VÄGARNA

***

Dom bara finns där, vägarna. Som en självklarhet liksom. Lite hör dom talas om sig, i varje fall dom som inte är Europavägar, motorvägar eller 5-filiga infartsleder. Jag menar alla dom där små vägarna som finns som ett finmaskigt nät över hela landet. Grus för det mesta, även om några med tiden asfalterats. Ju mindre väg, desto roligare att ta sig fram på den, desto mer att se. Just nu är dom dessutom vackrare än nånsin, kantade av blommor som vilken trädgårdsmästare som helst skulle vara stolt över att ha odlat fram. 

*

Förstora!

Saxevägen, den klassiska grusvägen, kantad av hagar, ängar, gårdar och djur och meterhöga drivor av blommor

*

"Sista" delen av Saxevägen, strax före Spången, eller som här, strax efter Spången

*

Utanför Vad, länsväg 739 mellan Söderbärke och Fagersta idag

*

Alldeles utan för Vad, länsväg 739 mellan Söderbärke och Vad

*

***

DRÖMMEN OM SOMMAREN

***

 Alla har vi väl våra sommardrömmar? Drömmen om den fulländade sommaren, sommaren då solen och vindarna, kärleken och glädjen flödar över oss i fulla mått, sommaren då ljuset fyller rymderna med strålglans och marken med smultron och blåbär och gör vattnet i badtjärnarna varmt och behagligt. Och sommarkvällarna fylls av skratt och av närhet och dom blekblåa sommarhimlarna inte ger vemod utan bara fyller hjärtat med glädjen över att vara.

*

Förstora!

*

***

JAG HAR SETT DEN!

***

Rördrommen alltså. Åtminstone tror jag det. Några bilder blev det dock inte, I och jag tog en förmiddagspromenad och på satt 16-35. Hundra säker är jag förstås inte, men ganska. Vi hade precis hunnit ner till spången med våtmarken innanför när I pekade på en stor fågel längst bort. Den flög strax ovanför vattenytan, en stor gråbrun fågel  som flög med långsamma vingslag och jag funderade på om det var en rovfågel eller något annat när det slog mig att det nog var rördrommen. Den slog sig ner efter sådär hundra meter och jag uppfattade att den fortfarande var i våtmarksområdet, den flög parallellt med bortre kanten.

*

OK, det är ju inte säkert, men har jag förstått rätt så är en flygande rördrom rätt lik en stor rovfågel. Och sättet att flyga strax över vattenytan och sedan gå ner igen får mig att tro på rördrom. Men inget bevis.

*

Bilden här nedan är från ett annat tillfälle, också från spången men ut mot Barken. Och fåglarna här - är väl storskrake?

*

*

***

KVÄLLSLJUSET

***

*

Aspdungen på lilla vägen bort mot Västerbyhytta

*

***

SVERIGE

***

Javisst, det är ju det här som är Sverige, det egentliga Sverige. I alla fall det ursprungliga Sverige. Inga flådiga 10-15  MSEK-villor, inga superkulturella museer, inga köpcenter, inga designade städer, inga takvåningar, inga bussar var 15:e minut, inga arenor, inga boxningslokaler, inga TV-reportage, inga turisthorder, inga stylade människor, inga avenyer att styla på, inga innefik, inga parker, inga......You name it. Men det finns kor och grisar, rätt mkt får också. Och lagårdar och uthus. Och en del skog, liksom kalhyggen, rätt mycket ängar och en och annan åker. Bara vanlig landsbygd helt enkelt. För övrigt har kiosken i Söderbärke slagit igen, men ICA-affären är kvar.

*

Överdrift? Nja, egentligen inte. Gapet mellan stan och landet tycker jag växer hela tiden.  Och det här skriver jag därför att 90 % av SAMTALET handlar om stan, vare sig vi pratar media, politik, miljö, ekonomi eller kultur. Eller fotografi för den delen. Vaddå gatufotografi, det finns inga gator, däremot en landsväg. En. Det är stan som gäller. För typ 100 år sen var det tvärtom. Om jag är emot utvecklingen, bakåtsträvare? Nej, inte alls. Men jag tycker ointresset för landsbygden och fortfarande kanske 20 % av befolkningen är påfallande. Och jag anar ju några av skälen till varför Sverigedemokraterna ligger på nästan 20% och tidvis är näst största parti. Dom får dock inte min röst. 

*

Svensk landsbygd, fotad på måfå och utan någon särskild koppling  till det jag skriver om.

*

***