Kajsa Kavats blogg

Glädje och stolthet

Även jag såg i lördags Pride-paraden, för första gången faktiskt, och det som kanske överraskade mig allra mest var att det fanns en sådan färgsprakande glädje och stolthet på Stockholms gator, så det finns nästan inte.

Det känns som om det i dagens Sverige har infunnit sig en slags "anti-diskriminering" och tolerans. Tänk tillbaka i tiden bara tio eller tjugo år; det fanns inte samma tolerans i samhället som det finns idag. Tolerans för alla våras olikheter. Det känns idag som en självklarhet att alla får vara som de är, oavsett ursprung, religion, kön, sexuella preferenser eller vad det än är! Visst, det finns fortfarande undantag, men jag tycker mig kunna skönja en mer öppenhet, tolerans och acceptans för hur olika vi människor är hos fler och fler. Och jag tycker att det är sååå underbart med denna glädje och stolthet!

Alla får vara som de är och är stolta över det!

 Grönt ljus för kärlek, i vilken form den än ter sig!

Happy Pride!

/Kajsa Kavat

Dela:

"Long time - no see"

Även om jag vet om att det inte är grammatiskt korrekt engelska är rubriken ovan likväl ett bra uttryck på engelska att använda när lång tid har gått och man har inte hört av sig på länge. För det är så det är. Ingenting har hänt och ändå har allt hänt! Det är som när man inte har träffat en nära vän på länge och när man sedan efter länge och väl träffas så är allt annorlunda, men ändå inte, det känns som om man senast träffades igår. Visst är det en fantastiskt?

Man skulle också kunna skriva "long time no sea" för inget vatten har passerat under broarna samtidigt som en massa vatten har forsat fram!

Jag skrev i början av året om 2011 som ett år i svartaste sorg och  hade förhoppningen om att 2012 skulle bli bättre, för jag trodde i ärlighetens namn inte att det kunde bli mycket värre, men det kunde det tydligen ...

En vän berättade en gång för mig att om man tror att man kanske inte är på rätt väg i livet, ja då får man kanske bestämma sig för att prova en annan väg. Och om det är så att också den vägen leder åt fel håll, ja då får man prova ytterligare en annan. Och om det är så att även den leder in i en återvändsgränd, ja, då får man kanske bygga en helt ny!

Jag tyckte det lät vettigt och har sedan dess provat alla vägar som finns, både breda raka autostrador och små slingrande stigar, men ingen har lett mig på den rätta vägen; min rätta väg. Jag har byggt nya vägar både hit och dit, långt bort och lite i närheten. Jag har verkligen prövat allt! Och det enda jag har lyckats åstadkomma är att jag har gått totalt vilse, min inre GPS har slutat att fungera och jag känner mig bara förvirrad i allt vitt-varr.

Så, i ett klarsynt ögonblick, slog det mig som en sten i huvudet; det finns ingen väg för mig att gå! Jag ska ju inte gå någonstans, jag KAN ändå inte gå någonstans, jag kan inte fly, ... , jag ska bara vara, här och nu, och jag ska sluta att sträva så himla mycket, det är ändå sååå himla jobbigt att sträva...

En annan vän sa mig att man blir starkare och helare av motgångar! Ja, kanske det är så. Vad trist livet på en räkmacka måste vara när allt går som på räls! Jag skulle inte vilja vara utan mina motgångar, inte mina medgångar heller för den delen. Jag vill verkligen känna att jag lever!

Här skulle jag gärna vilja flika in en länk till Gabriellas sång som är något av det vackraste jag vet:

http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8&feature=related

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

I min trädgård finns en del fantastiska små skapelser, som trots min frånvaro, ändå återkommer, år efter år. Det är en slags tröst mitt i alltihopa!

Nä, jag är inte alls under isen, även om det kanske kan verkar så. Drygt halva semestern är avklarad med ljuvligt innehåll, resten kommer bara att bli ännu bättre! Jag vet inte egentligen varför jag oftast har ett sådant positivt sinnelag, men det är sådan jag är. Just nu, här och nu, börjar resten av mitt liv!

Ha en skön kväll alla, det ska jag ha!

/Kajsa Kavat

Dela: