Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

UTVECKLAS SOM FOTOGRAF?

***

 Ganska ofta funderar jag på mitt eget fotograferande. Vad är det egentligen jag vill? Varför plåtar jag det jag gör och varför känns det viktigt, för mig? För det är precis vad det gör. Känns viktigt alltså. 

*

Det första jag sen länge konstaterat är att det inte är enkelt att svara. Det är långtifrån självklart varför jag fotar, och varför jag fotar just det jag gör. Och då tänker jag så här - om det inte är självklart ens för mig själv varför jag fotar det jag gör, hur lätt är det att förstå andras bilder? Eller för dom, dom andra, att förstå mina? För såvitt man inte tror att det finns en mall, en given mall, som talar om hur bra bilder ser ut. Eller ens hur en bra komposition ser ut. Och jag hör inte till dom. Lite bildlära har tom jag studerat, och i samma andetag som jag lärt mig vissa kompositoriska grundregler har läraren eller boken varit tydlig med att ibland kan jag, eller måste jag, göra tvärtemot reglerna för att få den dynamik eller kraft  som behövs för att uttrycka det  jag vill.

*

Nä, bara för att jag skriver så här tror jag inte att jag är fena på att uttrycka mig i foto. Men jag är lite besatt av tanken eller hoppet att faktiskt kunna utvecklas en smula som fotograf trots att jag snart är närmaste 80 än 70. Och trots att jag hållt på länge. Men däremot vet jag numera att det är just det jag gör - uttrycker mig. Oavsett om det är barnbarn, fikakompisar i Dagnys, blommor eller landskap visar jag  vad som är viktigt i mitt liv och inte bara VAD som är viktigt utan också HUR jag uppfattar det som är viktigt. Och den lilla insikten förändrar på något sätt min känsla för mitt eget fotande. Det blir helt plötsligt inte lika viktigt att andra måste tycka om eller se det jag ser, men däremot kan jag lättare ge mig själv credit för det jag gör, det ÄR faktiskt viktigt att kunna uttrycka mig.

*

Enkelt skulle jag säga att för mig är det att utvecklas som fotograf att en aning bättre förstå varför jag fotar och varför jag fotar det jag gör. Och därför med mer öppna ögon  kunna fortsätta fota det jag vill.

*

Jag blir mer och mer förundrad över den fantastiska värld jag lever i. Och då menar jag inte alla otroliga naturscenerier som finns från pol till pol, alla spännande djur, höga berg och djupa skogar. Jag menar min värld, om det så är bygatan i Korsheden eller ekbackarna utanför Finspång. Att det finns så mycket skönhet, att det ryms så många under i en enda bukettapel. 

*

Jag undrar - varför har jag inte alltid sett, varför har så mycket trivialia fått ta tid?

Och, näe, det sista jag är är religiös. I den vanliga meningen.  

*

*

***

Inlagt 2015-07-05 18:42 | Läst 1384 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Det var några fina och intressanta tankar Björn.
Och jag håller med dem 100%
Vi är amatörer och har full frihet att utforska och undersöka allt vi vill - det är ett privilegium vi måste vårda.
Din bild utstrålar sommar på ett helt annat sätt än vanligt.
Med sommarhälsning från Erik / DK
Svar från Khalad 2015-07-06 00:05
Tack Erik för din kommentar, uppskattas som vanligt mycket!/ Björn T
Bra skrivet, vi amatörer gör som vi vill, o ingen ska berätta vad vi bör o inte bör göra, som en del expertkommentatorer verkar tycka här på FS, rätt irriterande faktiskt, må gott Björn! LO
Svar från Khalad 2015-07-06 00:05
Hej igen LO. Precis, det gör vi, samtidigt som det ju är tillåtet både för oss och andra att tycka lite, det kan man också lära av! Må gott, gissar att du som jag ser fram mot lite svalare väder ett par dagar?/ Björn T
Instämmer, många av tankarna känner jag så väl igen. Vad fotar jag och varför och varför är det ett så stort behov som ger så mycket glädje, det undrar jag ofta. :-)