"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Exakt på dagen.

Idag gjorde jag och Sonja något roligt. Vi återskapade ett fotografi, som vi tog av Junie en vecka innan hon blev tre månader. Den här gången var det Mie som var modell och det som är så spännande är att de är på dagen lika gamla på bilderna. Så lika, men ändå så olika. 

/Jonas

Dela:

Hur är det möjligt?

Hur är det möjligt att man kan längta så mycket efter någon som man aldrig har träffat?

Ofta på kvällarna när Sonja har somnat ligger jag vaken, med en hand vilandes på hennes mage och känner hur det rör sig där inne. Nästan alltid överrumplas jag av varma känslor av tacksamhet, som blandas med förväntningar, drömmar och nervositet.

Huvudet fylls av frågor och jag undrar vem det är som är växer inne i magen. Vad är det för en person som snart kommer ut? Hur kommer livet att se ut när vi blir tre i familjen? Kommer allt att gå bra? Hur blir vi som föräldrar? Det finns ingen hejd på tankarna, när jag ligger där i mörkret och hör Sonjas lugna andhämtning intill.

Jag tänker på min egen barndom och hur jag minns mina föräldrar och hur de gjorde - allt sånt känns plötsligt så viktigt just nu. Jag känner mig tacksam över att jag och Sonja har de föräldrar vi har. Bättre förebilder kan vi inte ha.

Jag längtar nu - det gör jag - och jag är lycklig och förväntasfull, men samtidigt är jag också väldigt nervös. Jag hoppas att jag kan vara allt det jag önskar vara för Sonja den här sista tiden och under förlossningen - men det tror jag att jag kan. Jag hoppas också att jag kan bli en bra pappa - men det tror jag också att jag kan.

/Jonas

Dela: