Visst har naturen en "mening"! Grunden för allt liv. Dessutom: naturen behöver INTE människan, men människan skulle inte klara sig utan natur! Se där EN mening. :-)
- hawk

Att naturen inte har ett medvetande, inte är en "person", och därmed inte heller har en "vilja", är vi ense om. Men eftersom jag tror på Skaparen, så finns det meningar med naturen, och EN mening är att skänka oss människor allt det som ger oss tillfredsställelse när vi upplever naturen.

Och meningarna är många och komplexa, något som din bild uttrycker.

Livet självt har en otrolig drivkraft och uppstår spontant där det finns gynnsamma förutsättningar. Det pågår ständigt. Liv dör också ut där förändringar sker snabbare än livet hinner anpassa sig. Isbjörnarna i Arktis är ett bra exempel på det senare. Jag ser ingen mening med det, och inte med livet i övrigt heller. Vi människor ska vara oändligt tacksamma över att dinosaurerna dog ut. Annars hade det nog inte funnits plats för oss på den här planeten.
Fin bild Björn. Nästan grafisk i sitt uttryck.

Ja du, det var svåra frågor! Nu börjar jag tänka djupt. Vad är meningen med att vi finns överhuvudtaget? Och resten av världen också? Fast finns gör den ju, och jag tror och hoppas att det finns mening med det. Vi får var och en hitta det som är meningsfullt för oss själva. Snygg grafisk bild förresten!
Hälsningar, Bjarne

Språket är förrädiskt, vi tror att alla ska förstå vad vi menar men så är det ju nästan aldrig. Ord kan ha helt olika betydelse ibland, andra gånger närliggande men ändå olika betydelser. Jag slutar aldrig att förundras över naturen - över skönheten, rikedomen, livskraften och det är ofta vad mina bilder handlar om. Så fjärran vore mig att anse att naturen är meningslös i den mening ni påpekar, den ger varje fall mitt liv så mycket mening att jag inte behöver fråga efter någon annan mening med livet.

Här har jag skrivit meningslös i betydelsen att naturen inte har någon avsikt med det den gör och det är som jag ser det. Att vi kan se en avsikt så här i backspegeln har mer med vårt behov att rationalisera och för att tro oss förstå. Vem förstår livet? Men det finns ngen planering, ingen uttänkt strategi, ingen medvetenhet (bortsett från ev Gud då), däremot finns massor av av oändligt smarta system som utvecklats under årbiljonernas lopp ändå, helt utan den den förhandsuttänkta strategin. Och min tanke var att ställa det lite i kontrast till oss människor som så gärna vill planera, agera, lägga upp planer och strategier. Mycket blir bäst om saker får bli som dom blir helt enkelt.

Fö kan jag inte förstå varför man skiljer på människan och naturen. Vi är väl en del av naturen, precis som aporna, björnarna, örnarna och bakterierna? Eller när blev vi uteslutna? Både björnarna, örnarna och bakterierna behöver också naturen, medan kanske naturen inte måste ha varje annan enskild art bortsett från människan heller.?

Tack för alla roliga, tänkvärda och uppmuntrande kommentarer!