Kajsa Kavats blogg
Tre livsråd
Förra veckan kom det sig så att jag började prata med en äldre kvinna på tåget. Hon kom från Iran och var 74 år, men såg ut som minst 100. Ansiktet var rynkigt och ögonen hade mycket livserfarenhet i sig. Jag frågade om jag fick fotografera henne, men hon sa nej. Först blev jag en aning stött, men accepterade givetvis hennes önskan och plockade aldrig fram kameran. Vi pratade vidare och innan jag klev av tåget fick jag mig tre livsråd:
- Var beredd på att allt, hur omöjligt det än kan te sig, kan hända
- Välj dina strider
- Ha inga förväntningar
Det första rådet kan jag inse att det skulle vara bra om man kan vara beredd på att allt möjligt (och omöjligt) kan hända. Men ska man då behöva gå omkring och vara rädd för att en massa otäcka saker ska hända? Nej, så vill inte jag leva, jag vill inte vara rädd. Jag vill leva helt och fullt, NU. Inte oroa mig för vare sig framtiden eller min historia som kanske kommer att "poppa" upp en dag. Så jag väljer att vara hyfsat beredd, det får räcka.
Det andra livsrådet tror jag att jag lever upp till, i alla fall ganska bra. Att strunta i allt som inte är viktigast, det är ganska lätt. Bara man kan hålla känslorna i styr. Och inte bli arg. Då kan ju vad-som-helst flyga ut ur munnen.
Det tredje livsrådet kan jag bara inte leva upp till. Den kloka kvinnan som gav mig rådet sa att om man inte har några förväntningar kan man heller inte bli besviken. Och visst är det sant? Man att leva livet utan att hoppas... på vad det än vara må ... nä, va tråkigt! Är inte jag värd att få mina förväntingar infriade?
Uj, det var fööör djupa tanker för en vanlig måndagskväll! Nu ska jag sova!
/Kajsa
Dela:
Arkiv
Kategorier
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Barn
- Intresse - Bröllop
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Husdjur / Tamdjur
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Mode
- Intresse - Nattbild
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Studio
- Intresse - Svart-vitt
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
- Teknik - Makro
- Teknik - Montage
- Teknik - Studioljus (inne/ute)
- Teknik - Sv/v
Det här var ett jätteintressant inlägg - värd att diskutera om och om igen. För det pekar på många människors orsak till frustration.
Jag tycker nog att det är riktigt bra livsråd som jag gärna tar med mig. Och jag tolkar dom helt annorlunda mot hur du har gjort, nu var det ju inte jag som satt där - men jag väljer ändå att tolka dom lite mer positivt.
Råd ett behöver inte innebära att man ska vara beredd på faror. Det finns massor att vara beredd på. Alla sorters förändringar som kan uppstå genom livet. I min värld handlar det om att ha ett öppet sinne och vara mottaglig för förändringar. Vara beredd att möta dom när dom kommer och därför våga ta steget även om det känns lite 'darrigt'. Men också att ha både en fysisk och mental beredskap för problem som kan uppstå.
Råd två tycker jag är fantastiskt bra! Att välja var man ska engagera sig eller inte är en enorm energibesparing. Varför gå in med hull och hår i ett engagemang/konflikt om det ändå inte ger något i slutändan mer än en känsla av att vara helt urlakad. Det är bättre då att välja var man vill lägga den energin - det bästa är hos goda vänner, barnen och allt annat som får en att må bra :-)
Råd tre tycker jag också är strålande bra. Jag är en typisk 'förväntare', men jag blir också besviken många gånger. Men jag börjar lära mig... Jag tycker det är viktigt att ha förhoppningar och förväntningar kvar, precis som du säger - man måste ju ha något att längta efter. Men det finns förväntningar som bara gör en besviken. Att ha förväntningar på att andra ska göra som man vill, förstå fullt ut vad man menar osv bäddar bara för besvikelse. Ta ditt exempel: du ville ta en bild av damen, fick inte och blev putt. Varför blev du det om du inte hade förväntningar på att någon annan skulle ställa upp på vad du ville göra. Att förvänta sig att andra förstår dig, gör som du vill osv kommer att leda till många besvikelser. Lägg förväntningarna hos dig själv istället, det försöker jag göra - och som är sååå goa när de infrias :-)
Det här är min förkortade syn på saken.
Mvh Malin
första gången jag läste dina ord tänkte jag bara "wow"! Så klokt du skriver! Jag har verkligen fått fundera några dagar på hur jag ska svara. Visst ska manvälja att tolka saker positivt, istället för negativt, det håller jag med om. Och jag gör nog också så för det mesta. Jag har en svår livssituation och har ibland svårt att se det positiva i tillvaron, men jag försöker verkligen! Miljoner tack för dina ord, det var som en väckarklocka för mig. Nu ska jag fundera på en ny blogg med mina reviderade livsråd, men först måste jag tänka lite till!
Än en gång tack för att du tog dig tid att komponera.
MVH Kajsa
Förväntningar är bra och positiva än så länge man kan bära dom och låta bli att slå ner sej själv när dom inte uppfylls, vilket oftast sker p.g.a. omständigheter man ej kan rå över. Kan man däremot hålla sina förväntningar inom de man själv kan rå över så kan man även leva med öppna sinnen för det omöjliga, inte av rädsla utan av nyfikenhet på det oförväntade, som en ny möjlighet i de egna förväntningarnas anda.
Den som låser fast allt för mycket av sitt liv i sina förväntningar riskerar att missa mycket av livets möjligheter p.g.a. stängda sinnen och därvid glömma nuet. Brustna förväntningar kan skapa grubbel över gårdagen med nya förväntningar, som tröst, med näst intill orimliga drömmar för morgondagen. Livet kan då bli ett "ping-pong-liv" mellan gårdagen och morgondagen men aldrig i nuet.
Att strida för nåt tycker nog jag låter lite våldsamt men det är nog bra, av respekt för sej själv och andra, att stå upp för sej själv, sin tro, sina nära och kära och sina vänner som blir dåligt behandlade utan att för den skull "strida" mer än vad som behövs eller känns naturligt.
Dessa tre råd liksom livet är nog oftast en riktigt trevlig balansgång och om livet kan man ju verkligen prata hela livet :-)
/Leif
tack för dina tänkvärda ord! Det där med attleva i nu:et o uppskatta det man har är ofta lite bortglömt, men något som jag verkligen behöver ta till mig. Jag försöker alltid ligga "ett steg före" i alla situationer och då riskerar man ju att missa NU. Ett öppet sinne och nyfikenhet är bra ledord! Du skriver så klokt om livets balansgång! Tack för att du tog dig tid att kommentera!
MVH Kajsa