"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Provskjutit

Idag kom min nya EF 70-200mm f/4L IS USM, som jag har väntat på. Jag sålde nyss den utan bildstabilisering, som jag hade. Den var jätte bra, men jag känner att bildstabiliseringen kommer att ge mig det där lilla extra stödet jag behöver när jag fotograferar vigslar i dunkla kyrkor.

När barnen hade lagt sig nu ikväll tog jag ut det nya objektivet i studion och provsköt lite. Jag är mycket nöjd. 

Nu återstår det bara att betala för sötnosen också ha ha.

/Jonas

Relativt lätt objektiv med snabb autofokus och fin skärpa - jag är mycket nöjd med min Canon EF 70-200mm f/4L IS USM.

Dela:

En liten resekompis

På tisdag åker jag till Barcelona ett tag tillsammans med familjen. Det ska bli riktigt skönt. Att det sedan inte kostar mig något eftersom jag vann resan genom en fototävling gör inte saken sämre.

Vi behöver den här tiden tillsammans just nu känner jag. Jag och Sonja hinner knappt träffas, eftersom hon jobbar mycket och jag försöker hinna fotografera en del när hon är ledig och kan vara med barnen. Mie och Junie hinner jag vara massor med, eftersom jag är föräldraledig, men jag saknar att vara tillsammans som en hel familj - i lugn och ro. Jag ser verkligen fram emot resan.

Dessutom fick jag en extra rolig nyhet igår. 

Normalt brukar halva min packning bestå av kameragrejer. Jag bara kan inte åka på semester utan nån av mina systemkameror - det är för många bilder som ska tas för mitt egna och familjens höga nöjes skull. 

Gissa därför om jag blev glad när Cristian ringde och berättade att min nya resekompis hade kommit nu. Idag var jag och hämtade min Fujifilm x10, som kommer att följa mig på mina resor framöver. Happy, happy, happy.

/Jonas

Dela:

Tack du okända medmänniska...

För att du gjorde en god gärning som räddade både min dag och min tro på att ärligheten fortfarande finns i vårt samhälle.

I helgen som gick träffades jag och min fru genom att jag hämtade upp henne i Skellefteå och sedan körde upp till Haparanda. Vi hade en liten mini-semester tillsammans och bodde på hotell, åt julbord och gick på Ikea. Så svenskt som det bara kan bli för en liten finländare som mig.

Vi hade en jätte trevlig helg tillsammans, men när jag kom hem igen efter helgen upptäckte jag att min mobil var borta. Hade jag glömt den någonstans? Tappat den? Eller var den kanske stulen? Jag hade ingen aning. Det enda jag visste var att jag inte ringt någon på hela helgen och att sista gången jag sett den var när vi kom till hotellet. Jag försökte ringa, för att se om jag hörde den. Kanske låg den under bilsätet eller på något annat konstigt ställe. Jag kunde dock inte höra det minsta lilla pip. Jag ringde hotellet, men de hade inte fått in någon mobil. Jag ringde polisens hittegodsavdelning, men inte heller de hade fått in någon mobil.

Jag började nästan tvivla på att jag någonsin skulle få tillbaka mobilen, men någonstans långt inom bords kände jag att den skulle dyka upp. Dessutom har jag ju för vana att leva efter mottot "Det blir som du tänker!" och fokuserade min energi på det jag ville skulle hända. Jag ville få tillbaka min mobil. När jag väl bestämt mig för att den skulle komma tillbaka kändes det bättre och jag slappnade av igen.

Idag ringde jag Ikea, för att se om jag kunde ha tappat telefonen där. Egentligen trodde jag inte riktigt det. Jag levde fortfarande i tron att den kanske glidit ner mellan madrasserna i hotellsängen eller nåt, men det skadade ju inte att ringa tänkte jag.

Det visade sig att någon vänlig själ hade hittat den inne på Ikea och lämnat in den. Så glad jag blev. Stort tack till vem du än är! Mobilen i sig är inte så viktig, men alla kontakter och annat som finns i den är ovärderligt, så tack!

Garage-studion, som den ser ut just idag.

Så här ser studion i garaget ut, som jag skrev om tidigare. Jag har spänt upp vajer i taket och sedan hängt upp svarta och vita lakan från Ikea på dem. Det gör att jag kan dra för och ifrån dessa tyger efter behov. Väldigt praktiskt och fungerar bra. Som bakgrund har jag en vit pappersrulle på ställning, som är 270cm bred.

Längst till vänster i bilden syns datorn som jag fotar direkt till, med två 19" skärmar ovanpå. ( Varken datorn eller skärmarna är nyinköpta utan gamla grejer som återanvänds ) Det vita framför är ett lakan som hänger hopvikt över en stol. Jag brukar använda lakanet genom att släta ut det över golvet för att skydda pappersbakgrunden om det behövs. Reflexskärmen som syns är en stor frigolitskiva som jag klätt med ungsfolie på ena sidan och sedan satt upp på ett gammalt stafli jag hade stående. De två 110Ws blixtarna med softboxar är dock nya.

Det känns ruskigt roligt att ha den här studion, även om den kanske är ganska liten och enkel. Skaparglädjen riktigt bubblar i mig och jag hoppas på många roliga studer där inne.

Nu loggar jag av med dagen tanke till mig själv ( och vem som helst som vill ta del av den);

Det du tänker på får du mer av!

/Koivu 

Dela: