TILLBAKA FRÅN GYMMET

***

Annika och Vilma som varit på gymmet hade precis kommit innanför dörren och stack in huvudena i köket där jag satt med  99:an och 135:an i knät för att fota Lovisa som gjorde äppelkaka.. Vänta, ett ögonblick, sa jag som såg deras endorfinladdade ansiktsuttryck och knäppte några bilder. Mamma Annika hade fö varit i simhallen med Lovisa före gymbesöket så hon fick gott med motion. Nu har dom precis åkt hem efter en jättemysig helg.

*

*

***

FACES

***

Så tittade hon upp ett ögonblick. Hon stod vid köksbordet hemma hos oss på Pirvägen och gjorde äppelpaj. Jag satt vid andra änden av bordet med 99:an och 135:an. Hon är ju van och bryr sig inte, om inte jag säger något. Jag hade satt mig vid fönsteränden så jag hade ljuset bakom mig, dessutom var lampan över bordet tänd så det gav lite extra ljus. På så nära håll och med 135:an och bl 2.0 blir inte ens hela ögonfransen skarp. Bilderna är inte skärpta eftersom det är porträtt. I övrigt 1/320 s  och ISO 800, 1 000 resp 1 250

*

Vilma tittar spontant upp från äppelkaksjobbet ett ögonblick

*

Koncentrerad, helt i sitt eget här och nu

*

Här har jag bett henne titta på mig

*

***

HIGH KEY

***

Färg är mitt spontana förstahandsval  för dom flesta  av mina bilder. Just för porträtt blir det däremot ofta svartvitt. Som vanligt går jag mest på känsla. Ett försök till efteranalys skulle kunna vara att den stilisering svartvitt innebär gör att porträttbilden blir mindre av situationsbeskrivning och mer av - ja, porträtt kanske? Alltså en aning mer av den karaktärsbeskrivning som väl porträtt i bästa fall kan vara. En fundering bara. Jag kan också se att jag gärna gör porträttbilder av barn i svv high key. Jag är fascinerad av barns spontanitet och direkthet, där finns inga baktankar, inga strategier, inga manér. Lätt och ljust alltså..... 

*

Lovisa 10  Korsheden för nån vecka sen

*

***

FAMILJETRÄFFEN

***

Ingen familje-träff i Påsk!  Tur att vi har bilder att trösta oss med. Bilderna är från ett och samma tillfälle i juni 2017 hemma i Finspång. Fokus på barnbarnen förstås. Fast på sista bilden är dom inte med, inget av dom, bara vi vuxna, mer eller mindre i alla fall........

*

Här kommer Täbygänget, kusinerna från Göteborg kom dagen innan och väntar redan därinne, spännande

*

Vilma och kusinen Agnes får kontakt direkt i hallen

*

Undrar vad dom jämför eller tittar på

*

Vilmas lillasyster Lovisa ansluter

*

Agnes

*

Lovisa

*

Lovisa

*

Den gamla lådan med "utklädningskläder" åker snart fram. I tur och ordning från vänster Agnes 12, Vilma 9, Hilda 14, Elias och Lovisa båda 7

*

*

Vilma och Lovisa

*

*

Elias och Lovisa gillar att ses

*

Lovisa

*

I

*

Lovisa

*

"Kärnfamiljen"  Ingemor, Annika, Katarina, jag och Stefan

*

***

FÖR MYCKET BILDER - 1988

***

Det är alldeles för mycket bilder. Jag håller med, alldeles för mycket bilder, precis som så många säger. Fast jag talar om egna bilder, inte om Insta, FB och media. Jag har bilder överallt - svartvita negativalbum, pärmar med färgbilder, lådor med dia, och så förstås lite förstoringar här och där, kopierade på papper eller printade på papper. Lite av det riktigt gamla, svartvita har jag ju visat, mest för att jag själv har velat kolla vad jag har och då har det känts naturligt att också visa en del. Nu när Annika varit hemma dom senaste gångerna har hon plockat fram album med gamla färgbilder. Och jag som trott att jag sparat alla färgnegativ också fick en liten överraskning, dom har jag slängt! Hur många år jag sparade dom kommer jag inte ihåg, men många år var det. Men  tji fick jag. 

*

I alla fall har jag kollat lite i år 1988 och provat om det går att skanna industrikopierade 10x15-bilder. Det går ju men jag får ingen riktig ordning på färgerna och - det har ni aldrig hört från mig - jag verkar ha problem med skärpan! Antagligen är det medfött på något sätt. Å andra sidan vet jag ju att skärpan inte är allt.....

*

Stefan, då 17, hölls mkt nere i Apelviken i Varberg på somrarna där han diskade på restaurang på kvällarna för att ha råd  att vara där, han hyrde ett litet litet brädskjul nere vid stranden

*

Den sommaren var vi en vecka på Gotland. Vi den gången var I och jag, Annika 13 och Stefan 17. Storasyster Katarina 20 var i Australien och jobbade som au pair.Här är I och Annika och tittar på solnedgången. Och alldeles rätt gissat, jag jobbade på FFV Materialteknik

*

En av dom familjebilder jag tycker bäst om

*

Stefan

*

Jag och I (fotograf förstås Annika eller Stefan)

*

***