"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Before and after.

Den här bilden har jag väntat nästan en månad på att ta. Den första bilden tog jag redan 7 juni och den andra bilden idag.

Jag är sjukt fascinerad av resultatet och det som förbryllar mig mest av allt är frågan hur - hur Neo någonsin kunde rymmas i magen. Jag sitter och stirrar på före och efter bilden och jag var personligen med när Neo föddes, men jag kan ändå inte greppa det faktum att han nyss bodde i Sonjas mage.

/Jonas

För tydlighetens skull vill jag bara poängtera att det här är två riktiga bilder (före och efter förlossningen). Alltså inget photoshop-trolleri.

Dela:

Fantastiska Neo.

Nu är han som sagt här, lillebror och äntligen har vi bestämt oss för vad han ska heta. Han kommer att heta Neo!

Jag tänkte bjuda på en, enligt mig, helt underbar bild som jag tog idag. Jag satte upp en väldigt enkel studio i sovrummet, med hjälp av en Speedlite, några stativ och en del tyger. Jag fick idéen redan tidigare - tack vare Kurt och Agneta, som kommenterade på mitt inlägg http://www.fotosidan.se/blogs/koivusblogg/here-we-go-again.htm 

Sedan har idéen fått mogna i mitt medvetande fram till idag, när det var dags att ta bilden. Sonja förstod inte alls vad vi höll på med och trodde nog aldrig att det skulle bli bra, men jag är nästan säker på att hon kommer att älska bilden, när hon vaknar imorgon och får se den.

Vad tycker ni?

/Jonas

Dela:

Here we go again.

Snart är det dags igen - för tredje gången.

Sonja är beräknad till den sista juni, men förvarnade mig igår kväll om att nu är det nog inte så långt kvar. Hon kände på sig att bebisen börjar längta ut. 

Vem vet? Inte du! Vem vet? Inte jag! Tiden får utvisa om hon hade rätt eller inte.

/Jonas

Dela:

Förväntansfull dotter.

Maten står på bordet och en svag doft av kanel sprider sig i rummet. Samlade kring bordet är hela familjen och vi har precis kommit igång och äta tomtegröt till middag.

Junie tittar på Sonja, när hon stoppar in skeden i munnen och sväljer maten.

"Mamma, då du äter här, åker de ner ti lillebror", säger Junie och pekar först på Sonjas mun och sedan på hennes mage, för att förtydliga. "Då äter lillebror, namm, namm, namm..."

Det är väldigt spännande att höra Junies tankar just nu om bebisen i magen. Ho funderar, frågar och förbereder sig. Igår valde hon ut en av sina snuttefiltar (som hon själv aldrig använde, men som hon sett Mie använda liknande) och gjorde ett fint paket, som lillebror minsann skulle få när han kom ut ur mammas mage.

/Jonas

Dela:

Ett mirakel.

Timmen är sen. Sonja har somnat redan för länge sedan och ligger bredvid mig i soffan.

Jag försöker koncentrera mig på en film, jag börjat se på tv, men finner mig själv ideligen driva bort och in i fantasier om framtiden.

Min hand vilar varm på Sonjas runda mage och jag kan känna hur det rör sig där inne. Ett liv som växer, strävar, utvecklas och som på det mest naturliga - men samtidigt fullständigt obegripliga - vis snart kommer att ta sin plats i världen.

Det börjar närma sig. Det känns som om den här graviditeten har gått mycket snabbare än de två tidigare. Ja, det är lätt för mig att säga - jag vet - men jag tror faktiskt att min sovande skönhet skulle hålla med.

Hur som helst känns slutet av juni inte så avlägset längre. Jag kan för mitt inre redan se oss kliva in på förlossningen.

Vem är det som rör sig där inne? Var kommer det lilla, men ack så envetet starka livet ifrån? Inga biologilektioner i världen kan tillfredsställa den förundran jag känner just nu över miraklet som kallas livet.

/Jonas

Dela: