SKYMNINGSLANDSKAP

***

***

LJUSET OCH TYSTNADEN

***

Ljuset och tystnaden är det jag uppskattar mest häruppe i Korsheden. Tystnaden, som är så påtaglig, gör att det är lättare att se ljuset och lättare att uppfatta mig själv som en del av tillvaron, som en integrerad del av helheten och då sprider sig också ett lugn i kropp och själ. Runt om finns skog, men inte alldeles tätt inpå, allrahelst som vi i vintras fick en ny öppning i skogen i sydväst

*

*

Och även mulna dagar finns ett ljus över ängen ner mot ladan

*

Och rakt i väster finns en öppning som ofta har det där speciella ljuset på kvällen

*

Hälsningar från Korsheden

***

I LUDVIKA VET MAN ALDRIG VEM MAN TRÄFFAR....

***

Tänk att en dag med heldagsregn kan bli så bra! Jag tänker på gårdagen förstås. På eftermiddagen kom Marianne BR här på FS över  till Korsheden med Ulf och Freyr. Dom bor ju i Fagersta och det är kanske 15 km bort och vi hade talat om att träffas live nån gång och igår blev det alltså av. En hel del fotoprat förstås men ännu mer av annat, minst lika intressant.

*

Så småningom åkte dom till sitt och jag fortsatte med mitt några timmar medan regnet ihärdigt fortsatte att skvala. Framåt 6 kände jag att jag behövde komma ut för lite frisk luft, regn eller inte.  Leriga som landortsvägarna och skogsstigarna blir efter mkt regn fick jag för mig att åka in till Ludvika. Sagt och gjort, på  med regnjacka och och skogsbyxorna och lilla kameran, A7S:en, som får plats innanför regnjackan. Parkering på Engelbreksgatan, och regnade gjorde det...

*

Bra tänkte jag att jag tog lilla kameran, det är ju halvmörkt redan och ställde ISO på 640, det blir bra. Alla gatubilderna här har alltså ISO 640

*

Via Carlavägen (som jag bott på) upp till Storgatan och så ner mot ABB-hållet. Så många meter hade jag inte kommit innan jag fick syn på den, limon, den stod nere i Hendebergshörnan.  Kanske var den inte längre än andra limousiner men ni vet, Ludvika är en liten stad, den kändes STOR. Såklart blev det några bilder, när jag kom närmare gick jag ner på knä för att den skulle kännas ännu större

*

Ännu lite närmare så öppnas en av bakdörrarna och jag tänkte, kanske gillar dom inte att bli fotade....

*

Men det var ett glatt ansikte som tittade ut..."gillar du bilen, vad fotar du för nåt, vill du ha en öl förresten?" Så var samtalet i gång och  jag började med att säga ja till ölen och dom lämnade plats så jag kom in

*

Kanske var dom fem killar, städat och lugnt men alla med en öl förstås. Och härinne räckte inte ISO 640 på långa vägar, näst intill nermörkt som det var därinne. Jag drog upp kameran till ISO 32000 och tänkte att med en A7S måste det gå att fota inne i bilen också. Kan bara säga att det var bra mkt mörkare inne i bilen än bilderna visar, jag har gjort bilderna mkt ljusare än det var för att ni ska se nå´t. Det var långt under läsljus därinne.

*

Och här fanns det resurser såklart så....

*

... det dröjde inte värst länge förrän jag satt där med en öl också....

*

...och tråkigt hade vi inte

*

Så småningom kom där ytterligare ett par grabbar som dom väntat på. Nu skulle dom vidare och ville gärna ha med mig men här tyckte jag det var lagom så jag klev ut. Tjejen som körde bilen hade också gått ut så självklart ville jag ha en bild också  på henne och jag ser nu i efterhand på metadata att jag dragit upp ISO till 51200 så det är vad jag har på denna bild

*

Jag tackar för ölen och mig och drar vidare i ösregnet....

*

***

SKOGSBRANDEN - ETT ÅR SENARE

***

Igår gjorde jag , faktiskt för första gången, en tur in i det område som eldhärjades av den stora skogsbranden förra sommaren, för snart ett år sen. Från Norberg mot Sala, därefter västerut på vägen mot Ängelsberg och Wirsbo. Det är väl inte mer än två mil drygt från Korsheden men det har ändå inte blivit av.

*

Trots att jag bara passerade den norra delen av brandområdet är det svårt att inte ta intryck av hur stora ytor det gäller. Och vilka mängder av skog som brunnit. Men också av de mängder nedtagen skog som lagts upp i väntan på att tas om hand. Hur detta virke ska användas vet jag inte, knappast fullgott virke för att sågas upp men antagligen ok för pappersmassa - säkert någon som vet här på bloggen. 

*

*

Hela området med steniga öppna ytor utan skog känns starkt ödesmättade, och även om enstaka partierna med brända stammar står vackert i profil mot eftermiddagshimlen som förebådar dagens regn ger det mig en stämning av holocaust och förintelse. En bitande kall vind häruppe på höjderna bidrar till känslan.

*

*

Den känslan bara förstärks när jag är där av den bleka månen som utan att sprida egen värme snart kastar sitt ljus över den förbrända marken och de svarta stammarna

*

*

Så när jag efter kanske en halvmil åter ser den ljusgröna björkskogen på andra sidan sjön känns det riktigt bra

*

***

LUDVIKA - VÄSMAN - KVÄLLSSOL

***

Sist jag var häruppe i Korsheden, för tre veckor sen, hade jag tänkt ta fram gräsklipparen (en åkgräsklippare, det är många  m2) för första gången efter vintern. Den startade snällt på kanske andra försöket, och jag körde ut den ur ladan. Men efter en stund kom det mest svarta rökmoln  var tionde sekund. Ok, olja i bensinen i bensinen kanske? Jodå, det var det, tappade ur och hällde i ny - lika illa. Alltså lånade jag ett släp och körde den till service i Fagersta. Men min gräsklippare visade sig inte vara den enda dom fått in. Två veckor kunde jag räkna med. Alltså ingen gräsklippning det besöket.

*

Nu är jag här igen och efter att ha hämtat gräsklipparen har jag ägnat en god del av dom första dagarna åt att klippa, räfsa, klippa igen och räfsa igen. Jag är egentligen inte så noga men när gräset är tre-fyra dm högt ligger det gräs i drivor och det går inte att låta bli att räfsa. Så lite trimmerkörning...

*

Och vad har detta med bloggen att göra? Det kan man fråga sig! Mest för att visa att jag inte bara håller på med kameran! Men igår var det fint hela dagen och när klockan var halv åtta på kvällen och solen inte visade nån tendens att gå och lägga sig än på ett tag var det dags för en tur. Gissa vart? Jo, Grangärde såklart, mitt favo-område. Men den här gången hittade jag inte så mkt förrän på hemvägen. Faktiskt på flera ställen, tex myggbilderna i förra bloggen Säsongen har börjat. Och här kommer en andra bild från samma tur, de stora Ludvikaindustrierna i kvällsljus

*

Egentligen ligger stan väldigt vackert vid Väsman som är en inte alltför liten sjö. Men som så många andra orter började samhället växa med industrierna och järnvägen hade en knutpunkt i Ludvika innan samhället hade börjat ta form, alltså hamnade både järnvägen och industrierna där det var enklast och naturligast - vid Väsmans strand. År 1900 bildades Elektriska AB Magnet, sedermera ASEA, sedermera ABB. Järnvägen fanns redan, det fanns många aktiva gruvor i omgivningarna - Grängesberg, Håksberg, Blötberget och lite längre bort Yxsjöberg (först koppar, senare Sveriges enda wolframgruva), och.... Ludvika hade inga egna gruvor men låg mitt i Bergslagen och var omgivet av gruvor. Och där någonstans i början av 1900-talet började Ludvika som ort växa till och fick stadsprivilegier 1919 om jag kommer ihåg rätt. Så själva stan hamnade bakom järnvägsstationen och industrierna, från Väsman sett.

*

Och nu kom jag från Grangärde dvs norrifrån och fick en glimt av  Ludvikaindustrierna i det sena kvällsljuset. Fanns inte möjligheter att parkera utan det blev en snabb bild när jag stannade och vevade ner fönstret mitt på vägen där det fanns en glugg mellan träden

*

***