Klick i Ord och Bild

Att Flyga är Att Leva...

Ja, så är det faktiskt! Att flyga va min dröm och än idag kan jag bli lite smått lyrisk över flyg.  Det hela började när jag va sådär 14 år. Jag ville bli pilot. På den tiden fanns två vägval, Flygvapnet eller privatutbildning i USA. Jag valde Flygvapnet.

Men det gick inget bra :(  Första gången jag sökte in va jag drygt 16 år. Omyndig och därför behövde jag mina föräldrars underskrift, och min mor va inte glad. Men jag stod på mig.... ansökte och åkte iväg för test. Som jag missade :(   Jag va en ledsen gosse.....  Men, flyga ville jag så, jag tor segelflygcertifikat istället. Rätt fint det också, att sväva omkring med vindarna, termik. Men det kan jag kanske berätta mer om senare.

Men jag segelflög och va fortfarande sugen på Jet, fart och efterbrännkammare....  1977, ryckte jag in för min millitärtjänsgöring. Var? Kungliga Krigsflygskolan (F5) i Ljungbyhed.  :) Vad härligt, tänk att få komma mitt in i min dröm. Men det va ju som värnpliktig, "Räddningsman". Men flygsuget fanns ju kvar och det hade gått de två år som skulle gå mellan ansökningar. Så, jag sökte igen...

Upp till Stockholm igen, tester, praktiska, fysiska, teoretiska..... Och det gick, nästan...... :(  Jag va nära, riktigt nära nära..... Men icke. I besvikelse tog jag en promenad från Gärdet där testerna gjordes, ner till Gröna Lund. Lite kul kunde man kanske ha. Det visade sig att Sven-Bertil Taube uppträdde.... Och några timmar senare gick tåget till Skåne.... och tillbaka till Ljungbyhed.

Och ja, där slutade min karriär som inte blev av  :(  För man började ju bli gammal. Jag hade fyllt 18, behövde vänta två år till nästa ansökan och när flygutbildningen började fick man inte ha fyllt 21 år.  Hmmm, surt, att va för gammal när man va 21...  Nåja, jag fick ju ett år på F5, och kunde fotografera som här Team 60, som är Sveriges uppvisninigsgrupp. Vid varje träning (dagligen) så hade vi förhöjd beredskap.

Och det va säkert bra, för det går ju fort som här ovan. Det är inte många hundradelar tillgodo när de möts. Och skevar de inte så......   Och vad gäller karriär, så fick jag ju en annan och det va kanske bra det. Men en sak är säker.....

Att Flyga är Att Leva!!  :)   //Peter-L

Dela:

En så'n Djävul...

Hej igen, skrev ju härom dagen att jag var inne i stan. Lite tid över, fotosugen.  Först hamnade jag mitt i samlingen till en Firmafest. Och sedan..... med ett himla liv, dök det upp en riktig djävul!! Vilken typ...... :-)

Plötsligt, så var han bara där, med sina röda horn, sin gigantiska trumma som lät lika gigantiskt över hela Gamla stan....  Uppståndelsen var total och många ville såklart plåta.  Frågan är dock hur lycklig gatumusikerna var? Först denna man som fick "njuta" av bom bom bom rakt bakom skallen, samtidigt som han försökte tjäna sitt levebröd.

Ja, jag tror att han tyckte det var kul, lagom kul.  För gesten säger väl allt....... "roligt när du kom, roligare när du gick, din djävul..."  :-)

Äntligen kunde han spela vidare. Djävulen drog iväg till nästa landmärke och musikant. Och det var ju kul, till en början........  Vem överraskade vem? 

Men så....... ja, man kan ju tröttna på en sådan Djävul. Fiolen hade ju ingen chans.... bom bom bom mot den "lilla stråken".....  Så, "håll käften"....... 

Men ni vet, slutet gott, allting gott....... Vänner..... :-)

En händelserik och spännande timme i Gamla stan!! Du som var uppmärksam, såg säkert att det var en filminspelning. Det filmteamet uppenbarligen inte visste och hade planerat in var just, gautmusikanterna. 

Önskar dig en Djävulusiskt trevlig helg, bom bom bom... :-)   /Peter-L

Dela: