LANDSKAP - FÖRSÖK

***

Samtidigt som jag ser att mina bilder är bra mycket "bättre" (nu är jag där igen, typ bra - dåligt) än för bara några år sen börjar jag inse hur svårt det är att få till bilder som stämmer med min känsla fullt ut. Ganska ofta väljer jag svartvitt, ibland för att det tilltalar mig mer i aktuell bild men ganska ofta också därför att färg är för svårt - jag får helt enkelt inte till det med färg också. Förutom kontrast och exponering och det som gäller svartvitt ska färgtemperatur och färgmättnad och lite till stämma. Och bara att välja kontrast tycker jag är svårt i färgbilder.

*

Ska jag vara ärlig har jag ingen säker känsla för komposition heller, i varje fall inte innan bilden är tagen. Efteråt, när jag sitter vid datorn och tittar, tror jag mig ha hyfsad känsla för vad som funkar, men jag har otroligt svårt att göra en bild. Igår eftermiddag gjorde jag en tur till Roxen och ljuset på seneftermiddagen kändes riktigt fint. Jag tillbringade någon timme eller två med att försöka göra några bilder så som jag ville ha dom vid strandkanten och det blir skapligt men inte så som jag vill ha dom. Och eftersom jag inte ser direkt när jag fotar vilket som verkligen funkar har jag med mig typ 100 bilder hem på ungefär samma motiv. Här kommer några med lite funderingar, alla tagna med 99:an, vidvinkelzoomen, stativ och lågt ISO, 80 eller 100.

*

Första är jag mest nöjd med, i varje fall med ljus, färg och kontrast. Däremot ser jag ju att den skulle varit helt utan förgrund, den där spretiga kvisten förstör bara den ro som annars funnits i bilden

*

I nästa har jag istället en tall. Här var det det annalkande regnet jag ville ha med och det är ok men tallarna.....Ganska rörigt skulle jag vilja säga, dessutom lite turistbroschyraktig förgrund as such.

*

Det finns gott om jättestora ekar i området. Kan en maffig ekgren som sträcker sig ut över vattnet göra sig bättre? Svaret är uppenbart nej, definitivt inte med den där pinnen nästan längst ut som sticker rakt ner.

*

Istället för att fokusera söderut mot sjön tittar jag nu istället västerut utefter norra stranden och mot solen som lyser igenom molnen. Här blev eken, vassen och vattenblänket riktigt bra, men vad i herrans namn har dom där tre småträden där till vänster att göra? Och dom såg jag faktiskt redan före exponeringen att dom inte alls skulle vara med men ingen såg hade jag med och inte hittade jag något annat sätt att bli kvitt dom heller

*

I alla fall inte om jag skulle ha ekstammen med. Här har jag gått förbi ekstammen och slipper dom där taniga slanorna men då får jag inte heller känslan den där riktigt mäktiga ekstammen ger mig

*

Nytt försök från samma ställe men mer ut mot sjön igen och, nja....Rätt spretigt intryck.

*

Den här blev västerut istället, inte heltokig faktisk och ett annat ljus såklart eftersom det är åt ett annat håll.

*

Lite mer upp mot land kanske?

*

Det var när jag gick upp mot vägen igen härifrån jag såg att vägen vid låg vinkel blev ett streck mot den mörka skogen bakom och såg för en gångs skull för mig hur bilden skulle kunna se ut, den jag visade igår med träningscyklisten. Därför stannade jag och fotade ett antal bilar på lagom lång tid för att få lite suddighet, personbilar i olika färger, en timmerbil, cyklist hade jag inte ens tänkt på men det kom en sån.

***

LÄRKMORGON

***

Grusvägen

Fälten

Vinden

Himlen

Solen

Drillarna

Grusvägen

Skogsbrynet

Hackspetten

Trädkronorna

Sittstenen

Tranropen

Solvärmen

Tystnaden

*

*

***

LANDSVÄGSTRÄNING

***

***

FS-BLOGGAR PÅ GOTT OCH ONT

***

I snart tre år har jag haft stor glädje av FS-bloggen. Men allt oftare börjar jag känna mig otillfredsställd när jag är/ varit härinne.  Det finns självklart en del jag inte är så förtjust i och enkelt vore det att peka ut sånt jag inte gillar och skylla min otillfredsställelse på det. Men så mycket har jag lärt om mig själv att jag vet att känslan oftast beror på att jag är missnöjd med mig själv på något sätt. Med det jag gör, eller med vad jag vill. Eller kanske att jag inte vet vad jag vill, eller är tydlig med det?

*

Oavsett hur det är känner jag att jag behöver deklarera var jag står, inte minst för mig själv. Och jag börjar gärna med temat bra och dåliga bilder, upphov till eviga diskussioner. För mig är det enkelt, det finns inga dåliga bilder. Däremot finns det massor av bilder jag inte gillar och ännu flera bilder som inte intresserar mig. Och en del jag gillar och tycker om såklart.

*

Alla bilder som medvetet visas någonstans finns i något sammanhang. Fotografen har haft ett skäl för bilden, uttalat eller underförstått, eller undermedvetet. Något har ju triggat fotografen att ta bilden. Och något har ju gjort att bilden visas upp, medvetet visas upp, tex här på bloggen. Bilder är subjektiva, liksom vad vi tycker om dom. Så har jag blivit alltmer klar över hur mycket känslan för en bild eller budskapet jag får av bilden betyder för mig. Det är 100 % subjektivt men ändå det helt avgörande om jag vill ge en bild uppmärksamhet eller inte. Det slår mig hur lite uppmärksamhet vi ägnar det - känslan, budskapet - och hur mycket uppmärksamhet vi ger det mindre betydelsefulla, tekniken och kompositionen.

*

På nå´t sätt är det symptomatiskt att vi har fototävlingar. Tänk att bli bäst, komma på första plats, eller få femtio poäng! Jag är bättre än du! Varför har vi inte konsttävlingar? Hur är det, vem är bäst, Leonardo da Vinci eller van Gogh? Eller Picasso rentav? Vem är värd 50 och vem får nöja sig med 30 eller 10?

*

Utställningar är fint. Och samtal kring bilderna likaså, vill ha mer av det i FS. Och framförallt  fler frågor. Vad menar du egentligen? Varför har du gjort så? Det gäller mig också, jag inser att jag ofta både skrivit och kommenterat lite för lättvindigt, utan att tänka efter vad jag gör eller verkligen känner. Ja, just känner. Om jag inte själv vet vad jag känner, vad ska jag då skriva? Fina bilder?

*

Förstå mig rätt nu, jag fattar också, det finns många bloggar där budskapet eller syftet är uppenbart. Bilderna på barnbarnen, semesterresan, vardagstillvaron eller............. Såklart behöver varken jag eller andra alltid djuploda med känslor och outtalade syften. Men till och med där finns bilder att fundera kring och fråga kring.

Alltså, mer samtal, mer dialog och mer frågor, färre omdömen bra - dåligt!

Få se om jag kan bättra mig själv lite till att börja med.

*

*

***

MITT ANDRA HEM

***

Så länge jag minns har det här varit mitt andra hem. På väg. Bort eller hem. Glad eller ledsen. Hoppfull eller uppgiven. Alltid med en intensiv känsla för allt som finns, storstad eller landsbygd, en häftig lastbil eller solfläckar över ett fält, kölddimma eller solgass. Och även om jag trivs ensam tycker jag också om att möta alla människor på min väg. Ett överslag säger mig att det borde blivit runt en kvarts miljon mil de senaste 50 åren. Och fortfarande, varje gång jag sätter mig i bilen är frihetskänslan lika stark, och äventyret finns där, alltid.

*

Fota när jag kör? Det händer. Kameran ligger färdiginställd med vidaste vidvinkeln, jag varken tittar i sökaren eller på displayen, en snabbtitt på mobilen tar mer uppmärksamhet, trycker av "på måfå" ungefär åt rätt håll.

*

Har valt att göra bilderna dramatiska, först en vända i Efex HDR (från en bild), därefter Silver Efex. Ibland känns livet dramatiskt, det är dramatiskt. Ösregn som växlar med stark sol, starka kontraster som det är. Sista bilen var med redan igår.

*

*

*

*

*

*

***