"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Vilken höst

Idag på förmiddagen myste vi tillsammans hemma alla tre, Sonja, Junie och jag. Efter lunch var Sonja tvungen att åka och jobba och jag beslöt att jag och Junie skulle försöka återuppleva den underbara utflykten, som vi gjorde i tisdags.

Jag packade cykelkärran med fika och hjälpte en ivrig dotter upp i sätet och sedan gav vi oss av. Vi hade en underbar dag nere vid sjön ända tills jag upptäckte att jag likt en jätte hade satt mig rakt över en motorväg i miniatyr, för myror. Ouppmärksam som jag var lade jag inte märke till de små stackarna innan de hade skickat sina modigaste förhandlare ända upp för ryggen till min nacke - och väl där gett mig ett par intensivt brännande bett. Först då förstod jag piken om att min tunga rumpa faktiskt krossade ett stort antal av deras små, gula vänner, genom att sitta mitt i deras stig.

Med brännande nacke och en panisk känsla om att få fler minnesbetor på traven flyttade jag mig snabbt. Jackan åkte snabbt av och med en ökande känsla av lättnad konstaterade jag att de inte lyckats sända några spanare innanför jackan ännu, allt medan jag sopade bort de ettrigt gula sändebuden från utsidan.

Jag övertygade Junie om att vi borde åka och handla frukost på Matboa istället och väl där hämtade jag ett underbart svalt paket fil, som fick kyla min sårade nacke under resten av handlingen.

När smärtan avtagit något och vi kommit hem och packat upp, ringde vi mormor för att se vad hon och morfar gjorde idag. De var lediga och bjöd över oss på en kopp kaffe till sin trädgård.

Det blev dock inget kaffe. Orsaken varför är oklar, men för Junies del var det antagligen lika bra - ettåringar ska nog inte dricka kaffe egentligen. För min egen del klagar jag inte heller, för istället för kaffe lyckades jag få med mig ett antal plantor från mormors trädgård. De bor nu istället alldeles ypperligt i vår trädgård hemma.

Här kommer några bilder från dagen. Tyvärr inga myrbilder, då jag inte hade något macro-objektiv, men väl bilder på en närgången hund och en underbar dotter.

/Jonas

Finland för hela slanten

1 Maj

Utanför det lilla fönstret fälls landningsstället ut och låses fast i rätt position. Jag ser hur marken snabbt och obönhörligt närmar sig och sedan slår hjulen i marken med en duns. Lite besviket konstaterar jag att det aldrig uppstod någon sån där häftig rökpuff när gummit mötte asfalten, men å andra sidan kanske jag borde nöja mig med det faktum att jag ännu en gång landat säkert i ett flygplan.

Klockan är 07:15 och vi harkommit fram precis i tid. Bredvid mig sitter Sonja med Junie i famnen. Som vanligt när vi inte ska flyga vidare, utan nått vår slutdestination, sitter hon lugnt kvar för att låta alla stressade medresenärer tränga sig ut först. Jag gör henne uppmärksam på att det i stort sett nog bara är vi som tänkt kliva av här i Vasa och att om vi inte gör det snarast, så kommer planet att lyfta igen och ta oss till Riga istället. Det blir fart på Sonja och snart står vi ute i den friska luften på flygfältet.

Junie är imponerad av flygplanet.

Jag styr stegen mot ingången, ivrig att äntligen få träffa farmor och farfar igen, men stannar snart då jag märker att mina två sötnosar inte följer med mig. Junie har fullt upp med att titta på flygplanet, alla konstiga bilar och killarna som lastar ur planet.

Det blir ett kärt återseende när vi väl kommer in och hittar farmor och farfar. Det blir så många kramar och leenden att vi nästan glömmer att hämta vagnen och väskan från bagagebandet.

Sonja är bjuden på min systers möhippa och efter lunch möter hon upp med de andra tjejerna, som redan hållit på sedan dagen innan.

Möhippegänget

Jenny

Johanna

Saija

Titti

Lena

Lina

Pia

Medan Sonja försvinner tillsammans med min syster och alla andra partyprinsessor går Junie och jag tillsammans med farmor och farfar till torget. 1 maj är en stor dag i Vasa och hela torget är fullt med folk och försäljare. För alla barn hör det till att man ska få en första-maj-ballong och det tycker vi även att Junie ska ha. Farmor köper en ballong åt henne innan vi åker hem till Kvevlax.

- Ooo, den vill jag ha!

Titta farmor...

... Topelius har en jätte konstig mössa. 

På natten hämtar jag Sonja, som har haft en rolig heldag med möhippan.

2 Maj

Dagen börjar med ett biobesök. Möhippan fortsätter med en privat visning av filmen "Happy Halloween", med min syster i en av huvudrollerna. När filmen kommer igång och ett roat fnitter hörs från tjejerna i biomörkret, smyger jag och Junie ut och väntar utanför.

Efter själva filmen får min syster skriva autografer på gamla modellbilder av henne.

Jenny har haft en underbar tredagars möhippa, men nu är den slut. Hon följer med mig, Sonja och Junie till Kvevlax. På kvällen åker hon utmattad tillbaka till Helsingfors med tåg.

På kvällen kommer Liam, som är lite äldre än Junie, på besök. Han är och hälsar på sin farmor som bor i granngården. Junie blir ivrig och glad, men Liam är ganska blyg och avvaktande. Inte blir det bättre av att Junie tar hans kex och äter upp det heller.

3 Maj

Vi tillbringar dagen i lugn och ro hemma i Kvevlax. Det är vackert väder och vi går på en promenad tillsammans.

Junie går på promenad...

... åker skottkärra...

... busar med mamma...

... tills hon blir alldeles trött.

4 Maj

Dagen blir i princip en upprepning av gårdagen, med undantag för att min syster Johanna gör oss sällskap under dagen. Vi går åter på promenad och tar idag med oss lite mat till hästen och fåren som vi träffat dagen innan.

Junie visar åter på mod, när hon vågar gå fram till hagen och mata fåren. Fåren nafsar i hennes små fingrar när hon ger dem brödbitarna, men hon verkar bara tycka att det är roligt.

Vi träffar också en sällskapssjuk katt.

5 Maj

Idag skjutsar vi farmor till jobbet innan vi själva åker in till Vasa. Vi har inget egentligt ärende, utan driver mest omkring och gör det som är kul för Junie.

Ballonger är alltid kul och ju fler desto bättre.

Sonja och Junie testar vad de finska barnvagnarna går för.

Vid lunchtid ringer vi Johanna och frågar om vi ska äta tillsammans. Hon och Daniel kommer gärna och vi lovar att bjuda dem på lunch på Sonjas favorit restaurang i Vasa - Strampen. Efter lunchen går vi på stan tillsammans alla fem tills Daniel är tvungen att åka och jobba.

Lyxig lunch på Strampen.

Daniel

Johanna stannar kvar och fikar med oss på Loftet. Där hittar vi ett par vackra örhängen som är till salu. Vi köper dem som en morsdagspresent till farmor, eftersom det är morsdag i Finland 6 maj.

Väl hemma i Kvevlax gömmer vi det lilla paketet med örhängena i en skål, högt uppe på en hylla i farmors kök.

Sent på kvällen är det så dags att åka tillbaka till Sverige. Vi kramar om och vinkar av farmor och farfar på flygplatsen innan vi kliver på planet. Tur att vi snart ses igen.

/Jonas

Ps. Idag ringde vi farmor och berättade om presenten. Hon blev jätte glad.

Fest i dagarna tre

Det är så jag tror att den lilla tjejen som sover tungt i sin spjälsäng känner för de senaste dagarna.

I tisdags var vi med hela vår lilla familj på öppna förskolan. Jag har tidigare berättat om hur mycket Junie tycker om att gå dit. Själv tycker jag att det är lite jobbigt att komma sig iväg tidigt på morgonen, (jag har ju trots allt varit föräldraledig sedan januari nu och kommit in i en ganska lugn lunk) men jag vet samtidigt att det fullständigt är värt det. Belöningen kommer på en gång när Junie knappt har tid att klä av sig och sedan tultar iväg från hallen för att hitta de andra barnen och när hon skrattande och viftande med armarna deltar i sångstunden vet jag att inga tidiga mornar i världen är ett för högt pris att betala.

Senare på dagen åker vi för att hälsa på en god vän, som är hemma för tillfället. Linda bor och jobbar i USA, men kommer då och då hem och hälsar på till Sverige. Just idag har vi kommit överens om att träffas hemma hos hennes föräldrar.

Junie blir skräckblandat förtjust i fåren ute på gården och lyckas modigt - och med koncentrerad min - mata dem med knäckebröd.

Innan vi åker hinner vi också hälsa på hästarna.

Igår tog jag och lillan sovmorgon, medan mamma åkte till jobbet. Efter lunch satte vi oss i bilden och åkte in till stan.

Junie fick följa med mig till en av mina favoritaffärer - Swefo - för att kolla om de lyckats gräva fram en adapter till min radiosändare, för att jag skall kunna fästa den på min hotshoe-blixt. Det hade de tyvärr inte, men jag behövde inte gå tomhänt därifrån. Jag hittade en bra hållare till reflexskärmen jag köpte i Chicago.

Junie trivdes bra i affären och skrattade och "pratade" med personalen. Det bådar ju gott med tanke på att det knappast var sista gången hon befinner sig i en fotoaffär med mig.

Vi tog en fika med en glatt överraskad mamma på hennes jobb, innan vi åkte för att hälsa på kollegorna på mitt gamla jobb.

Innan jag tog anställningen här i Tavelsjö jobbade jag på en förskola inne i stan och har fortfarande många vänner kvar där. 

Junie lekte i en sandlåda för första gången i sitt liv, medan jag pratade med gamla kollegor och barn som fortfarande gick kvar på förskolan. Många av de barn jag jobbade med har redan börjat skolan och de som var kvar var förvånansvärt stora. Tiden går verkligen fort.

Idag var vi inbjudna till en mysig dag i skogen med mitt nuvarande jobb.

Det var som vanligt jätte roligt att se alla barnen och jag fick massor av kramar, när jag, Sonja och Junie traskade in i gläntan där de precis höll på att göra upp eld.

När kramkalaset var över var det istället Junie som blev centrum för allt intresse från barnen. Hon fick så mycket uppmärksamhet att jag är säker på att det räcker veckan ut.

Vi stekte pannkakor över öppen eld på en Murika och åt tillsammans vid ett vindskydd, som finns mitt i skogen. Efter maten ville barnen brottas med mig och efter en lång kamp lyckades de ta mina handskar, min mössa och till slut fälla mig i snön. Lyckliga deklarerade de sig som vinnare, när jag översållade med brottare blev tvungen att medge mig besegrad.

Sonja åkte till jobbet, men jag och Junie stannade resten av dagen, tills det var dags för de andra barnen att bege sig tillbaka till förskolan.

/Jonas  

 

Mai Pen Rai

Solen varmer i nacken. Vinden smeker over huden. Vagorna skvalpar over fotterna. Sa borjar dagen. Mai pen rai! (Don't worry - be happy)

Idag har vi (jag och Sonja) i pricip bara gatt. Vi har vandrat omkring hela dagen, enbart med avbrott for mat och den dagliga massagen.

Vi borjade med att ga till ett hotell langre soderut i Patong. I gar nar vi gick forbi dar och gick in for att fraga om de hade en karta kom vi ut med annu ett erbjudande, liknande det lotteri som Sonja vann pa igar. Vi fick varsitt presentkort till Starbucks och ett lofte om ett presentkort pa 4000 Bath var om vi akte och tittade pa deras nya hotell langre norrut. Efter att ha testat presentkorten pa Starbucks och fikat  gratis med stora leenden var vi beredda att kolla mer om vad de dar 4000 bathen var for nagot idag.

Det har visat sig att just nu promotas hotell langre norrut valdigt hart och man far massor av erbjudanden. Det hela gar ut pa (som vi forstatt det) att man maste vara gift och ha stadig inkomst for att kunna delta. Sedan kors man till nagot nytt hotell och far en 90 minuters presentation, for att sedan tillbringa dagen dar och slutligen fa ett presentkort eller likanande. Vitsen ar att man ska gilla stallet och boka in sig dar nasta gang man ska till Thailand.

Vi nappade dock inte, eftersom vi inte hade lust att ga och titta pa hotell hela dagen.

Vi vandrade istallet langs stranden hela morgonen.

Pa eftermiddagen begav vi oss pa en riktig langtur, med vaskan laddad med vatten och humoret pa topp. Vi hade inget att gora och hade bestamt oss for att bege oss pa en liten utflykt for att se vad vi kunde finna. Sonja hade sett en bild av elefanter pa en karta och ville ga ditat. Vi gick och gick och hela tiden sade Sonja "Efter nasta kurva ar det!"

Men det var det ju naturligvis inte.

Det tog oss narmare tva timmar att komma till en liten vag som ledde in i djungeln, men val dar hittade vi faktiskt elefanter.  

En jatte trevlig man som skotte om elefanterna tog oss med pa en tur genom djungeln. Forst var det lite laskigt att sitta sa hogt upp pa ett gungande djur, men man blev snabbt van och gungade med som en riktig sultan.

Efterat fick elefanten bada och sedan matade vi honom med bananer, som han verkligen verkade gilla.

I morgon tror jag blir sista dagen i Patong. Pa eftermiddagen aker vi med Tony till Khao Lak om allt gar enligt planerna. Det gor det ju inte alltid, sa vi far se. Mai pen rai!

Kram

/Jonas

Yoop yoop!

Yoop yoop... sa later en kvinna en bit nere efter gatan som saljer pancakes. Vi ar inte sakra pa att hon ar helt frisk, men goda banan-pannkakor gor hon i alla fall.

Idag borjade jag och Sonja dagen med att kolla bloggen for att se om nagon hade skrivit nagot at oss. Sedan var den dagen forstord ;-)

Inga hajar, inga apor, inte bada... Det ar ju typ bara det som finns att gora har. Ja ja...

Tony valde att sova lange idag, sa jag och Sonja at frukost sjalva och sedan satte jag mig pa stranden och mediterade, medan Sonja lag och laste en bok i en solstol intill. Efter en timme eller sa gick vi och vackte Tony och betamde att vi skulle ses vid Long Beach nar han var redo.

Jag och Sonja gick en mysig promenad genom djungeln till Long Beach och fixade en solstol at Sonja. Hon bestallde en tallrik med farska frukter och efter en stund kom Tony.

Formaningar eller inte, nu skulle jag och Tony hitta haj - men det gjorde vi naturligvis inte. Dessutom hade jag otur med masken den har gangen och fick saltvatten i nosen hela tiden.

Nar jag och Tony hade snorklat klart och kom upp till Sonja var hon overhettad av att ha legat pa stranden under tiden. Hon hade foljt lakarraden hemifran och undvikit att bada. Det blir ruskigt varmt har nar man inte far bada kan jag saga.

Vi sokte oss till skuggan for att fa lite lunch.

Thailandarna ar inte sa bra pa engelska. Det ar inte bara en gang som det uppstatt missforstand pa grund av spraket. Idag fick vi pa nagot konstigt vis nudelsoppa som smakade saltvatten, istallet for de stekta nudlarna med gronskaer vi bestallt.

Som plaster pa inget-bad-och-dalig-luch-saren gick vi och kopte goda bakverk istallet.

Sedan vande dagen och allt borjade se lite ljusare ut igen. Vi bestamde att det var dags for lite fria aktiviteter och Tony gick for att hitta en hangmatta nagonstans langs stranden och jag och Sonja drev pa mafa in langs gatorna.

Efter ett tag hittade vi igen massage stallet fran igar och gick in. Jag fick en riktigt ordentlig Thai-massage dar tanten bokstavligen gick pa mig. Sonja lag bredvid och myste med en Oil-massage.

Darefter stotte vi pa en lang trappa som sag spannande ut och nar vi hade foljt den en stund forstod vi att vi var pa vag till toppen av berget i mitten av on. Vi gick hela vagen upp i lugn takt och blev berikade med en underbar utikt fran toppen. Dessutom traffade vi en tam orn coh tittade pa nar agarna matade den med chips.

I morgon aker vi harifran, men har i skrivandets stund inte bestamt vart.

Kram, Jonas

Ps. Jag vet att alla formaningar bara ar av valmening och det ar bra att ni bryr er om oss! :-)