"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Fest i dagarna tre.

Vår kära dotter har fyllt tre år i veckan som gick. Jag har ingen aning om hur det är möjligt - någon måste ha fifflat med tiden eller så kanske vi hamnat i nåt kosmiskt maskhål, vad vet jag - men hon säger själv att hon är tre år nu och då får jag väl tro henne.

Som så ofta när det kommer till firande av något i den här familjen verkar det omöjligt att inskränka festligheterna till bara en dag. Den här gången har vi firat i tre dagar - ja, fyra egentligen om man räknar med fikat med Maria och Ola, nu på eftermiddagen idag. 

Vi började redan dagen innan Junies födelsedag, eftersom Micke och Jenny inte hade möjlighet att komma någon annan gång. Vi hade en mysig stund i trädgården, när alla hunnit hem från sina jobb.

På torsdag (när Junie fyllde år på riktigt) började jag jobba tidigt, så det blev att ställa väckarklockan på okristlig tid för att hinna upp och gratulera det sömniga födelsedags barnet. Av farmor och farfar fick hon nytt Duplo-lego och av oss fick hon en alldeles egen studsmatta. Den riktiga och levande kaninen hon hade önskat lyste dock med sin frånvaro, men som tur var verkade den fullständigt bortglömd av jubilaren.

På eftermiddagen hade vi kalas tillsammans med mormor och morfar ute i trädgården. 

På kvällen hade vi en mycket nöjd dotter, som värmde våra hjärtan när det var dags att gå och lägga sig, genom att säga:

"Tack mamma! Tack så mycket för födelsedagen. Tack för den fina tårtan!"

På lördag fick Junie så ha sitt efterlängtade barnkalas. Hade hon fått bestämma hade gästerna antagligen varit fler än på vårat bröllop, men det fick hon inte. Dessvärre fick hon finna sig i att de besynnerliga föräldrarna hade kommit på den förkastliga idén att "om man fyller tre år, så får man bjuda tre kompisar."

Ja, ja, inget annat att göra då. 

Några dagar tidigare cyklade Junie målmedvetet runt till tre vänner, på sin trehjuling, med inbjudningskort i en Kånken ryggsäck. Nu dök de upp en efter den andra. Först kom Elis, sedan Alicia och till sist Anton. 

Junie fick jätte fina presenter och sedan var det dags att fika. Efter fikat lekte de fyra vännerna ända tills de (och jag) var helt slut och det var dags att äta middag.

En klassisk fiskedamm hann vi också med under kalaset, men Junie skrattade på kvällen och konstaterade att; "Det var ju inga fiskar mamma! Det var påsar!"

/Jonas 

Dela: