"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Livets lyckliga stunder.

Jag känner hur den lilla, varma handen tar ett stadigare grepp runt mitt pek- och långfinger och strålarna från vårsolen kan inte längre mäta sig med värmen som sprider sig i mitt bröst.

"Pom pappa! Ja gå dä. Gunga pappa!"

Junie drar mig uppmanande i handen och vi börjar gå mot den lilla lekparken nere vid sjön. Jag känner solen värma mot mitt ansikte, jag hör hur fjolårslöven prasslande smulas sönder under mina fötter och jag småler roat åt ljudet när Junies byxben gnider mot varandra, där hon skyndar mot gungan.

På bröstet bär jag Mie i en bärsele och för tillfället sover hon sött, men krafsar lite, strax nedanför mitt högra nyckelben. Jag tittar ner på hennes lilla hand och märker att hon tappat nappen. Jag rättar till nappen och konstaterar att livet ändå är bra underbart.

"Vill du gå och gunga, Junie? Kom då så går vi!"

 /Jonas

Dela:

Johanna

Det är din dag idag, kära syster. Grattis på födelsedagen!

Kram,

Jonas

Dela:

Inte mycket tid över.

Det blir inte mycket tid över, om man som jag har tre jobb, en fru och två små döttrar hemma och då är det bloggen som får stryka på foten. Så är det bara och det är jag säker på att alla förstår. 

Men idag kan jag inte låta bli att skriva. Jag har haft en så underbar helg. Min syster Johanna och hennes kille Daniel har varit och hälsat på oss. Dessutom är vår vän Maria också här. Att ha nära och kära i huset är en ynnest som inte bör tas för givet. Jag älskar er alla.

Istället för att skriva mer tänkte jag bjuda på lite bilder från de senaste dagarna.

Johanna, Daniel och Mie sitter och myser i kökssoffan.

Mie i Daniels famn.

Junie blåser såpbubblor tillsammans med Daniel och Johanna.

Daniel blåser såpbubblor och en imponerad Junie tittar på.

Promenad längs Jan-Ersvägen.

Junie har får en ballong när vi åker in till Umeå.

Mie, som vilar på ett svart lakan, utgör ett underbart fototillfälle.

Mie

Jag och Johanna experimenterade med en hotshoe-blixt, en reflexskärm och den nya guldtapeten i sovrummet. Resultatet blev fantastikt enligt mig.

När den provisorika mini-studion ändå stod där, så ropade vi även dit Daniel, som först inte kunde sluta skratta...

... men som sedan blev lugn och fin.

Till och med den normalt kameraskygga Maria övertalades att provsitta framför guldtapeten. Sonja slapp eftersom hon hade en skrikande Mie i bärsele - Junie undanbad sig med ett bestämt "Nej!" och jag var ju tvungen att hålla kameran.

Dela: