"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Lita på mig!

Jag har försökt säga till Sonja att det blir som man tänker, så därför är det bästa man kan göra att tänka positivt. Naturligtvis lyssnar hon inte.

Det gör dock inget. Lyssnade hon för mycket på mig så skulle ju jag aldrig få ta del av hennes briljanta idéer, som allt som oftast överglänser mina... men den här gången hade jag faktiskt rätt.

Sonja har haft ångest för att vi måste måla gaveln på huset och varit onödigt orolig över att vi inte ska hinna innan jag ska iväg på brandmansutbildningen i Sandö. Jag har hlela tiden sagt att det ordnar sig. "Snart duger min stackars ormbitna hand till att jobba igen."

Så idag målade vi hela gaveln medan vår kära kompis Maria passade Junie. Nu är det gjort och jag har en glad och lugn fru igen.

/Jonas

Ps. Stor kram till Tanja! Lycka till!!! Du är en riktig vän!

Dela:

Joller pjoller

Jag har börjat prata ett språk som ingen annan förstår - inte ens jag själv - den enda som verkar förstå något är Junie.

Helt ogenerat ligger jag där brevid henne på golvet och pratar mumbo. Allt bara för att få ett litet leende. Snacka om att fjäska och ställa sig in. Men, vad gör man? Jag är ju helt hjälplöst förlorad varje gång hon försöker skratta eller ler mot mig.

/Jonas

Dela:

Vad vore Eden utan en orm?

Min mamma frågade mig för ett tag sedan om jag inte känner obehag när jag tänker på att åka tillbaka till ön där jag blev biten av en huggorm och höll på att dö. Frågan överraskade mig först och jag svarade rent spontant.

"Nej. Varför skulle jag det?"

Så här i efterhand har jag reflekterat mer över frågan och kommit fram till att den naturligtvis var helt befogad. Vi känner oss ofta olustiga inför att återvända till en plats där något som vi uppfattar som hemskt har hänt.

Jag antar att jag kommer att gå igenom händelserna som följde efter ormbettet igen, nästa gång jag kliver iland på klipporna, men jag känner ingen oro. Det som hände, hände av orsaker jag inte känner till. Det viktiga är att jag lärde mig något. Jag insåg vilken livsglädje jag har och vilket slöseri det vore att inte uppskatta livet.

Så för att påminna mig själv, min mor och alla er andra ö-besökare om att ön faktiskt påminner mer om Eden än om Gehenna tänkte jag bjuda på några härliga semesterbilder därifrån.

Semesteridyll

Mamma prövar en bestämd posé

Syster och faster Jenny

Junie får naturligtvis uppmärksamhet i överflöd - precis som det ska vara

Frank gör sitt bästa för att få lika mycket kärlek och det skulle han nog få bara han inte var så ruskigt bra kamouflerad.

Pappa, farfar och byggmästare

Mamma och dotter - fast tvärtom om man "läser" bilden från vänster till höger

Matlagning i det fria

Syster och faster Johanna

Pappa, bror och sjöjungfru

Kram, Jonas

Dela:

Junie Loveleen

Det har varit en underbar helg. Hela familjen på bägge sidor har varit samlad (med undantag av Fun-Aunt-Hanna) med anledning av Junies dop.

Det var med varmt hjärta jag somnade, på kvällen innan dopet, till ljudet av ett hus fullt av älskvärda människor. Mina föräldrar, mina två systrar och deras sambos sov hemma hos oss. Det sista jag tänkte innan jag gled iväg in i drömmarnas slöjor var hur rik vår dotter är. Tänk att hon som är så liten redan har så många omkring sig som älskar henne och visar det varje gång de träffar henne.

Vi valde att döpa Junie i samma kapell som vi själva gifte oss i för två år sedan. Vi har så fina minnen från den dagen och själva platsen, som blickar ut över Tavelsjö.

Junie fick låna en dopkolt och verkade trivas bra i det något ovanliga klädesplagget.

Cermonin förflöt fint. Den var inte för utdragen för att Junie eller någon annan skulle hinna tröttna, men ändå tillräckligt lång för att skapa en högtidlig atmosfär - där jag tror att de flesta kände sig berörda även om vi "bara" var en liten skara i form av den närmaste familjen. Det kändes värdefullt och symboliskt viktigt med faddrana som stod där uppe med oss. De hade alla en uppgift som de tog på fullaste allvar.

Till faddrarna kan jag bara säga att jag älskar er alla och att Junie med säkerhet kommer att må bra av att ha just er i sitt liv.

Dagarna innan dopet stötte jag på en sång av Davis Strenge, som jag tyckte passade perfekt till dopet. Det var som om texten var skriven direkt för det här tillfället. Jag ringde min syster Jenny och frågade om hon kunde tänka sig att sjunga på dopet och hon lät först lite tveksamt nervös, men när jag berättade att jag ville att vi skulle sjunga den tillsammans som en överraskning, var hon gensast med på noterna.

Det blev lite känslosamt när det väl kom till att sjunga, men jag är väldigt nöjd att vi gjorde det och tycker att det gick bra. Att jag dessutom ser väldigt fri-religiös ut där jag sitter med skjorta och gitarr gör ju inte saken sämre ;) .

Tack Jenny för att du ville sjunga med mig!

Kommer du ihåg den dagen du sa att vi skulle ha barn?
Minns som det var igår för du sa det så bra, att jag fällde en tår
All den tid, all den frid jag tros spilla, fick mig att se
Från ett annat perspektiv

Alla fina sidor du har, allt du ger och allt du tar
Tack du underbara ting, att du är min

Det bästa som finns är du och jag,
Nu står vi här som mor och far
För det bästa som finns är du och jag
Nu står vi här med vårat barn

Kom och ge, kom och ta, det är så det ska vara
Minnen som fäster, livet som leker
Barnaben fulla med spring
Spring mitt barn, låt oss få följa med på din färd
Vart än den bär

Alla fina sidor du har, allt du ger och allt du tar
Tack du underbara ting, att du är min

 Det bästa som finns är du och jag,
Nu står vi här som mor och far
För det bästa som finns är du och jag
Nu står vi här mitt kära barn

Alla fina sidor du har, allt du ger och allt du tar
Tack du underbara ting, att du är min

Efter dopet hade vi alla en riktig festmåltid hos Sonjas föräldrar. Junie fick massor av fina presenter som hon kommer att ha stor nytta av. Tack till er alla!

Vår dotter fick sitt namn Junie, för att vi tyckte att det var så vackert och för att det passade henne så fint. Innan hon föddes hade vi många andra namnförslag, men inget av de andra namnen känndes rätt efter att vi fått träffa henne.

Sitt andra namn Loveleen fick hon i princip av samma anledning, men även för att Sonjas släkt härstammar från indien och vi ville att vår dotter skulle ärva en del av det också. Loveleen är ett indiskt namn som betyder älskad - och inget kunde väl vara mera rätt än det!?!

Det här inlägget vill jag tillägna alla er som var en del av den här fina dagen. Ni har länge varit väldigt värdefulla i mitt liv och jag vill att ni ska veta att ni alltid är välkomna i vår lilla familj här i Tavelsjö. Nu är ni sedan den 14 juni även huvudpersonerna i Junie Loveleens nystartade liv. Tack för att ni finns!

/Jonas

Dela:

Back on track

Idag har jag jobbat första dagen igen efter sjukskrivningen. Handen känns allt bättre, även om den inte är helt ok än.

Jag kan äntligen hålla i en kamera igen och efter jobbet åkte vi (Sonja, Junie och jag) in till stan tillsammans med vår nyblivne morbror Tony. Alltid roligt och avslappnat att hänga med Tony the tiger. Vi promenerade till ett café som endera heter "Lilla Göteborg" eller bara "Göteborg" - vilket spelar egentligen ingen roll. Det väsentliga är att det har sjukt stora och fantastiskt goda glasskreationer där som lämpar sig mer än väl att avnjutas till en kopp kaffe en sommardag som denna.

Tony är "hemma" med anledning av Junies dop, som gick av stapeln i helgen som var. Jag ska skriva lite om det senare i veckan, men idag bjuder jag istället på en bild som Tony tog av mig och min kära dotter nere på stan idag.

Idag vill jag även passa på att gratulera min polare Per, som jag vet brukar läsa bloggen ibland. Stort stort grattis till dig min vän! Hoppas att du är lika lycklig som jag var när jag blev pappa! Jag ser fram emot att få prata med dig in person.

Kram, Jonas

Dela: