... in the Eye of the Beholder
En monokrom solnedgång.
Ja, så djärv tänker jag vara idag och du får gärna säga vad du tycker om det.
Ha det gott ute i det gråa!
Solsidan.
Motsatta sidan på samma ö.
Minst en vecka, så är jag lycklig!
Vissa saker här i livet blir som ett gift. Visst, kaffe och choklad i alla ära men det finns annat också som gör livet värt att leva. När det börjar bli varmt och dagens timmar allt fler så längtar jag ut till havsbandet. Visserligen kan jag lätt besöka det över en helg eller så, till och med över dagen om jag vill. Men känslan av att veta att nu styr vi dit vi har lust och återvänder när maten tagit slut är grejjen. Nääe, nu skarvade jag lite, sorry. För tar maten slut är det inge kul att ha med mig. Därför är jag en hejjare på att planera, jag gillar inte alls att vara hungrig eller behöva frysa för den delen. Långa listor gör jag minitiuöst, från kryddor över gaffatejp till varma sockor. Jag har även full koll på var det finns affärer att paddla förbi för att få tag på färskvaror och de brukar vi alltid utnyttja.
Veckan innan avfärd har jag svårt att njuta av annat eller göra nåt roligt, än mindre vara social. Allt är ju bara en transportsträcka till dess att jag äntligen får vara där långt ute och ta in tystnaden, vinden och havsbruset. Jag går i mina egna tankar och betar av allt som ska fixas innan. Väl tillbaka i land brukar jag komma avstressad och kan se det goda i de små vardagliga tingen och lyssna tålmodigt till andra och vara social igen.
Årets paddeltur gick österut med start på Yxlan. Mycket lite fritidsbåtar var ute då skolorna precis börjat och vädret kanske spelade med lite. Sommaren var ju inte den varmaste. Men vad gör det, jag hade min sovsäck med komfortgrader ner till -30 som även skulle platsa på en tur till nordpolen. Som madrass har jag även ett liggunderlag deluxe med isolerande dun i, mjuk och varm. Allt införskaffat efter en vandring på Sörmlandsleden, även det en ovanligt kall och regnig sommar.
1. Vi startade hos mina vänner en sen eftermiddag med kursen satt mot Svartlöga. Snart gick vi i land på en fin liten ö inte längre bort än att skratten från en kräftskiva på Blidö hördes i natten.
2. En kväll i guldgula nyanser.
Dag 2 fortsatte vi till norra Svartlöga där vi tog en promenad ner till den mysiga byn i södra delen av ön. Sedan paddlade vi vidare till Rödlöga och kom i land en timme efter det att Rödlögaboden hade stängt för dagen, även cafét hade hunnit stänga. Vi bestämde oss för att ta första bästa ställe att övernatta på och hittade snart en fin plats i lä på en ö straxt intill.
3. Några av bodarna i hamnen på Svartlöga med blick söderut.
4. Svartlögas största korsning med byns anslagstavla.
Dag 3 var inte mycket varmare eller soligare. Vi bestämde oss för att ta en lugn dag på Rödlöga och invänta bättre väder för att se vilket håll vi skulle fortsätta åt. Det blev en dag med promenader på öns alla stigar och läsning på klipporna. Två extra böcker inhandlades i boklådan ā 20 kr innan vi satte oss på cafét och drack ett underbart gott kaffe med godsaker till. Eller kanske är det så att det alltid smakar bättre ute? Njae, tror inte det, mina smaklökar är väl utvecklade och är mycket selektiva påstår vissa. Kaffet fick 5 stjärnor av 5 möjliga!
5. En liten nyfiken vän som sprang runt på klipporna och hade fått tag på en del av en rökt fisk som han tog med sig under stenarna i små portioner.
6. En av alla små idyller på Rödlöga.
7. Vid badklipporna på Rödlöga.
Tack för idag, fortsättningen österut följer i nästa inlägg!
För 4 månader sedan visade kompassen sydost.
Höjdpunkten för sommaren är en veckas paddling i Stockholms skärgård som börjar bli en tradition. I år tog vi kurs mot Bullerön och vi lyckades pricka in årets åskväder. Vi hade åskmoln som oroväckande förföljde oss på vår tur och det blåste hårt. Det blixtrade inåt land (och även lite utåt havs) och några nätter hällde det ner. Vi lyckades hålla oss torra och bestämt var att vi skulle söderut för vindarna skulle ju vända, så småningom, och ge oss behaglig paddling hemåt. Det var bara att köra silvertejp på händerna och bita ihop. :-) Ibland känner man sig rätt liten i moder jords härliga natur!
Österut från Möjaskärgårn
Sandhamn i sikte
Lilla paradiset Bullerön
På vägen norrut igen hittade vi ett nytt litet paradis ett "stenkast" från Sandhamn. Försökte mig på lite nattbilder utan stativ. :-)
Tack för att du tittade in och ha en trevlig helg!
Om du får välja och tycka till, svartvitt eller färg?
Kom igen nu, välj!
Eller kanske vill du föreslå något helt annat?

























