"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Dag 2

Onsdag 2011-11-23

Junie och Sonja kliver upp tidigt. Jag och Mie ligger kvar och myser i hotellsängen och somnar snart om igen, medan Junie och Sonja tar ett bad.  När alla sedan är vakna och klara äter vi en kaosartad frukost på hotellet. Frukostbuffén var bra, men barnen får inte många rätt den här morgonen.

När vi lugnat ner oss och tagit oss ut från hotellet, utan mer drama, tar vi oss till Placa de Catalunya. Junie hittar en lite kille i samma ålder som hon själv och tillsammans roar de sig med att jaga duvor på torget.

När Junie skrämt klart duvor gick vi ner efter La Rambla i solskenet och köpte glass. Det var egentligen Junie som skulle äta, men det slutade med att vi delade allihop.

Vi förstod att La Rambla, med sina turistfällor, inte skulle erbjuda något prisvärt eller gott till lunch. Istället vek vi av längs en av sidogatorna, för att hitta någon mysig restaurang. Tyvärr tog vi av åt fel håll och hamnade i El Raval, som tydligen är minst lika känt om inte mer för sitt nattliv, prostituerade och en och annan drugdealer, som det är för sina restauranger. För utvalda mammor, som sätter kaffet i halsen just nu, när de läser, vill jag lugna med att vi var där mitt på dagen och vårt enda problem var att hitta en bra restaurang. Till slut ät vi en okej Paella på en okej restaurang.

Efter lunchen fortsatte hela vägen ner för La Rambla till hamnen. Väl där upptäckte vi att gatan fortsatte i form av en snygg gångbro ut till piren. Där ute låg ett köpcenter som hette Maremàgnum . Sonja gillar ju av någon outgrundad anledning köpcenter, så vi gick genom det för att ta oss till L’Aquàrium, som var det egentliga målet. Vi hade förberett Junie på att hon skulle få se riktiga hajar och hon blev inte besviken, när vi gick genom den långa undervattens tunnel i plexiglas, med hajar simmandes både på sidorna och över oss. När hon sedan fick syn på några dykare, som rengjorde ovannämnda glas och de dessutom vinkade åt henne, var hennes dag gjord.

Efter det uppskattade besöket på akvariet gick vi vidare till La Ribera, en del av gamla stan, för att jag ville ta en titt på en känd katalansk, kyrka i typisk gotisk stil. Den skulle enligt guideboken vara något verkligt speciellt. Tyvärr glömde boken nämna att kyrkan tydligen tar siesta mitt på dagen. Den var väldigt stängd, trots att jag kollade från alla väderstreck. Det kunde helt enkelt inte bli något besök i Església de Santa Maria del Mar idag.

Mie och Junie somnade i vagnen när vi gick vidare, så jag och Sonja passade på att fika, bara vi två, innan vi fortsatte genom Barri Gòtic och såg en kille som gjorde jätte såpbubblor, med hjälp av två pinnar och ett snöre.

Till Sonjas stora förtjusning dök vi plötsligt på en shoppinggata som var mycket mer i hennes smak än La Rambla – Av del Portal de l’Àngel. Här fanns alla affär hon gillar och jag visste att idag var det hennes tur. Min kyrka hade varit stängd, men istället hittade hon sin katedral. Jag lät henne hållas, väl medveten om att jag snart skulle få lite kulturell lindring för min själ.

Vi fortsatte gatan upp, som övergick i Pg de Gràcia och såg massor av kända och inspirerade byggnader som Casa Batilló, Casa Amatiler och La Pedera. Vi avslutade med Antoni Gaudis mest kända verk och Barcelonas signum – Sagrada Familia. Jag inser att jag framstår som en riktig kulturnörd, men sanningen att säga gillar jag verkligen sånt här.

Som grädden på moset hade jag tänkt att vi skulle avsluta kvällen med ett besök vid Font Màgica. Jag tänkte att barnen och Sonja skulle bli imponerad av den stora upplysta fontänen jag läst om och att jag samtidigt skulle kunna ta några fantastiska bilder. Efter att ha gått åtskilliga kilometer från ena sidan staden till den andra visade det sig dock att Font Màgica hade tagit siesta hela dagen. Trötta i fötterna stapplade vi hem till hotellet och tänkte att vi får kolla in fontänen manjana istället. En lugn och mysig kväll på hotellet lät ju inte heller fel. Dessvärre hade Junie och Mie bestämt sig för att leka rövare istället för att sova. De hoppade, skrattade och ropade i varsin säng tills de slocknade, men vid det laget var det även dags för mig och Sonja att sova. Kul att barnen har utbyte av varandra i alla fall ;)

/Jonas

Dela:

Buddha vs Mammon

Idag ar det en riktigt-typisk-Jonas-Sonja-dag.

Jag formadde Sonja att kliva upp med solen, for att ga pa munk-jakt. Inte sadana munkar som vi at pa Donkin' Dounuts igar, utan de orange-kladda, rakade mannen som tydligen ska strosa runt pa gatorna under morgonen for att samla in folkets gavor. Gavor som de sedan ska leva pa.

For mitt inre hade jag kvallen innan sett hur gatorna fylldes av langa tag av stillsamt vandrande munkar. Jag sag mig sjalv diskret fota de heliga mannen i det vackra morgonljuset, innan jag tog med Sonja pa en rundvandring bland de viktigaste templen i Bangkok.

Jag vet inte vad som gick snett...

En munk sag jag. En.

Antagligen bor vi i helt fel omrade, men anda. Lite fler an en munk hade jag fortfarande hoppats pa. Jag borjar misstanka att manga Thailandare ar ungefar lika djupt troende buddhister som svenskarna ar fromma kristna. Visst ser jag sma andehus vid vart och varannat hus och sma buddhastatyer i varje affar, men lavnedssattet paminner anda valdigt mycket om det vasterlandska pa manga satt och vis. Jag hade forvantat mig nagot lite anorlunda. Men sant ar livet, saker och ting ar inte alltid som man vantat sig - och det ar bra!

Vi tog en nastan tva timmars lugn promenad ner mot floden vasterut, genom Old Bangkok. Efter ett tag borjade det dyka upp affarer som salde lyckoamuletter och buddhor fran storlekar av 3 cm till 3 meter.

Jag tog runt Sonja i Old Bangkok och visade henne alla olika tempel och buddhor. Hon var mest imponerad av den liggande 46 m langa och 15 m hoga buddhan (Reclining Buddha) i Wat Pho Vid Wat Phra Kaew kunde hon inte folja med in eftersom vakterna inte tyckte att hon var tillrackligt propert kladd. En sjal over axlarna dog inte och Sonja ville inte lana nagra klader.

Jag har borjat tycka att det ar lite roande med alla touts som forsoker lura en hela tiden. Jag har lart mig att kanna igen dem pa lagt hall nu, efter att ha stott pa dem bade i Indien och Indonesien tidigare. De ser naturligtvis oftast mig forst med mitt bleka skandinaviska utseende, men de kan inte lura mig langre.

En vanlig valkladd man, som inte har annat att gora an att vandra omkring en vardag istallet for att vara pa jobbet och dessutom anvander den tiden till att beratta for turister vilka attraktioner som ar "stangda" - jag vet inte hur jag kunde ga pa det ens forsta gangen.

Nar vi var pa vag mot Wat Pho borjade jag skratta nar den forsta kom fram med ett "Where you going Sir? Wat Pho not open today! Wat Phra Kaew this way!" och pekade at helt fel hall. (Eller ratt hall och nagon turistaffar, som han sag det) Sedan gick jag bara och vantade pa nasta, for jag ville spela med ett tag och bli lite upprord over att just min attraktion var stangd och sedan fraga om hans TAT-identifikation. Tyvarr tyckte nog gudarna att det inte var lika roligt - och ville val fa mig att forsta att toutsen i slutanden bara gor sitt jobb (ungefar som en telefonforsaljare) och att det inte blir battre av att jag driver med dem - for det kom inga fler.

Jag borjade med att skriva att det var en riktigt-typisk-Jonas-Sonja-dag. Jag vet att ni har fatt vanta pa en forklaring, men den kommer nu.

Sa har ar det. Om dagen borjade i enlighet med Sidharta Gautamas valsignelse sa slutade den i Mammons giriga grepp. Hela eftermiddagen har gatt at till det som Sonja gillar bast - shopping!

Vi har pljot genom alla "sma" marknader i Pratunam och omradet kring Siam Square. Bast av allt trivs vi nog pa MBK, som ar en sjuvanings galleria, med valdigt blande pris och utbud.

Just nu ar det igen dags for en efterlangtad fotmassage, efter allt promenerande idag.

Kram,

Jonas

Dela:

Tillbaka i Patong

Det blev Patong till slut.

I gar akte vi fram Phi Phi pa morgonen med en stor bat. Det tog lite under tva timmar att ta sig till Phuket-town. Vi lag alla uppe pa dack, eftersom vi fick en dalig magkansla av att klattra ner i den morka kajutan. Jag och Sonja trivdes bra och sov en del av resan medan Tony den stackarn satt och fros. Tur att han hade sin "Flyga drake" som han kunde dromma sig bort i.

Val framme tog vi en taxi till Karon. Chaufforen var riktigt trevlig och korde lungt och fint, sa han fick lite dricks nar vi var framme. Tony skickade in sina ansokningar for nasta sasong. Nar det var klart skjutsade Tony oss till Patong, dar vi forst kollade in ett "midrange" hotell som fanns med i Lonely Planet. Det visade sig dock snabbt att de hade hojt sina priser med mer an 100% sedan de kom med i boken 2007 coh vi tyckte inte att det levde upp till forvantningarna. Vi letade reda pa narmaste internetcafe ( las inom 50 meter var som helst )  och hittade rum pa ett 4-stjarnigt hotell billigare, via ratestogo.com.

Vi chekade in pa varsta lyxstallet, som till och med fick Tony att bli lite avundsjuk och sedan akte vi tillbaka till Phuket town och letade reda pa en inomhus marknad. Den var suveran och vi gjorde nagra klipp. Tony gick hela tiden omkring och beklagade sig for hur lite pengar han hade, men anda var det nog han som shoppade mest. Vi hade valdigt roligt och skrattade mest hela tiden.

Pa kvallen hamtade vi Krille i Karon. Det var hans sista kvall i Karon och Tony ville umgas med honom en stund, sa vi akte tillsammans till Patong och sedan gick Tony och Krille for att ata sushi, medan Sonja och jag akte till en riktigt fin restaurang som Krille rekommenderat.

Restaurangen hette Baan Rim Pa och lag uppe pa klipporna oavnfor havet och vi satt och at pa en balkong i den morka kvallen och sag ljusen fran stranden och gatan langre ner. Vi hade det riktigt romantiskt och mysigt.

Efterat tog vi en taxi till Bangla-road for att beskada det pagaende spektaklet dar. Det var Go-go-girls, flyers, lady-boys, festande turister och party overallt. Intressant och sakert valdigt givande for en singel 20 aring, men inte sa mycket for en gravid kvinna och en gift 30 arig finne.

I natt sov vi som en liten prins och en annu mindre prinsessa i var stora, mjuka, underbara hotellsang - for att sedan ata en god frukostbuffe pa hotellet.

Hur underbart Phi Phi an var sa hade vi lite svarare att sova dar. (Milt sagt) Det var discodunk halva natten fran baren nere vi stranden, tuppen som borjade gala fyra pa morgonen och gubben i mosken intill som borjade ropa vid halv sex. Dessutom sov vi tre personen i en stenhard sang i ett rum utan Ac.... ha ha ha.

Idag har jag och Sonja vandrat omring i Patong och tittat pa konst. Vi forsoker hitta nagon fin oljemalning att ta med oss hem, men det ar inte det lattaste. Vi var tvugna att ta en kak-paus mitt i och kopte konstiga bakverk som vi inte riktigt visste vad de var. Mums.

Sonja har vunnit pa lotteri idag och killarna som gav oss lotten, for att gora reklam for ett nytt stalle norr om Patong blev skitglada. De skulle fa jatte mycket bonus nu, nar de hade delat ut en vinstlott. Jag vann bara en t-shirt. Sonja hade vunnit en av de sex huvudvinsterna. Huruvida det finns nagon sanning i det hela over huvud taget aterstar att se.

Nu ska jag och Sonja ga och byta om pa hotellet infor kvallen och sedan ska vi se om vi moter upp med Tony eller inte.

Skot om er dar hemma, vad vi har hort ar det valdigt kallt just nu.

/Jonas

Dela: