Visst skall man visa rimlig respekt för andras kultur och värderingar. Vad jag inte riktigt förstår är varför de värderingar de flesta här har: yttrandefrihet, könens jämställdhet, ickevåld osv, inte verkar vara alls lika skyddsvärda som ett enstaka exemplar av en bok som finns i massupplaga världen över.

Att bränna en bok är alltid fel, och det har förvisso funnits farliga bokbål tidigare i vår historia. Men att en pajas med ett tiotal åskådare står och försöker få eld på en enda bok... Strunta i stollen och gå vidare!

Jag drar en helt annan slutsats. Konflikten mellan det sekulära samhället och religionen, särskilt gentemot Islam och muslimer (som trots allt utgör vad Islam är), måste trappas upp om vi ska ha en chans att få någon ordning. Den svenska religiösa friden grundar sig inte i allas historiska fredlighet eller snällhet gentemot statskyrkan eller kristendomen, i all sin pluralitet. Utan om en för sekularismen vunnen maktstrid, där statskyrkans makt och inflytande kringskurits till obefintlighet. Om aktioner som sågat den kristna läran genom 1900-talet istället blåst upp i politisk strid som slutat i en hädelselagstiftande vurm, där religionen givits särskilda privilegier som skyddar henne från kritik och cementerar hennes makt, hade situationen idag varit en annan.

Att backa för våldsutövare legitimerar våldet som politiskt medel. Att tro att de män, och ibland hela familjer, som deltar i stenkastning mot en statisk grupp poliser som skyddar en harmlös, men provokativ, demonstration skulle gå till ro om bara vi fått hädelselagstiftningen förstärkt är minst sagt naivt. Det kommer förstärka de element vi menar vill motarbeta. Budskapet borde istället vara att muslimer som kommer till Sverige måste finna sig i att deras religion kan kritiseras likt allting annat - även på klumpiga sätt. Likt i sin tur hur de, muslimerna, är fria att kritisera andras religioner och våra, värdlandet Sveriges, sätt att vara.

Mycket av våldsutövandet och hotet om våld från muslimskt håll hade kunnat bekämpas med större civil uppbackning tidigt. Författare, aktivister och konstnärer som varit kritiska till den blygsamma religionen som påstår sig vara inte bara den slutgiltiga, utan också det perfekta systemet för mänsklig organisering, mördas för sin hädelse - eller tvingas avskärma sig under konstant beskydd resten av livet. Trovärdiga hot som ger hämmande effekter på alla typer av kritik riktade muslimskt håll, dels genom att de offentliga aktörerna blir färre, men också genom att utgivare, museer och lokaluthyrare drar sig för att röra dessa radioaktiva kritiska röster i rädsla för sin egen säkerhet. Med större politisk ryggrad från demokratiska länder, mindre ömklig diplomati och större journalist- och skribentkårssolidaritet hade maktdynamiken varit åtminstone mindre hopplöst ojämn. Men istället har man försökt smickra sig genom dessa civilisationens väsenskonflikter, och permanentat den.

Våldet som religiös-politiskt maktmedel har redan dominerat i flera decennier. Att då också ge dessa våldsutövare ännu mer rätt, genom att begränsa demonstrationsrätten i Sverige, i rädsla över mer våld är ett recept för total, huvudlös kapitulation på sikt.

När det gäller lagen om hets mot folkgrupp så är det rimligt att ställa sig frågan varför den inte tillämpas på koranbränningarna. Det är det många som undrar.

Min slutsats är att Paludans koranbränningar är ett svårbedömt gränsfall och att de åklagare som bedömt saken kommit fram till att det inte är sannolikt att ett åtal skulle leda till en fällande dom. En av de frågor som åklagaren förmodligen har ställt sig är om en koranbränning utgör ett ”uttalande” eller ”meddelande” i lagens mening. Svaret är inte givet.

Jag säger inte emot argumenten om att det för många troende kan vara ytterst upprörande att en helig skrift bränns under offentliga och förnedrande former. Det är ett förkastligt agerande! Men jag frågar mig om det verkligen är ett tillräckligt starkt argument för att bötfälla eller skicka någon i fängelse. Jag har inget slutgiltigt svar på den frågan men jag lutar åt att den minst dåliga kompromissen är att de troende trots allt får stå ut med förödmjukelsen i allas vårt intresse av att ha en så generös och tydligt gränssnitt yttrandefrihet som möjligt.

Det är lätt att glömma bort alla mer eller mindre sekulära muslimer. Det finns rätt många, faktiskt så att de är i majoritet. Jag har glädjen att känna några av dem.
/Gunnar s

Ibland önskar man att det funnes några muslimer av olika trosdignitet här på FS :-)
Kanske kunde bidra…
/Gunnar S