somras. Min vanliga kamera (Nikon D7000) råkade ut för en fallolycka och efter att ha haft den inlämnad halva sommaren fick jag först låna en D90 och senare just denna D3S. Tack, Scandinavian Photo, det var verkligen fin service och en kul foto-upplevelse!

Kameran fick följa med lite varstans.

Hemön, Västmannaöarna på Island:

Vulkanen Eyjafjallajökull på isländska fastlandet.

En stor nackdel med D3S är storleken och vikten. Storleken kan ju vara bra ibland, liksom visa ”här kommer en fotograf!”, men det går ju inte att ta bilder i smyg precis, man SYNS med en sådan kamera! Men att bära omkring på 1,3 kg (som D3S väger) jämfört med 0,8 kg för D7000 märks! Min axel tog stryk efter en vecka, det kanske man dock kan stå ut med, men själv avskyr jag att bära tungt!

Det kvadratiska formatet som D3S har gör att den känns så stabil och stadig, och jag skulle tro att den skulle kunna tåla lite tuffare tag och kanske tom en mindre fall-olycka (vilket som sagt min D7000 inte gjorde). D3S är också vädersäkrad mot extremt väder.

Något som D3S gör klart bättre är att man kan få ett ännu kortare skärpedjup vid makro och porträtt samt man kan utnyttja extrema vidvinkel-objektiv till fullo. Nu hade jag i och för sig enbart ett 24-70 mm optik till den D3S jag fick låna. Till min D7000 har jag ett Tamron 90 mm makroobjektiv som jag använder för växter och porträtt, men jag har knappt lyckats fota något med största bländare 2,8 (vet dock inte varför?). Med fullformataren lyckades jag ännu bättre. Både porträtt och makroblommor fick en alldeles särskilt skön oskarp bakgrund.

Arholma utanför Norrtäljes kust:

Ser du hjärtat?

Nu använder jag sällan blixt och det behövs knappt sommartid (när jag hade fullformataren till låns), men värt att notera är att det finns ingen inbyggd blixt i D3S. Däremot så finns det ju möjlighet att använda sig av ett osedvanligt högt ISO. Jag testade att fotografera en eldshow på natten med högsta ISO (25 600) och det märks knappt något brus alls. Nu hade jag i och för sig inte min D7000 att jämföra med, men jag är säker på att den inte skulle lyckats alls särskilt bra under de förhållandena.

Om man inte av en eller annan anledning gillar att använda stativ, så är D3S perfekt! Vid fotografering under skapligt normala förhållanden hade jag inte alls problem med skakningsoskärpa, vilket jag annars har problem med (klarar bara knappt 1/60 s med D7000).

Näva i botaniska trädgården i Visby.

D3S hade en fantastisk funktion, som var till stor hjälp för mig som har lite synfel (undrar just om det är åldern som börjar ta ut sin rätt?). När man bläddrade bland tagna bilder i monitorn visade den en liten markering där skärpan i bilden fanns. Det gjorde det väldigt lätt att redan i kameran sortera bort bilder med "fel" fokus bland likartade bilder. Denna funktion är nog den jag saknar allra mest i min D7000.

Den större bildsensorn på D3S (2,5 gånger större) gör ju att man inte blir besviken när man ser den tagna bilden. Man får ju med exakt det man ser i sökaren. Antar att det är därför det kallas en fullformatare.

Så, ja, en fullformatare är i alla fall en dröm för mig, särskilt om jag slipper bära den! Finns det kamera-caddies att hyra?

Ha en härlig kväll!

/Kajsa Kavat

Postat 2012-02-18 23:38 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera