PLAYGROUND

***

*

Utifrån Risingefälten dan före dan före doppareda´n

*

***

ROUTE 66 OCH FLATENBERG

***
Nej, inte den 400 mil långa 66:an från Chicago till Los Angeles, det här ett stopp på riksväg 66 som går från Västerås upp förbi Sälen och Norge, 34 mil ungefär. 66:an är den enda större väg som passerar Söderbärke. Igår, påväg hem från Hagge strax intill, blev det en liten solsnutt så jag var tvungen att stanna, alldeles strax efter Smedjebacken, Flatenberg heter det tror jag. I alla fall ligger Flatenbergs gamla hytta alldeles härinne. Och det är ju en trakt jag väldigt gärna visar bilder från, det är liksom hjärtat av Bergslagen, hjärtat i gamla Sverige, hjärtat i den ekonomi som gjort Sverige till vad det är, en modern industrination. Åren mellan säg 1650 och 1950, eller 1970 för att vara noga, är en svensk industriell guldålder. Eller järnålder då.  Det var skogen och malmen som skapade Sverige som nation vågar jag påstå. Järnet och stålet var hårdvaluta, giltig i alla världsdelar. Fortfarande spelar såväl skog som malm/järn stor roll i vår ekonomi, men inte tillnärmelsevis så stor som under guldåldern. Jag har faktisktt inte klart för mig vilken bransch som exportmässigt är viktigast idag. Musik kanske?

*

Alla tre bilderna är tagna från parkeringsplats på 66:an utanför Flatenberg, men jag gillar själv bilderna. Ljuset var fint och jag tycker bilderna säger något om den bergslagska landsbygden. Det är inte i första hand jordbruksgårdar vi ser utan gamla bergsmansgårdar, säkert kopplade till hyttan här. Det är inte heller den stora ödemarken, vildmarken, utan kulturbygden vi ser. Visst finns det tätorter alldeles i närheten, Smedjebacken, Ludvika, Fagersta och lite längre bort Borlänge och Falun, men det är långt till city, Operan och Dramaten. Jag valde att inte skära bort  vägen, 66:an, i bilderna, just här tycker jag den ska vara med

*

*

*

*

***

UNDETERMINED

***

*

Dimman kommer utöver Risingefälten

*

***

VADDÅ, KONTORSTID?

***

Stefan, som driver gården jag kallar Gården i bloggarna. I och jag träffade honom senast i går, på nyårsaftonen alltså. Jag ser honom nästan jämt när jag går förbi, oftast ute med djuren som vintertid måste ges foder rätt ofta. Djuren, det är uppåt 80 får, knappt 15 kor, ett par hästar, två grisar och ett par hundar. Oftast vinkar vi på håll, men då och då en pratstund. Han har liksom fullt upp, stängslen ska hållas i skick och lagården är stor. Han sköter gården själv. Och så jobbar han typ halvtid inne i stan, Ludvika......

*

*

*

***

URSÄKTA, EN TILL

***

Lika vackert som 2019 slutade började 2020. Från Korsheden idag 15:19

*

Från tomten, Korsheden

*

***