"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Divali

I slutet av veckan och den här helgen har min kära mor varit på besök.

När jag ser på min mamma inser jag att i en värld där allt ter sig mer eller mindre flyktigt - och egodelar, jobb och upplevelser kommer och går - finns det fortfarande saker som består. Som kärleken mellan mor och son. Jag har en underbar mamma.

Den här helgen har vi också firat Divali. Jag och Sonja har pratat om det i flera år - antagligen ända sedan vi var i Indien - men det har inte blivit av, förrän nu.

Divali är ljusets högtid och i Indien firar man genom att tända massor med ljus och hylla olika gudar under några dagar i slutet av oktober. I vår försvenskade version behåller vi ljusen och firar sedan tillsammans med familjen med god mat och mycket kärlek.

Jag tycker att det är perfekt att införa en extra högtid just den här tiden, när mörkret kryper in på knutarna. Sonja ska ha all cred för att det verkligen blev en riktig Divali i år. En ny tradition är född i vår lilla familj och jag hoppas att ännu fler kan fira med oss nästa år.

Ha en bra vecka, 

Jonas

Dela:

Mera Bobby

Jag hade ju som ambition att dela med mig av Bobby's gamla "visdomsord", så här kommer fortsättningen på gårdagens inlägg.

Put no stock in the opinion of anyone but those closest to you. Forget about leaving a mark on the world. Ignore the great issues of your time and thereby improve your digestion. Don't dwell in the past. Don't worry about the future. Live in the moment. Thrust in the purpose of your existence and let meaning come to you instead of staring to discover it. When life throws a hard punch, roll with it - but roll with laughter.

Så var det med det. Orsaken till att det är på engelska är att Bobby blev inspirerad av någon bok när detta från början skrevs. Det kan faktiskt ha varit en så otippad författare som Dean R. Koontz. Om det är någon som känner igen innehållet på ett ungefär och kan koppla det till en bok så får ni gärna höra av er.

 /Jonas

Dela:

Gamla synder

Jag har alltid skrivit.

Jag vet att jag reflekterade över det när jag började med den här bloggen - hur saker och ting liksom sorteras och får en djupare mening så fort jag lyckas uttrycka vad jag tänker i skrift. Det är något magiskt med att skriva.

Innan jag började skriva den här bloggen levde alla post-it-lappar, gamla kuvert och andra löst liggande papper farligt om jag inte hittade igen någon av mina små anteckningsböcker. En och annan lapp får naturligtvis fortfarande offra sig för snabba anteckningar, men i övrigt får jag utlopp genom bloggen och anteckningsböcker.

Vad jag ska använda alla anteckningar till vet jag inte. Kanske inget. Kanske är det bara att få skriva av sig som är det viktiga, men ibland föreställer jag mig att jag ska gå tillbaka och läsa genom det jag skrivit och på något fantastiskt vis bli lite klokare på mig själv. Vi får väl se, ha ha. En del av mig säger att man ändras så länge man lever och att jag inte kommer att vilja kännas vid det jag skrev för tio år sen.

Eller?

Igår sökte jag efter ett citat jag visste fanns i någon av mina gamla anteckningsböcker. Mitt i bläddrandet genom gamla slitna sidor med hundöron dök plötsligt Bobby upp. Gamle käre Bobby. Bobby som begravdes av polaren Per på mitt eget bröllop - talade otvunget till mig från andra sidan graven. Jag läste genom det Bobby trodde på då, för tio år sedan och det var så roande och intressant att jag kände att jag ville dela med mig. Så här sa han:

Livet ska inte tas för allvarligt. Det är trots allt bara en kosmisk komedi. Du klarar dig om du följer fyra guidande principer:

1. Gör så lite skada mot andra som möjligt.

2. Finns alltid där för dina riktiga vänner. 

3. Ta ansvar för dig själv och kräv inget av andra

4. Ha så mycket roligt du kan.

 Han skrev mer också, men det sparar jag till en annan dag.

Kram,

Jonas

Dela:

Kontakt

En "upplyst" Junie ;) 

Jag har kommit fram till att de gånger som livet flyter och allt verkar gå min väg är när jag har kontakt med mig själv. Ju mer jag är närvarande och kan betrakta hur jag känner, tänker och handlar - desto större möjlighet har jag påverka min livsupplevelse.

Likaså är det när jag tillåter mig själv att bli stressad, irriterad eller frustrerad som allt börjar gå fel. Det är då jag slår huvudet i köksluckan, säger något förhastat till Sonja eller spiller ut kaffekoppen över frukostbordet.

Bästa sättet för mig att få den där kontakten inom mig själv som gör att jag känner mig närvarande i nuet är att slappna av. Själva avslappningen är nyckeln till att hitta mig själv och bestämma vad jag vill göra med mitt liv. För när livet flyter och jag flyter med känns det faktiskt så; jag kan faktiskt bestämma vilken riktning mitt liv ska ta.

Må vara att livet med jämna mellanrum bjuder på överraskningar som jag aldrig hade väntat mig, men jag är fortfarande övertygad om tankarnas starka skaparkraft. Det blir som vi tänker! Förväntar jag mig elände hela tiden så är det det jag får och fokuserar jag på glädje är det istället det jag får.

Jag har fuskat med meditationen den senaste tiden, men nu känner jag att jag saknar den. I morgon är det jag som sätter mig i lotus-ställning och hittar mig själv igen ;)

 Ha en trevlig helg!

/Jonas

Dela: