"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Visst är det lite konstigt?

Visst är det väl lite underligt att nu när jag är föräldraledig (lägg märke till ordet ledig) så hinner jag ingenting?

Bloggen ligger och trånar efter att uppdateras, huset vill målas, bilen måste tvättas, garaget bör städas - men inget händer.

Här har ni orsaken!

Och väl är väl det!?! Även om det inte blir så mycket gjort, så njuter jag verkligen av att få dela mina dagar med min underbara dotter. Det känns ständigt som om vi ligger på topp. "Hon är så rolig just nu!" hör jag mig själv säga vilken månad hon än är i. Det har varit så hela tiden.

Så om bloggen uppdateras sporadiskt just nu, så kan ni inte skylla på mig. Vi vet alla vem den skyldige är.

/Jonas

Dela:

Kolla pappa!

Idag har varit en stor dag för många och speciellt för två personer, i det här landet. Jag har aldrig ägnat kungafamiljen något större intresse - förutom när någon äldre dam (kan inte komma ihåg vem) tyckte att min mamma var lik drottning Silvia.

Då blev jag i mitt barndoms Finland tvungen att leta fram en bild av Sveriges drottning i en av farmors "Hemmets Journal" och sakligt konstatera att den nu namnlösa tanten nog var i behov av starkare glasögon.

Jag håller för tillfället på att packa inför en kortare visit i London. Sonja är redan i Stockholm, för att delta i Hannas möhippa (hoppas du har roligt Hanna!). Med andra ord är det bara jag och Junie som varit hemma under dagen.

Mitt i packandet började lillan bli otålig och jag bestämde mig för att tillfälligt ta hjälp av det stora distraktionsobjekt som de flesta till vardags kallar TV, för att förvirra henne tills jag hade tid att göra något vettigare tillsammans med henne.

Det blev jätte spännande. Rutan fylldes av pompa och ståt - långt från den annars rådande jantelagen.

TVn har faktiskt fått stå på resten av dagen. Jag måste dystert erkänna att jag blev lite tagen av alla tiaror, saluter och kungligheter. Efter att de två huvudpersonerna sagt JA till varandra i kyrkan fortsatte jag dagen med ett leende på läpparna.

/Jonas

Oj, vad är det som händer?

Titta där!

Ooo, en kung och en prinsessa.

Vad spännande. Kan vi åka dit?

Dela:

Ettåringen

Det är tidigt på morgonen. Ute faller regnet stilla från en gråmulen himmel. Jag vaknar knorrande av att Junie klappar mig på kinden.

"Däj däj däj... miaoo", säger hon och pekar mot leksakshyllan.

Jag tittar upp. Vi två ligger och sover i hennes nya rum, på en säng utan ben. Vi gick och lade oss här vid fyratiden på morgonen när Junie vaknade och ville ha välling. Sedan har vi myst ner oss och somnat om. Sängen saknar ben för att en alltid morgontrött pappa ska kunna ligga kvar och dra sig medan en något mer morgonpigg dotter själv ska kunna klättra ner och börja leka.

Men idag vill jag genast stiga upp - för idag är ingen vanlig dag.

"Grattis på födelsedagen, älskling! Idag fyller du år!", säger jag och pussar henne på kinden.

"Junie, ska vi gå och se om mamma är vaken?", frågar jag och pekar mot dörren.

Junie förstår genast vad jag menar och springer skyndsamt till dörren, för att sedan banka på den med öppen hand, allt medan hon kikar frågande över axeln på mig. Jag tar mig upp ur sängen och öppnar dörren åt henne.

På bara, små fötter och med pyjamasen fladdrande runt de knubbiga benen springer hon sedan genom hallen mot mitt och Sonjas sovrum. Skrattande kommer hon fram till sängen och sträcker ut armarna, för att bli upplyft av en sömndrucken, men leende mamma.

Efter ett tag tröttnar Junie på att ligga och prata och mysa med oss i den stora sängen och kräver att bli nersläppt på golvet igen. Snabbt pilar hon iväg ut ur rummet och in i hallen. Jag och Sonja ligger kvar i sängen och pratar, samtidigt som vi lyssnar på hur Junie stökar i sitt rum.

Plötsligt blir det alldeles tyst.

"Vad gör hon nu då?"

Alla som har minsta erfarenhet av barn vet att när det blir för tyst är det något som är på gång. Som regel är detta "något" av det slaget att föräldrarna inte uppskattar det lika mycket som det tysta barnet gör.

"Jag går och kollar", säger jag.

Jag kikar in i Junies rum, men där är hon inte. Konstigt. Var är hon då? Har hon gått till köket? Näe, där är det tomt och inte är hon i hallen heller. Och hon kan inte vara i vardagsrummet, för det är ju avspärrat.

Till saken hör att vardagsrummet den senaste tiden har fått fungera som fotostudio, vilket i sin tur har betytt att Junie inte har haft tillträde dit - förutom när pappa kommit på att hon nog måste förevigas" i den här klänningen" eller "med den leksaken" också.

För säkerhets skull kikar jag in i rummet.

"Sonja! Kom och titta!"

Sonja kommer och jag pekar in mot vardagsrummet: "Kolla, hon har hittat paketen!"

Ut från rummet tittar en påkommen liten ettåring på oss och släpper dröjande det stora paket hon nyss lagt händerna på. Sedan springer hon snabbt tillbaka mot oss, slänger sig på mage och ålar  fram under stolarna (som hittills fungerat som stopp) till hallen.

"Farmor, du får komma ner nu", ropar jag. "Junie har tänkt öppna sina paket!"

Så började Junies födelsedag och sedan varade den ända långt in på kvällen och långt förbi läggdags för en liten ettåring. Många var gästerna och ännu fler var presenterna. Kakorna avlöste varandra och ballongerna gungade i kristallkronan. Det blev en dag som sent ska glömmas.

Tack till alla er som var med på hennes födelsedag och tack till alla er som skickat presenter och gratulationer. Junie hade en underbar dag.

/Jonas

Junie hittar paketen och ett kort i studion.

Oj, vilken fin bok!

Titta, vilket stort paket!

Vaad kan det vara?

Det var en spis! Och titta här då, nya kläder!

Brummmm brummmmm...

Junie äter tårta för första gången i sitt liv och älskar det!

Dela:

Inlägg nr 100 blir en utmärkelse

Och vad passar väl egentligen bättre än det?

Jag kan stolt och lycklig berätta att Ulrica Arnell har gett mig utmärkelsen "Beautiful blogger". Jag blev lika förvånad som glad när jag läste det nya meddelandet i min gästbok i morse.

Sedan blev jag tvärt tveksam då jag insåg att även jag i min tur skulle utse någon annan bloggare till samma utmärkelse. Absolut inte av den orsaken att det skulle förta min glädje eller stolthet - jag är ingen stor anhängare av konkurrens - glädjen räcker åt alla. Problemet var bara att det hela plötsligt började likna ett kedjebrev.

Men sedan läste jag Ulricas motivering om varför hon valt min blogg och smalt genast. "Jonas Skriver fantastiskt bra, t ex detta inlägget som jag "favoritmärkt", något av det bästa jag läst här på FS-bloggen!"

Lite smicker löser det mesta och nu har jag bestämt mig för att göra någon annan lika glad som jag blev. Om de personerna i sin tur väljer att utnämna någon annan får vara helt upp till dem.

1. Louis skriver ofta väldigt både roande och värmande små anekdoter från sitt liv. Jag gillar speciellt det kärleksfulla sätt han beskriver sina barn på. Louis är expert på att sätta fingret på de små sakerna som är viktigast i livet.

2. David Bicho skriver en tokrolig blogg om fotografi och allt runt omkring. Just nu har han en spännande tävling på sin blogg. Jag läser bloggen för att den på sitt framfusiga sätt både roar och inspirerar mig.

3. Stefan Tell bjuder på många tips om ljussättning i sin blogg. Jag kikar in där då och då för att få tips och idéer.

4. Darren är en duktig fotograf som bjuder på många fina bilder i sin blogg. Jag gillar hans stil och följer bloggen troget.

5. Len är skriver om sitt liv som tvåbarns mamma och bjuder ofta på filmtips. Jag läser den för att jag gillar Len.

Som en del av utmärkelsen är det även meningen att jag ska dela med mig om sju intressanta saker om mig själv. Vad som är intressant eller inte beror ju naturligtvis på vem som läser och vad denne vill veta, så jag skjuter bara i blindo och hoppas att något träffar rätt.

1. Jag är född och uppvuxen i Finland, men pratar bara hjälplig finska.

2. Jag har tre jobb. Förskollärare, fotograf och deltidsbrandman.

3. Jag har ett sjukligt intresse för religion och andra kulturer.

4. Jag har en underbar familj (då räknas alla, inte bara fru och barn) och tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är.

5. Jag tror att attityden vi har till livet mer än något annat avgör hur det blir.

6. Jag tjuväter russin när ingen ser.

7. Jag älskar människor.

Tack Ulrica för de väldigt vänliga orden. Jag kommer att le resten av dagen.

/Jonas

När man fått utmärkelsen bör man:
- Kopiera in award-bilden i sin blogg för att visa att man fått den.
- Tacka och länka till den som nominerade en.
- Nominera sju andra bloggare och länka till dem.
- Berätta sju intressanta saker om sig själv.

Dela:

Livet är bra härligt

En härlig lunch i trädgården.

Underbara dagar passerar i harmonisk takt. Det här är verkligen rätt tid att vara föräldraledig. Junie och jag tillbringar större delen av dagarna ute. Jag försöker få saker gjort i trädgården, men det blir inte så långa stunder innan jag får avbryta för att Junie sitter och käkar jord, springer iväg (ja, hon springer nu, om än stelbent) eller blir allmänt uttråkad. Då leker vi en stund eller tar en promenad.

Jag känner verkligen lugnet på dagarna och är närvarande i stunden med min fina dotter. Livet är härligt.

På kvällarna, när Junie somnat, plockar jag först ihop dagens röra av leksaker, matrester och kringspridda köksattiraljer. Sedan tar jag en sväng i trädgården och vattnar det som törstar, innan jag går in och jobbar tills Sonja kommer hem. Jag har fått en hel del bokningar med mitt nya företag FotaDig.nu och kvällarna går åt till att fixa bilder och skicka dem till kunder.

Sonja jobbar mest kvällar nu, så vi har hela förmiddagarna tillsammans. Hon är dessutom fenomenal på att göra det bästa av dem och verkar aldrig tänka på jobbet förrän precis innan hon ska åka - vilket leder till det oftast blir rätt stressigt minuterna innan hon ska iväg, men i gengäld känns timmarna innan som rena semestern.

Mormor och morfar träffar vi nästan varje dag. Det är underbart att ha dem så nära. I fantasin kan jag redan se hur Junie skuttar iväg över gräsmattorna, för att hälsa på mommo och moffa.

Nu ser jag fram emot imorgon, när min kära mor kommer på besök. Om mormor och morfar är nära, så är dessvärre farmor och farfar alltför långt borta. Jag ska verkligen njuta av den här helgen.

/Jonas 

Ps. Det här inlägget tillägnas dig, Dan.

Dela: